Inlägg från: Anonymsju |Visa alla inlägg
  • Anonymsju

    Vad kan man begära utav förskolan?

    Hej,

    Har skolat in min snart 2 åring, han har gått några hela dagar helt själv (ca. 6 tim)

    Han har det tufft med att anpassa sig till allt det nya, blir hysteriskt ledsen vid lämning, alltså då menar jag att han börjar gallskrika när han ser grinden in till gården på förskolan, han börjar till och med gråta när han ser öppna förskolan nu, är ledsen hela vägen upp tills han märker att jag inte ska lämna honom där. Förut älskade han öppna förskolan. Nu tror han såklart att jag ska lämna honom där. Han blir ledsen när jag hämtar, kommer snyftandes till mig och klamrar sig fast hos mig, som typ "rädda mig härifrån

    Vad jag sett hittills så tycket inte jag att personalen bryr sig särskilt om att just hans behov ska ses efter lite extra. Dom säger bara att det är helt normalt, att dom flesta gråter vid lämning. Men det här känns inye helt bra och rätt för mig.

    Exempel när jag lämnar tidigt vissa dagar då måste jag lämna på en annan avdelning med andra pedagoger som varken han eller jag känner. Det känns så fel att lämna honom helt hysterisk till en "främmande" person.

    Vad kan man begära av pedagogerna?

    Jag vill ju att allt som kan underlätta för min son ska göras, nu ibörjan. Tills han börjar kännas sig trygg där. Men är osäker på vad för krav man kan ställa.

  • Svar på tråden Vad kan man begära utav förskolan?
  • Anonymsju
    solros68 skrev 2019-09-02 12:53:41 följande:

    Jag har läst flera trådar du har skrivit om samma ämne och börjar undra om inte din oro smittar till barnet. Kanske något att tänka på?


    Första dagarna ville han inte gå hem, när jag och hans pappa var med. Vi pratar bara positivt om förskolan. Det är lämningen han tycket är enormt jobbig.

    När han börjar gråta och vrida på sig i vagnen när han börjar känna igen vart vi är påväg och sedan klamrar sig fast stenhårt hos mig när jag ska lämna honom. Ja då bränner tårarna i ögonen och jag får stålsätta mig rejält, jag är inte mer än människa. Såklart jag blir påverkad, men jag har gjort allt jag kan för att göra allt så positivt som möjligt. Jag går vid lämning, drar inte ut på det och gör det dramatiskt. Är ingen hysterisk förälder vid lämning om du antyder det!
  • Anonymsju
    Vildbi skrev 2019-09-02 12:55:08 följande:

    Ta hem honom!

    Så små barn HAR INTE PÅ FÖRSKOLA ATT GÖRA!


    Han var älst av alla barn som skolades in, och är en utav dom äldsta på avdelningen. Har fått höra att jag borde skolat in honom tidigare då han är för stor och medveten nu, och sen kommer såna som du som ska ge en skuld, som att man själv inte är medveten. Jag har gått ner i vid, är hemma med honom varje måndag. Han går minst av alla och är en utav dom äldsta. Detta är vad jag kunde göra för att lägga upp det på bästa sätt.

    All cred till dig som har hemma dina barn till skolplikten börjar, supermorsan :)
  • Anonymsju
    Pedalen skrev 2019-09-02 12:43:05 följande:

    Vi har varit i samma situation. Vi började med att ta ett samtal om hur vi kunde göra annorlunda på morgonen, och beslutade att pedagogerna inte mötte i hallen, utan jag klädde av mig och gick med honom in. Sen var jag kvar en stund, och förberedde barnet på att jag skulle gå när det var dags för frukost. Vi pratade om vad han skulle äta, och om vad vi skulle göra när vi kom hem. Sen valde han en pedagog att sitta bredvid vid frukosten. Detta hjälpte litegrann, men var ju inte hållbart i längden. Med facit i hand borde vi nog startat om inskolningen helt, för han blev aldrig trygg på den avdelningen. Det var först när vi byte avdelning och skolade in på nytt där som han slutade gråta vid lämning.

