Vad kan jag begära av min man egentligen?

Jag tycker dina krav är helt och hållet rimliga! Stå på dig! <3

Håller med!

Instämmer.

Men hur?

Jag tycker att han är fantastisk på många sätt och jag känner att han är utarbetad och flyr undan mycket pga det, men jag känner att han gaslightar mig och även fast jag är medveten om det så tar det väldigt mycket energi för alla mina vettiga argument lindas in och förvanskar han till att jag är en svartsjuk och elak människa som försöker kontrollera honom och är elak mot hans barn.

Inget av det är sant utan alla barn behandlar jag lika och med väldigt mycket värme och även fast det kan låta väldigt sjukt så talar hans barn väldigt gott om mig till sin mamma och morföräldrar vad jag hört.

Här kommer ytterligare en som instämmer i att de krav som du ställer väl är ett minimum av vad man kan förvänta sig av en partner. Vik dig inte.

Hur bodde hans barn tidigare, var det varannan vecka eller betydligt mer hos mamman? Betalade då underhåll? Om inte är det kanske så att mamman nu tycker att han ska stå för kostnaderna helt och hållet.
Kan du tala med barnet om varför denne nu väljer att bo hos pappan, är en konflikt med mamma eller beror det på närhet till skola och vänner? Fråga barnet. 
Det verkar som han flyr från en situation han inte kan hantera och inte har ord för att beskriva. Oavsett detta så är det något du är tvungen att hantera på ett eller annat sätt.
Det är ju både hans prioritering av sitt äldsta barn, hans frånvaro och att han inte ser till att få underhållet från mamman. Kanske kan det bli enklare för dig att få framgång om du tar en sak i taget. Du kan börja med att du och äldsta barnet gör något tillsammans och pappan får umgås med sina yngre barn några timmar. Eller att du och äldsta barnet sätter er ner tillsammans och du försöker tala till honom som en vuxen, säg att du behöver hans stöd för att familjen ska fungera på ett bra sätt och hör vad han har för förslag och ideér.
Det finns säkert andra sakar som passar bäst för er, du vet själv bäst där. Lycka till, det är du som måste se till att något händer, din man verkar av någon orsak genomgå en kris som han flyr från.

Ring mamman till det stora barnet och förklara läget att pappan inte tar ansvar, sen lämnar du barnet hos henne. När pappan kommer hem så Säger du som det är att du tröttnat på honom och hans totala brist på ansvar för sitt hem och sina barn. Vill han att hans stora barn ska bo hos honom så ska han ta sitt fulla ansvar för det barnet. De små barnen ska han ta halva ansvaret för, även hemmet ska han ta hälften av den gemensamma röran, och sen hela röran hans tidigare barn ställer till med. Vill han inte ställa upp på denna helt normala arbetsfördelning, så kan han gå och inte komma tillbaks igen. Han får helt enkelt bestämma sig hur han vill att hans liv ska se ut i fortsättningen.

Håller med, dina krav är helt rimliga. Stå på dig, kontakta familjerådgivning hos kommunen, kontakta BVC, visa din man den här tråden. Ge dig inte.

Nej jag försöker att inte göra det.

Har hållit mig ifrån hot i onödan om att lämna men jag börjar tippa över den kanten.

Största problemet jag ser är att jag numera tycker att han dricker väldigt mycket och inte på ett sätt där omgivningen reagerar utan han är en sofistikerad alkis. En bortskämd snorunge som hellre vill att jag byter bort arbetspass som krockar med roliga grabbevent än att han tackar nej till festligheterna iallafall någon gång. Han håller sig nykter när det kommer till sin tonåring och när de hittar på saker men annars så har det varit incidenter där nu jag känner att mitt tålamod är slut och tilliten försvunnit. Jag har fått nog!

Sen så mår han som en prins över att ha sin tonåring boende hos oss och det har jag full förståelse för men även där är han sjukt manipulativ. Han begär inget underhåll och inte om hjälp hemma för han vill ställa sig i bra dager hos sitt barn. Tror inte att barnets mamma skulle ha nåt emot att betala underhåll utan felet är hans, hon är så nedtryckt av sitt barn och han jobbar inte för att förbättra relationen mellan dem.

Det enda jag vet är att tonåringen kräver att mamman ska förbli singel och får inte ens ta ett glas vin till maten. Att pappa har mig och skaffat barn plus går ut med vännerna är däremot helt ok.

Allt det här retar gallfeber på mig!