legomum skrev 2019-09-07 08:27:37 följande:
Du är ju helt otrolig. Alla har inte den möjligheten att vara hemma så länge.
Hennes barn är ingen bebis, man slutar vara bebis vid 6 månader och hennes Barn är snart 2 år.
Hon har varit hemma rätt länge ändå om man jämför med normen.
Ts bad om hjälp och tänker du inte göra så kan du väl vara passiv i denna tråd istället. Du scammar istället för hjälper.
Inte ok. Stopp nu.Man kan faktiskt försöka från flera håll. Att ni leker en stund tillsammans ute på förskolegården tills han blir glad nu i helgen. Ta med massor av sandleksaker och sitt i sandlådan.
Gå sedan hem.
Gör samma imorgon.
Skapa en kul stund på gården.
Nästan alla barn får ett bakslag efter inskolningen. Ungefär som att de förstår att han ska vara ifrån dig och det blir en seperationsångest. Det gör att barnen blir väldigt "på" sina föräldrar när de är hemma. Svårt att söva på kvällen och helst vill ligga tätt tätt intill på natten.
Ungefär som om de behöver tanka trygghet från dina föräldrar.
Det Är en jätteförändring för barn att börja i förskolan från att fått vara hemma och mysa till ett ganska hårt klimat med mycket ljud och nya personer.
Som någon skrev tidigare så kan byte av avdelning och pedagoger lösa problemet. Men du bör kanske vara något uppmärksam på att det kan göra saken värre beroende på hur barnet reagerar.
Men jag skulle inte råda dig att lämna ett hysteriskt skrikande barn. Fungerar det inte så får du kanske gå hem igen den dagen.
Att det är problem nu betyder inte att det alltid kommer vara problem. Det kommer lösa sig bara ni hittar rätt sätt.
Kanske en snuttefilt eller ett gosedjur kan ge trygghet också.
En tanke är att förskola är inte för alla barn, för vissa barn är dagmamma att föredra.
Men som svar på din fråga vad kan man begära av pedagogerna? De är utbildade för att kunna bemöta alla barn. De har en enorm resursbank av kunskap att ta del av. Det finns en specialpedagog att ta hjälp av.
Så tekniskt sätt ska de kunna lösa detta.
Men acceptera inte att du ska lämna ditt barn skrikandes för barn slutar efter ett tag.
Den lösningen passar för föräldrar och pedagoger men den lösningen är INTE bra för barnet.
Vi ska dit nu i helgen och leka massor på gården tillsammans, det bestämde vi i veckan!
Han har alltid varit ledsen vid "separationer".
Alltså endel anser att vi skapat det behovet hos vår son för att vi gett honom den bekräftelse han velat ha, tex blivit buren mycket. Saken är den att redan på BB så kunde vi inte alls lägga honom ner på rygg en stund, han gallskrek. Samma sak hemma, det var bara att glömma det mysiga babynestet vi gjort iordning till honom. Han skulle sova på oss, det fick han. Han sover fortfarande med oss i våran säng. Jag skrev att han blir ledsen av att vi nån utav oss kan gå in i ett annat rum, vi stänger ju inte dörrarna om oss såklart, utan allt är öppet och ibland måste man gå på toa eller hämta saker i andra rum, men han kan bli så ledsen av det.
Sitter vi i bilen, och hans pappa ska in och handla en snabbis, jag och sonen sitter kvar i bilen, då blir han ledsen och är orolig ändå tills hans pappa kommer tillbaka. Vi har gett honom den trygghet han velat ha, men han visar tydligt att han mår som bäst när vi alla är tillsammans. Men ja, det är jobbigt när det ska bli så mycket gråt i vardagen över såna småsaker, även om vi försöker hantera det bra.
Lämnar han alltid med sin napp i munnen. Annars har han den mest när han ska sova, men tycker att han får gå den hur mycket han vill under inskolningen.
Jag hatar att lämna ett hysteriskt barn, det var inte så jag hade föreställt mig det här. Vid varje lämning känner jag att det går emot allt jag står för, och mitt hjärta värker och tårarna rinner diskret. Pedagogerna är snabba på att "ta honom". Jag är noga med att det är jag som ger honom till dom, men dom vill att vi går så snabbt som möjligt. Det finns ingen tid för prat, ingen tid för nånting sånt. Lämningarna blir ofta så stressiga.
Även hämtningen blir stressig, då han alltid börja gråta när jag kommer, sträcker armarna emot mig och är jätteledsen.
Får en känsla av att det gråter betyder typ "rädda mig härifrån mamma, jag är hungrig, har inte sovit bra och jag vill bara härifrån"
Så känns det, men vet inte riktigt varför han gråter så vid hämtning.
Men jag får ju svårt att kunna prata med pedagogerna då det är så mycket gråt, och dom bara vill att jag ska gå. Första veckan skickade dom sms, bilder på min son när han lekte. Nu tredje veckan svarar dom inte ens på mina sms, och jag har inte ens haft möjlighet att fråga om det..