    Så mitt tips är, prata med pedagogerna om en strategi vid lämning. Om det inte funkar, ta hjälp av specialpedagogen som är kopplad till förskolan, för att se om det finns saker de kan göra för att skapa en tryggare miljö för barnet. Blir det ingen skillnad så begär att få starta om på ny avdelning.


    Tack för ditt svar! Får jag fråga varför ditt barn inte blev trygg på den första avdelning? Om du vet vad det kan berott på.

    Som jag gör nu är att jag går med honom in, vill helst sätta mig ner och leka med honom, prata om dagen och göra det mysigt och positivt för honom, innan jag går. Men förskolelärarna vill att jag går snabbt bara, utan att "dra ut på det"

    Grejen är ju den att jag drar ju inte ur på själva "hejdå:et" utan vill bara sitta med en stund tills han lugnar ner sig.

    Hur får man kontakt med specialpedagogen? Ska man ta det med vänliga pedagogerna först på ett samtal, eller gå direkt till chefen?
  • Anonymsju
    Vildbi skrev 2019-09-02 13:18:25 följande:

    Jag har ett barn och ja, jag var hemma till skolplikten. Jag såg till att planera för mitt barns ankomst liksom.


    Ja du är inte ensam om att planera för sitt barns ankomst kan jag lova. :)
  • Anonymsju
    solros68 skrev 2019-09-02 13:30:01 följande:

    Jag har inte skrivit något om att du är hysterisk. Barn känner av stress och oro även om man inte visar det fysiskt. Och med tanke på att du skrivit ganska många trådar om samma ämne, tänkte jag att din stress och oro smittar och gör att ditt barn inte vill lämna.

    Förslag på eventuella förändringar, men bäst är att prata med pedagogerna.

    Om ni har bil, testa att åka bil till förskolan istället för vagnen.

    Kör halvdagar ett tag. Och på så sätt bara lämna till kända pedagoger.

    Kan pedagogerna ta emot någon annan stans, ute? Kanske ska pedagogerna ta emot honom påklädd i hallen(beror helt på vilken tid du lämnar och hur mycket personal det finns)

    Specialpedagogen kopplar förskolan in.


    Okej, jag tog det du skrev som skuldbeläggande, förmodligen för en annan gick på hårt också. Sorry!

    Brukar förskolan koppla in specialpedagogen om dom anser att det behövs, eller kan jag som förälder önska det?
  • Anonymsju
    Vildbi skrev 2019-09-02 13:27:07 följande:

    Du, och många med dig, har ju uppenbarligen missat det.


    Nehedu mig kan du inte klumpa ihop med andra människor. Folk är olika, såväl föräldrar. Du känner inte mig, tänkte skriva här hur jag är, men du är ingen trevlig människa, så det spelar ingen roll vad jag skriver till dig. Så tack o Hej.
  • Anonymsju
    Vildbi skrev 2019-09-02 14:04:12 följande:

    Du har lämnat en BEBIS till främlingar; 3 vuxna och 25 ungar, vind för våg.

    Jo, du är som alla andra.


    Har jag?
  • Anonymsju
    Xenia skrev 2019-09-03 01:40:57 följande:

    Han är nästan två år. Kanske just han inte passar på förskola (eller just denna förskola) men de flesta tvååringar brukar anpassa sig och trivas. Mitt barn var 1,5 år och trivdes jättebra med kompisarna där.

    Sen brukar man inte kunna få tjänstledigt från jobbet hur länge som helst heller. Ska bara de med högavlönade män skaffa barn?

    TS, är din son lika ledsen hela tiden eller leker han med andra så snart du gått?


    Han blir ledsen vid lämning, men han slutar gråta ganska så snabbt nu, och dom säger att han inte är ledsen på dagarna, utan då leker han. Grejen är att han blir ledsen hemma med vid "hejdå"

    Om hans pappa ska gå på toa kan han bli ledsen över det, även fast han vet att han kommer tillbaka, och så stort bor vi inte.. han kan bli hysteriskt ledsen av att man går in i ett annat rum, han vill aldrig vara själv på sitt rum och leka, bara om vi är med där inne. Då bir vi som sagt inte stort och på enplan. Så just "avsked" är jättejobbigt för honom.
  • Anonymsju
    legomum skrev 2019-09-07 08:27:37 följande:

    Du är ju helt otrolig. Alla har inte den möjligheten att vara hemma så länge.

