Jag tycker du ska behålla, efter att ha läst ditt inlägg tror jag att det är det du helst vill innerst inne. Det går utmärkt att studera och ha barn, det är nästan en optimal period i livet jämfört med att arbeta. Barnet kan sporra dig att ta din examen så att du kan ge barnet ett bra liv tillsammans med din pojkvän.
Jag vill bara tillägga att min mamma fick 4 barn som väldigt ung (17-24) och hade bokat abort med varenda en av oss. Med andra ord är det helt naturligt att vara stressad och nervös när något så pass stort som en graviditet har hänt.
Jag skulle vilja tillägga i tråden (nu när jag har läst debatten om att få barn ung) att inte bara var min mamma väldigt ung när hon fick mig, min syster var också ung (under 20) när hon fick sina barn och allt har gått jättebra. Vi har alla en nära, fin kontakt och bra liv med gott om möjligheter och bra ekonomi. Jag var själv 40 när jag fick barn och det finns för- och nackdelar med ALLT.
Det finns ingen lag som säger att man blir en dålig förälder med dåliga barn bara för att man är ung eller gammal förälder. Livet blir vad man gör det till. För min syster blev barnen en sporre till att plugga och skaffa ett jobb med bra lön osv. Hon säger själv att hon inte hade kommit så långt utan sina barn.
Även jag har ökat min lön betydligt och tagit några kliv uppåt i karriären sedan jag fick barn. Alla blir inte miffon som rullar tummarna efter att de har skaffat barn, det är helt och hållet upp till en själv. Det är en gammaldags uppfattning att barn skulle forma om kvinnan till en slö och inaktiv varelse utan vilja och framtidsmål.