Skulle ni kunna dejta en manhaftig kvinna / feminin man?

Vad gör du för att kompensera upp detta?

Nej det har jag svårt att tänka mig. Tycker inte dom kvinnorna är så attraktiva - och att dejta någon jag inte är attraherad av låter rätt kontraproduktivt :P

Jag skulle börja dejta en person som jag tucker är intressamt och fortsätta dejta en person som jag tycker är attraktiv. De flesta män finner jag inte attraktiva och det är svårt tycker jag att veta exakt vad som gör en person attraktiv eller ej.

Det beror ju på också vad man anser vara feminint. När jag söker på google hittar jag tex att traditionella kvinliga egenskaper skulle vara att vara lyhörd, förämdringsbenägen, inkännande omtänksam, smidig. Allt detta är klart positivt i min bok. Men mycket av detta är ju stereotypa sätt att beskriva män respektive kvinnor mer än en faktiskt beskrivning av hur män och kvinnor är. Hittar till exempel att vara osäker skulle vara kvinnligt och en stor osäkerhet är ju jobbigt främst för den som är det men också för anhöriga, men en viss osäkerhet är ju allmänmäsnklig och en del av det som skapar en sympatisk människa anser jag.

En man som är barnkär, arbetar som sjuksköterska, är duktig på att baka, tar hand om sitt hem , har många krukväxter som han pysslar om och har flera nära vänner är heller inget negativt och sånt som kan anses stereotypt kvinnligt. Jag tror inte jag har något emot om mannen ifråga är mer feminin än mig när det gäller föreställningar o egenskaper och sysslor.

Jag har dejtat några män som var rätt så feminina. Så ja, jag hade kunnat tänka mig det antar jag. 

Mannen jag är tillsammans med nu är ganska feminin på så vis att han gillar att pyssla i hemmet, laga mat, sy och liknande. Däremot är han väldigt manlig till utseendet. Jag gillar den kombinationen. 

Håller med! Men tycker ni att Pink är manhaftig verkligen? Det kanske hon är? 

Jag kör bilen. Älskar att köra!

Jag fixar inte alltför maskulina män, usch!

En androgyn/feminin man? Absolut! Föredrar det över typiskt "manliga män". 

Nej det skulle aldrig funka för mig. Ju kvinnligare hon är desto bättre.

Som driftig och företagsam kvinna som kanske skulle tas som manhaftig om jag inte haft väldigt feminin stil och alltid läppstift så vill jag har en karl som gör saker så jag slipper.
Sedan om han är feminin eller inte spelar inte så stor roll.
Det viktiga är att han tar ansvar för hemmet och relationen och gör saker!

Som driftig och företagsam kvinna som kanske skulle tas som manhaftig om jag inte haft väldigt feminin stil och alltid läppstift så vill jag har en karl som gör saker så jag slipper.
Sedan om han är feminin eller inte spelar inte så stor roll.
Det viktiga är att han tar ansvar för hemmet och relationen och gör saker!

Vill ha en utseendemässigt feminin kvinna, sen får hon jätte gärna ha ett mer maskulint sinne.

Ja, absolut en man med några feminina drag eller en kvinna med några maskulina drag, men inte för nära androgyn. 

Om 1 är 100% feminin och 7 är 100% maskulin så skulle jag nog föredra att dejta kvinnor som är 2-3 och män som är 5-6. Inte någon 4a, 1a eller 7a. 

Nej aldrig. Det skulle inte funka.

Nej, definitivt inte.

Kvinnor ska vara kvinnor, män ska vara män.

Ja, jag vet att det är konservativt, men jag är övertygad om att de förhållandena med den inställningen är de som funkar bäst, och som behåller glöden i sexlivet.

Kvinnor vill (i regel) ha män, inte feminiserade pojkar som ska gråta i grupp och tramsa sig, om de ska vara sexuellt attraherade av dem i längden.

Detta beskrevs väldigt tydligt i en tråd här om en man som undrade om hans fru tröttnat på honom.

Det är inte PK, men våra sexdrifter skiter högaktningsfullt i vad som är PK...

Det skulle inte jag heller säga- först! Jag tänkte mer på kvinnor som Lotta Bromé, Ellen Degeneres d.v.s. lesbiska/bi. Tänkte hur de förde sig etc. Jag slog upp manhaftig och de ord som står där passar in på Pippi Långstrump och Pink.

Så om Pink skulle vilja dejta så skulle jag nog inte tacka nej om jag var singel...