    Hennes barn är ingen bebis, man slutar vara bebis vid 6 månader och hennes Barn är snart 2 år.

    Hon har varit hemma rätt länge ändå om man jämför med normen.

    Ts bad om hjälp och tänker du inte göra så kan du väl vara passiv i denna tråd istället. Du scammar istället för hjälper.

    Inte ok. Stopp nu.Man kan faktiskt försöka från flera håll. Att ni leker en stund tillsammans ute på förskolegården tills han blir glad nu i helgen. Ta med massor av sandleksaker och sitt i sandlådan.

    Gå sedan hem.

    Gör samma imorgon.

    Skapa en kul stund på gården.

    Nästan alla barn får ett bakslag efter inskolningen. Ungefär som att de förstår att han ska vara ifrån dig och det blir en seperationsångest. Det gör att barnen blir väldigt "på" sina föräldrar när de är hemma. Svårt att söva på kvällen och helst vill ligga tätt tätt intill på natten.

    Ungefär som om de behöver tanka trygghet från dina föräldrar.

    Det Är en jätteförändring för barn att börja i förskolan från att fått vara hemma och mysa till ett ganska hårt klimat med mycket ljud och nya personer.

    Som någon skrev tidigare så kan byte av avdelning och pedagoger lösa problemet. Men du bör kanske vara något uppmärksam på att det kan göra saken värre beroende på hur barnet reagerar.

    Men jag skulle inte råda dig att lämna ett hysteriskt skrikande barn. Fungerar det inte så får du kanske gå hem igen den dagen.

    Att det är problem nu betyder inte att det alltid kommer vara problem. Det kommer lösa sig bara ni hittar rätt sätt.

    Kanske en snuttefilt eller ett gosedjur kan ge trygghet också.

    En tanke är att förskola är inte för alla barn, för vissa barn är dagmamma att föredra.

    Men som svar på din fråga vad kan man begära av pedagogerna? De är utbildade för att kunna bemöta alla barn. De har en enorm resursbank av kunskap att ta del av. Det finns en specialpedagog att ta hjälp av.

    Så tekniskt sätt ska de kunna lösa detta.

    Men acceptera inte att du ska lämna ditt barn skrikandes för barn slutar efter ett tag.

    Den lösningen passar för föräldrar och pedagoger men den lösningen är INTE bra för barnet.


    Vi ska dit nu i helgen och leka massor på gården tillsammans, det bestämde vi i veckan!

    Han har alltid varit ledsen vid "separationer".

    Alltså endel anser att vi skapat det behovet hos vår son för att vi gett honom den bekräftelse han velat ha, tex blivit buren mycket. Saken är den att redan på BB så kunde vi inte alls lägga honom ner på rygg en stund, han gallskrek. Samma sak hemma, det var bara att glömma det mysiga babynestet vi gjort iordning till honom. Han skulle sova på oss, det fick han. Han sover fortfarande med oss i våran säng. Jag skrev att han blir ledsen av att vi nån utav oss kan gå in i ett annat rum, vi stänger ju inte dörrarna om oss såklart, utan allt är öppet och ibland måste man gå på toa eller hämta saker i andra rum, men han kan bli så ledsen av det.

    Sitter vi i bilen, och hans pappa ska in och handla en snabbis, jag och sonen sitter kvar i bilen, då blir han ledsen och är orolig ändå tills hans pappa kommer tillbaka. Vi har gett honom den trygghet han velat ha, men han visar tydligt att han mår som bäst när vi alla är tillsammans. Men ja, det är jobbigt när det ska bli så mycket gråt i vardagen över såna småsaker, även om vi försöker hantera det bra.

    Lämnar han alltid med sin napp i munnen. Annars har han den mest när han ska sova, men tycker att han får gå den hur mycket han vill under inskolningen.

    Jag hatar att lämna ett hysteriskt barn, det var inte så jag hade föreställt mig det här. Vid varje lämning känner jag att det går emot allt jag står för, och mitt hjärta värker och tårarna rinner diskret. Pedagogerna är snabba på att "ta honom". Jag är noga med att det är jag som ger honom till dom, men dom vill att vi går så snabbt som möjligt. Det finns ingen tid för prat, ingen tid för nånting sånt. Lämningarna blir ofta så stressiga.

