Abort eller behålla? (Deadline imorgon)

Ibland är det så här med vuxna beslut. Det finns ibland ingen tydlig bild av vad som är rätt och fel. Ibland måste man vara rationell och bara välja något helt utan någon känsla. Att vara tråkigt uppstyrd av listor på positivt och negativt får avgöra.

Ibland är båda alternativen lika dåliga hur man än vänder sig. Och båda alternativen gör lika ont.

Jag tror inte att du får mer svar från dig själv hur du än försöker krama ur din kropp och själ. Jag tror att båda alternativen kommer bli ett iskallt "jaha" hos dig. Dina känslor kommer ikapp dig långt senare oavsett hur du väljer. Och det är så det är att ta vuxna beslut ibland.

Jag fick barn i din ålder. Det gick bra men var tufft. Självklart får man offra en del men det går liksom av farten. Det blir ett så annorlunda liv att det liksom är svårt att tycka att man missat något. Offra något får man ju alltid göra oavsett om det handlar om att gifta sig, köpa hus, ta semester, börja plugga, byta jobb etc etc. Alla val innebär någon form av uppoffring och kompromiss. Och oftast känns det inte helt hundra heller.. Det finns alltid ett OM eller ett "om bara".

Jag gjorde en abort som 23-åring och då hade jag redan två barn. Både jag och min dåvarande grät floder för abort var det valet vi var tvungna att ta. Vi ville ha barnet men vårt vuxenliv var inte kompatibel med en ny bebis. Vi vände på alla argument för och emot men vi kunde inte hitta rätt känslor som behövdes. Vårt förhållande gick i kras efter aborten då vi inte klarade av att möta varandras sorg. Det är nu 20 år sedan och jag tänker ofta på aborten. Jag sörjer än även om det är en annan sorg idag än så. Rationellt och vuxet var det ett bra beslut.