Ni som lämnat eller blivit lämnade..

Här finns en del att ta i. Fundera på om du skulle lämnat din sambo om du inte träffat den här kollegan och blivit kär? 
Är du öppen för en ny passion så undrar jag om det är så mycket bevänt med relationen till din sambo. 
Vad du saknar är passionen. Den brukar finnas där nåt år eller två. Kanske till och med tre år. Men det är inte helt vanligt. När den försvinner brukar det bli ett varmt vänskapsförhållande med lite passion mellan lakanen, med lojalitet, med den varma kärleken, med tryggheten.

Fundera på. vad händer om inte din kollega känner samma som du? Du blir ensamstående mamma, varannan veckas-umgänge. 

Du ska inte väga för och emot. Du skall fråga dig: "Vill jag vara ihop med min sambo eller ej" och inte blanda in nån annan kärlek eller nån annan man. Relationer kan ta slut. Det kan visa sig att din kollega är första klassens idiot privat. Efter nåt år. Eller några månader. 

Det finns mycket att fundera på. Ingen annan än du vet vad du bör göra. Men gå inte ifrån din man TILL en annan man. Ska du gå ifrån din man, så skall det vara på basis att det är bättre att vara själv än vara ihop med honom. Blanda inte in nån annan i det tänket.

Det du känner är ju bara en fysisk attraktion. Du känner inte din kollega, du vet ju inte ens om ni passar ihop eller om man tänker på dig på samma sätt, att du kallar honom för själsfrände känns bara omoget.

Och vad händer om du ångrar dig efter någon månad? Och din sambo inte vill ha dig tillbaka?

Att försöka med din sambo, varför är det inte ens ett alternativ för dig?

Ni har nyss landat i att vara förälder, självklart är alla känslor all over The place. Men ta inte misste på det och tro att det är något du saknar helt plötsligt.

Jag skulle råda dig att ta ett allvarligt prat med dig själv och göra det du kan för att landa i föräldrarollen först och främst. Sätt en deadline på ett halvår. SEN utvärderar du dina känslor för alltihopa och i så fall tar du beslut DÅ.

Vad gör du rent konkret för att hitta passion för din sambo igen?

Du skriver:
-----
Jag är den som funderar på att lämna min sambo pga att jag har blivit kär i en kollega. Lång historia kort. Har i botten en jättebra relation med min sambo och vi har ett fint liv ihop. Sedan vi fick vår dotter så har vi tappat bort varandra dock.
------

Småbarnstiden tenderar att ta över från själva relationen med den vuxne, pappan. Delvis pga att ens kärlek till barnen är enorm och man tappar bort lite av känslorna till pappan. Men det brukar vänta efter några år. Det är normalt. Men många tror att det alltid kommer vara så. 

Du har en i botten bra relation och ett fint liv ihop. Detta tänker du kasta bort bara så där, för någon du blivit FÖRÄLSKAD i. Förälskelse tenderar till att försvinna i vardagen. Risken finns att du bara kommer förakta din ev nye partner som lockade bort dig från ett riktigt bra liv med din nuvarande sambo. 

Man kan inte bygga lycka på nån annans olycka.Tänk på det. Man kan inte gå TILL någon när man går IFRÅN någon. Vill du separera så gör det med tanken att vara själv med barnen. Utan en annan man. Klarar du inte det? Då är du inte redo att lämna.

Du skulle behöva läsa den här tråden

www.familjeliv.se/forum/thread/79843763-kan-inte-hjalpa-min-atra-for-andra

Jag har inget råd alls att ge, utan jag svarar bara på din fråga.

Min man blev förälskad och lämnade mig. Det första året pratade han bara om sin nya, och allting verkade perfekt. Sedan började de gräla. De grälar tydligen oavbrutet, och jag väntar bara på att få höra att de separerat. Mitt ex ser 10 år äldre ut, bitter och förgrämd.

Det gläder mig oerhört mycket.

Den som gapar efter mycket...

Är du beredd att förlora allt så gå men det låter som du har sjuuukt mycket TT förlora!