    Även hämtningen blir stressig, då han alltid börja gråta när jag kommer, sträcker armarna emot mig och är jätteledsen.

    Får en känsla av att det gråter betyder typ "rädda mig härifrån mamma, jag är hungrig, har inte sovit bra och jag vill bara härifrån"

    Så känns det, men vet inte riktigt varför han gråter så vid hämtning.

    Men jag får ju svårt att kunna prata med pedagogerna då det är så mycket gråt, och dom bara vill att jag ska gå. Första veckan skickade dom sms, bilder på min son när han lekte. Nu tredje veckan svarar dom inte ens på mina sms, och jag har inte ens haft möjlighet att fråga om det..
  • Anonymsju
    legomum skrev 2019-09-07 08:34:05 följande:

    Prata med barnet. Gör barnet delaktig i vad ni gör. Så slutar han att bli ledsen när ni går till ett annat rum.


    Det gör vi, och har alltid gjort det. Han har varit sådan sedan han var nyfödd, kunde bara sova på oss, sover fortfarande med oss, vill ha oss nära helt enkelt.
  • Anonymsju
    Limajo skrev 2019-09-07 08:51:41 följande:

    Jag vet att de generella rådet är att inte dra ut på lämningen men barn är olika. Kanske behöver du vara med en stund på morgonen och mjuka upp överlämningen? Ett av mina barn blev också väldigt ledset, inte just när han började fsk med efter ett halvår ungefär. Då stannade jag alltid 15-20 minuter för att se att han kom igång och fick kontakt med någon av pedagogerna och började leka.

    Sedan är det också viktigt för din skull att kolla eller höra efter hur dagarna är. Att barn blir ledsna för att skiljas från mamma betyder ju inte per automatik att de vantrivs på förskolan. Avskedet och förskolan är två olika saker. Samme son som kunde bli vansinnigt ledsen när jag lämnade honom, innan vi hittade bättre rutiner, kunde jag titta på i smyg på eftermiddagen skrattandes och lekandes med sina kompisar.

    Sedan rekommenderar jag att du läser detta kloka inlägg.

    petrakrantzlindgren.se/2011/09/26/alskade-barn-grat-inte/


    Dom säger att han leker och är glad på dagarna nu, att det bara är lämningen som är jobbig för honom. Det ger mig ju hopp om att han faktiskt kanske trivs ändå, och att det kan bli bättre.

    Jag skrev till en annan här för jag känner mig bekymrad över att dom inte svarar på mina sms längre. Första och andra veckan fick jag uppdateringar och bilder på min son när han lekte, hur han ätit och när han sov.

    Nu tredje veckan har jag 2 gånger skrivit och frågat hur han mår och om han ätit (Han är jättekinkig med maten och i perioder helt matvägrat) så att jag vill veta hur han äter grundar sig i det. Dom har inte svarat, och eftersom lämningarna och hämtning är så mycket gråt så finns det inte utrymme för att prata så mycket om sånt jag vill veta. Får en sån stark känsla av att dom bara vill få bort föräldrarna så snabbt som möjligt. Jag grät den andra veckan helt öppet framför pedagogerna för att jag tyckte det va så jävla tufft att lämna honom sådär, får en känsla av att dom kanske "dömt" mig som en överdrivet nojjig mamma bara..
  • Anonymsju
    Limajo skrev 2019-09-07 08:51:41 följande:

    Jag vet att de generella rådet är att inte dra ut på lämningen men barn är olika. Kanske behöver du vara med en stund på morgonen och mjuka upp överlämningen? Ett av mina barn blev också väldigt ledset, inte just när han började fsk med efter ett halvår ungefär. Då stannade jag alltid 15-20 minuter för att se att han kom igång och fick kontakt med någon av pedagogerna och började leka.

    Sedan är det också viktigt för din skull att kolla eller höra efter hur dagarna är. Att barn blir ledsna för att skiljas från mamma betyder ju inte per automatik att de vantrivs på förskolan. Avskedet och förskolan är två olika saker. Samme son som kunde bli vansinnigt ledsen när jag lämnade honom, innan vi hittade bättre rutiner, kunde jag titta på i smyg på eftermiddagen skrattandes och lekandes med sina kompisar.

