Knäckt.

Tack hörni. ????

Säger jag att han ska vika en helg åt mig och bebisen kommer han troligtvis göra slut. Skäms så oerhört för vad jag satt mig själv och det kommande barnet i, vet inte ens om jag klarar av att berätta för familj kollegor och de få vänner jag har. Hoppas väl att han ska ändra sig när bebisen väl kommit och det blir mer verkligt för honom.

Men skönt att veta att det inte är jag som är galen, vet bara inte om jag är tillräckligt stark att gå redan innan barnet har kommit. Har hört att man inte ska ta stora beslut när man är gravid pga alla hormoner. Vet inte vad det ligger för sanningshalt i det.

Det jag föll för var just att han var så snäll och omtänksam. Helt olik mitt ex. Känns dumt nu.

Vi har pratat lite idag och nu säger han att han absolut inte vill ta bort barnet. Men att det kräver kompromisser. Vilket fortfarande verkar ligga helt på mig.

Är både ledsen och asförbannad. Hoppas ändå att det går att lösa. Blev själv bortvald av min pappa som barn och vill inte att det ska hända min bebis.

Som jag skrev så är abort inte ett alternativ och han har backat och bett om ursäkt. Är jäkligt sårad ändå även om han egentligen inte menade det. Sånt säger man bara inte.