Kluven

Länge har jag känt att relationen (gift sedan snart 16 år) inte är bra. Diskuterat skilsmässa men maken vill egentligen inte. Samtidigt ser jag inte att han kämpar för oss riktigt, förstår inte hur han tänker där.  Barnen är 13 och 15 år och vill egentligen ge dem en bra start i vuxenlivet. Och sen kanske ta beslutet. Men hur mycket ska man orka? Vi grälar en del, men tänker egentligen på samma sätt för det mesta. Imorrn har vi en bokad tid på banken för att diskutera ekonomi vid ev skilsmässa. 
Vi bor även i ett hus där vi egentligen inte trivs i, området är bra men inte huset. Hur hade ni tänkt? Har inte många vänner som jag kan ventilera med o så hittade jag detta forumet. Har ingen kontakt med föräldrar heller då jag tänker " annorlunda" i många frågor (men det behöver vi ju inte diskutera här ) och alltid känt mig utanför familjen. 
Jag är f n arbetslös och får tyvärr inte den hjälpen jag skulle behöva från AF för att komma i jobb.