    Sedan rekommenderar jag att du läser detta kloka inlägg.

    petrakrantzlindgren.se/2011/09/26/alskade-barn-grat-inte/


    Och tack för du delade den texten. Den gav mig en riktig tankeställare, så klokt och sant. Ska spara texten så jag inte glömmer bort det viktiga! Min son pratar inte än, men får ju hysteriska utbrott. Ibland är det svårt att hantera en sån liten människa som är så arg och inte fått till talet än, vilket jag tror för honom ännu med frustrerad. Så tack för inlägget!
  • Anonymsju
    Marie7 skrev 2019-09-07 10:29:34 följande:

    Tvååringar är ofta svåra att skola in. De börjar förstå det här med tid och rum. Låter kanske knäppt, men är vad min erfarenhet säger efter 25 år som pedagog. Börja med att prata med pedagogerna. Lita på det de säger att han är glad på dagarna och leker. Många barn gråter hejdlöst vid lämning vilket är normalt. I enstaka fall kan det bero på att barnet har någon svårighet. Obs i enstaka fall! Att han snyftar o gråter vid hämtning kan bero på att allt släpper när han ser dig. Mamma är kärlek och trygghet. Lämna honom inte på öppningsavdelningen om det är jobbigt. Anpassa lämningen så han lämnas till sina fröknar. Om än en period tills allt sätter sig. Hämta tidigare. Inte för långa dagar. Din arbetsgivare får förstå. Du har rätt att gå ner i tid. En viktig sak är att ALDRIG visa ditt barn hur jobbigt du tycker det är att lämna. Uppmuntra, stötta och trösta. "Jag hör att du är ledsen, men det kommer gå bra. Du har dina fröknar och dina kompisar att leka med. Mamma kommer efter jobbet." Om möjligt låt pappan lämna. Bryt det känsliga. Och snabba lämningsrutiner. Snutte, gosedjur el dylikt är bra. Varför gå till öppna förskolan när han redan går på förskola? Kan bli mkt för en liten.


    Tack för ditt svar!

    Han går bara 4 dagar i veckan, 6 timmar om dagen.

    Han har sin napp under inskolningen och lämningar så mycket han vill. Vi har lämnat båda två nu just för att inte bara jag ska vara den som lämnar.

    Vad för typ av svårighet menar du att sånt kan tyda på?

    Och du som pedagog är det vanligt att barn kan gråta vid hämtning så som jag beskriver?

    Och jag håller med att om det är för mycket med att gå till öppna förskolan, hade en tanke om att han skulle tycka det var kul att jag var kvar och lekte med honom i den miljön, men det blir nog mest rörigt att svårt för honom att se skillnad. Jag struntar i öppna förskolan nu.
  • Anonymsju
    Mandelkanel skrev 2019-09-07 11:08:12 följande:

    Vårt barn grät varje dag vid lämning i tre månader när vi skolade in. Vi försökte hålla korta dagar och bara fyra dagar i veckan. Det hjälpte inte eftersom det var lämningarna som var jobbiga. Vi gjorde inskolning två ggr dessutom eftersom hon blev sjuk. Vi tyckte personalen var slapp och var inte särskilt välkomnande när barnen kom. Det var typ hej hon kan sitta där. Det som hjälpte var att en av pedagogerna började vara lite extra personlig, skojade och gav mer uppmärksamhet just vid lämningarna. Vårt barn knöt an till henne och blev så glad när hon såg henne. Sen fick hon kompisar och det gjorde det också lättare. Jag tror du måste ge det mer tid, stålsätta dig lite och sen prata med personalen vid ett mer lugnt tillfälle, ej vid lämning och hämtning. Hör vad de tycker och vad de har för plan. Det är inte första gången de har ett barn som är ledset vid lämningar. Barn kan ha separationsångest men det kan snabbt gå över så det är ju viktigt att veta om det går över, hur länge han är ledsen efter du gått och hur resten av dagen är.


