Abort eller behålla? (Deadline imorgon)
Nu kommer jag här och är trist, men att få barn är knappast en dans på rosor. ?Plugga med barn är inga problem alls? tycker jag är en överdrift, ?motiverar dig att ta din examen? är också ett konstigt argument. Nu vet jag inte vad du studerar men jag jobbar med studenter i din ålder och för många är studierna tuffa emellanåt. Du kanske får ett barn med kolik som skriker hela nätterna, du klarar inte dina tentor, och inlämningar blir försenade. Din pojkvän har inte flyttat till Sverige än och du får kämpa dig igenom graviditeten själv. Dina kursare går på nation eller är aktiva i kåren, men det kan inte du för du har ett barn att ta hand om. Du hoppar av utbildningen för att ta igen den senare, men det är inte säkert att du kan börja där du slutade beroende på hur långt avbrott du tar. Du får börja om helt enkelt.
Jag säger inte att du inte kommer älska barnet eller att du kommer ångra valet ifall du behåller det, men jag tycker personligen att det är mindre själviskt att göra abort, än att skaffa barn och leva som om man är en barnfri tjugoåring. Barnet lämnas till morföräldrar så mamman kan festa, barnet dras med på resor där alla blir stupfulla. Man skiljer sig, skaffar fler barn och skiljer sig igen.
Så hur kan det bli om du gör abort? Du sörjer aborten och det får du göra. Du fortsätter dina studier och livet går tillbaka till det vanliga. Din pojkvän flyttar till Sverige och ni bor tillsammans. På loven reser ni och på helger tar ni weekends i Europa no strings attached. Du går färdigt din utbildning och hittar ett jobb du trivs med. Inget hindrar dig från att skaffa barn då, och arbetsgivare i Sverige hindrar inte dig från att klättra karriärsstegen bara för att du blir gravid mellan 25-40 års åldern.