Vad kan jag begära av min man egentligen?

Tvekade mellan att lägga tråden här eller i relationsproblem men valde den här genren även fast det största problemet är mellan mig och maken.

Känner bara för att lufta lite ångest jag har och hoppas på att ni inte dömer mig för hårt.

Lever ihop med min man och våra två små barn och varannan vecka så har mannens tonåring bott här. Sen i våras så har det dock ändrats till att hans barn har bott hos oss på heltid.

Låt gå för det men har inte fått nån förklaring till varför barnet inte längre bor hos mamman och min man lämnar ingen förklaring till varför han inte begär en krona i underhåll av mamman även fast hon tjänar mer än vad jag och pappan gör tillsammans. Iallafall att han ställer krav på att mamman får swisha fickpengar till tonåringen som begär oss om pengar dagligen.

Nu tycker ni säkert att jag gnäller men det börjar irritera mig något oerhört eftersom min man jobbar långa dagar och har lämnat mig med i princip allt ansvar för hus, barn och ALLT! På det så hade det provocerat mig mindre ifall tonåringen som precis är fyllda 17 kunde hjälpa till hemma men detta vägrar denne göra och min man tycker att ett barn inte ska behöva anstränga sig hemma.

På det så känner jag dessutom att våra barn far väldigt illa utav det här för deras tid med pappa har i princip stulits helt utav hans tidigare barn. Nu går han ut mycket på helgerna vilket jag stör ihjäl mig på och som vi bråkar väldigt mycket om men dessutom så lovar han sitt stora barn evenemang de helger som han är hemma.

Nu så har han lämnat hemmet efter ett bråk vi hade igår och jag har gråtit floder hela natten och morgonen och jag vet inte hur jag ska göra.

Jag har ställt som krav att om vi ska få det här att funka så får han sluta festa, vi ska gå i terapi, ska hans tonåring bo här på heltid så ska denne hjälpa till, han måste begära underhåll och han måste börja dela sin tid med våra små barn för han kan inte bara prioritera ett barn.

Han påstår att jag är sjuk i huvudet som ens kan begära nåt av det här och att jag är den värsta o elakaste människan som finns på ett ungefär.

Så snälla hjälp mig. Vad ska jag göra?

Är i stort behov av råd för jag går sönder här.

Hälsningar från en knäckt och deppad morsa. :(

Varför vill du stanna i det här förhållandet? han behandlar dig som skräp försöker manipulerar dig, kallar dig sjuk i huvudet, din ekonomi har drabbats, du mår dåligt hela tiden.

Varför i all världen vill du stanna kvar i det förhållandet, låt han ha era barn varannan vecka och sitt barn på heltid, med det ansvaret för både hushåll och ekonomi kommer han finna att han inte kommer ha vare sig tid eller råd att gå ut och han kan inte lämpa över allt ansvar på dig, du slipper kallas dum i huvudet och må dåligt och du slipper städa efter han och hans barn osv

Var går din gräns för hur mycket du klarar? När kommer era gemensamma barn se sin mamma krascha.

Sluta gråta för honom, gråt för dig själv sen tar du tag i situationen och gör något åt den. Först kommer han svära och skylla allt på dig och kalla dig en massa saker sen kommer han lova att han ska ändra sig och sen tillbaka till att anklaga dig för allt som är fel men stå på dig, lämna för din skull och dina barn skull, kanske detta kommer leda till att han blir en bättre pappa åt era barn men du kan inte fortsätta att må så här.

Med tanke på att han dricker varje dag så är frågan om han är helt nykter nästa morgon utan baksmälla eller dylikt?

Skulle det hända något och han visar sig inte vara helt nykter så kommer det bli sura konsekvenser efteråt. Inte bara för honom utan alla inblandade.

Din man har alkoholproblem och det kommer eskalera om du inte gör något konkret åt detta.

Hur många av dessa problemen fanns där innan bonusen flyttade in på heltid, utan att ni tog tag i det?

Har mannen alltid tagit ansvar för hemmet, även innan era gemensamma barn? Tog han ansvar för de gemensamma barnen innan bonusens permanenta inflytt?

Har bonusen hjälpt till i hemmet tidigare?

Jag säger inte att du inte har en poäng i dina klagomål, jag menar bara att bonusens nya boende verkar vara droppen som fick bägaren att rinna över, och att det blir orättvist att "explodera" med allt detta som ev. funnits i åratal just nu. Var du t. ex. oK med att ta allt ansvar för hemmet för fem år sedan och inte pratat med mannen om förändring i arbetsfördelningen under hela den tiden så tycker jag faktiskt att du får ligga som du bäddat.