    Okej, skönt att det blev bättre. Min son verkar ha knutit an lite extra till en utav pedagogerna. Jag pratade med henne och sa att han behöver få sitta hos henne och vara med henne nu ibörjan, sen kommer han mer och mer släppa det. Vilket hon säger att han redan gjort, och gör för varje dag. Vi ser hur han leker när vi kommer och hämtar, men ändå blir han så ledsen när han får syn på mig och springer med armarna utsträckta emot mig när jag kommer.

    Han går också bara 4 dagar i veckan just nu. Men som du säger hjälper det nog inte, han verkar lida av separationsångest. Det värsta är att jag vet precis hur jobbig den känslan är, jag hade en period när jag va äldre än han (typ 8 kanske) när jag hade sån extrem separationsångest till min mamma. Var rädd konstant att hon skulle försvinna från mig, dö in en bilkrasch påväg till jobbet osv. Kommer ihåg det tydligt. Mina föräldrar va skilda, grät konstant hos pappa för jag bara ville vara hos mamma. Därför gör det kanske extra ont i mig när jag hör hans panikskrik vid lämningen.
  • Anonymsju
    Marie7 skrev 2019-09-07 21:48:54 följande:

    En väldigt liten del barn har svårt vid lämningar. De är ofta ledsna av o till under dagarna. Svårt att leka. Knyter ofta bara an till En pedagog. Sånt märker förskolepersonalen snabbt. Oroa dig inte nu för det jag sagt. Glöm det. Var lite dumt att säga. Som jag sa, allt släpper när han ser dig. Han är fortfarande liten och föräldrarna är allt. Det blir bättre. Tar på krafterna för en liten att "skärpa sig". Ju tryggare han blir där desto bättre kommer det bli. Ta en vecka i taget och prata med personalen.


    Tänkte om du menade nån typ av svårighet, alltså nån diagnos.

    Äsch, det var inte dumt att skriva det, blev mest nyfiken vad för typ av svårighet du menade.

    Trodde det var normalt att barn oftast bara knyter an till En pedagog lite extra..?
  • Anonymsju
    Marie7 skrev 2019-09-07 23:57:18 följande:

    Jo iof, men det är bra att barnet blir trygg med alla pedagoger. Kör man tex aktiv föräldrainskolning under tre dagar är en av tankarna att barnet ska bli trygg med alla. Sen är det högst individuellt! Har ni pratat med BVC om sepatationsångesten? Hursom, boka ett samtal med personalen är mitt råd.


    Ja det är ju klart. Har ju bara gått 2 veckor, så har tänkt att han knutit an till en pedagog nu ibörjan är fullt normalt och mer kan jag inte begära att han ska våga göra på den korta tid.

    Våran inskolning var meningen att vara i 2 veckor, allt skulle gå i barnens takt, men efter 3 dagar säger dom att allt går så bra, så nu kan han gå hela dagar (6 timmar, 4 dagar i veckan)

    När jag själv pratade om min sons behov av att få vara nära en utav pedagogerna dom första dagarna, säger hon själv att det här var en gruppinskolning och dom har inte haft tid till alla, "det har varit lite kaos" men nu skulle hon ge honom mycket tid och närhet om han behövde, vilket han iförsig nu inte verkar vilja ha så mycket längre, efter bara några dagar.

    Så bara där blir man ju besviken som förälder. Jag är inte utbildad förskollelärare, men jag vill utbilda mig och jobba med barn. Jag har amatör läst tillräckligt mycket på nätet för att förstå att det där inte var optimalt för alla barn.

    Jag har pratat med bvc om hans enorma närhetsbehov han hade som bebis, att jag sällan kunde lägga ner honom. Vilket ju är ganska normalt beteende av nyfödda och bebisar. Jag har pratat om att han är väldigt missnöjd i perioder. vilket varit svårt att hantera ibland. Men menar du att det finns mer att prata om gällande att han blir ledsen när vi går?

    Alltså han har varit varit hos min mamma en hel kväll utan oss, inget gråt när vi gick då. Jag tränar några gånger i veckan, inget gråt när jag går, han vinkar glatt "hejdå". Så det är inte jämt jobbigt för honom, men ibland protesterar han stark.
Svar på tråden Vad kan man begära utav förskolan?