• Anonym (Vill ha lugn och ro)
    Thu 5 Sep 2019 14:21
    404 visningar
    5 svar
    5
    404

    räcker det för enskild vårdnad?

    För att göra en lång historia kort:


    Har barn med en man som under barnets alla levnadsår tokjobbat och prioriterat jobbet före allt annat. Detta har lett till att barnet inte har någon anknytning till pappan och har mycket svårt för att vara själv med honom. När vi fortfarande levde ihop så vårdade pappan aldrig barnet, var aldrig själv med det, pappan var mer som ett passivt soffsällskap de gånger han väl var hemma. Barnet är idag 5 år gammalt. Vi fick en orosanmälan på oss (pga att jag går hos kurator då pappan misshandlat mig psykiskt och varit elak och arg) och nu lever vi isär eftersom konflikterna blev allt värre och hans aggressivitet utbrott och passivitet påverkade relationen, det blev en stress hemma och barnet märkte av det, kände av stämningen och var alltmer oroligt. Pappan accepterar inte detta utan anser sig ha ?rätt? till barnet trots att barnet verkligen inte vill. Han har svängt mellan varannan vecka (vilket inte jag går med på förrän jag ser att relationen funkar och att pappan är mer aktiv kring barnet) till att bara ses då och då. Han jobbar fortfarande lika mycket och oregelbundet. .   


     


    Tror ni man kan få enskild vårdnad baserat på:


    Att det i Socialtjänstens utredning framgår det att ?barnet har en bristande anknytning till sin pappa? men han tackade nej till deras öppenvård-insats.


    När barnet har varit sjukt har han ibland varit fysiskt närvarande men passiv. Ingen hjälp, suttit med i sjukhusrummet men på avstånd, en gång blev han arg för att våra (vi 2) planer ställdes in eftersom barnet var sjuk så han åkte hem till sig istället för att finnas till hands.


    Han har bytt totalt 5 blöjor, gett frukost 1 gång, aldrig pottränat eller torkat rumpor. Ingen omvårdnad, snarare sällskap och umgänge.


    Jag har varit positiv och gått med på de initiativ pappan tagit för att vara med barnet men det är varje gång jag som uppmuntrat, övertalat och peppat barnet att åka med honom. Han har haft en passiv roll och bara väntat på att barnet ska följa med honom.


    De har varit själva som mest 4 timmar vid ett tillfälle, även när vi fortfarande levde ihop, var de inte själva särskilt ofta och regelbundet. 


    Han tog ett chefsjobb nu igen och 3 år framåt och kommer att jobba mycket (ca 230 timmar/månad) och kvällar och helger. Andra gången han väljer jobbet som chef med allt vad det innebär sen vi fått barn.


    De få gånger han har varit ledig under veckan har barnet varit på förskolan och hittills har han hämtat det själv 2 gånger.


    Anser inte att upptrappning i umgänget behövs utan menar på att det inte är fel att tvinga barnet att sova över hos honom. 


     


    När vi levde ihop, var han ofta på dåligt humör och tappade tålamodet och höjde då rösten mot barnet, har ibland även skrikit på det. Barnet har vid tillfällena blivit rädd. Han har skrikit till/höjt rösten mot det även nu när vi setts. Ett tillfälle var jag iväg på ett möte (maj/juni 2018) och han skulle lägga h*n. Han tappade tålamodet och slog på sängen när barnet inte tystnade eller gjorde som han sa. Detta sitter i barnet än som ofta säger att h*n inte tycker om pappa eftersom han bara skäller. Han härmar barnet när det är ledset eller ropar på mig, säger även kränkande smeknamn till barnet (apa, morsgris).  


     


    Vi har gemensam vårdnad men jag är orolig eftersom han sagt att om vi går isär tar han med sig barnet och flyttar tillbaka till hemlandet. Han kritiserar mycket som har med Sverige att göra (skolan, läkarvård, samhälle, svenskars syn på arbete vs. fritid) och han har inget som håller honom kvar här förutom barnet och han visar inget större intresse för det när vi väl ses.
  • Svar på tråden räcker det för enskild vårdnad?
  • Thu 5 Sep 2019 14:54
    #1

    Det är barnets bästa som ska gälla och det är för närvarande rätt svårt att i tingsrätt få enskild vårdnad om inte båda är överens.

    Det är viktigt att båda föräldrarna samverkar på riktig om umgänget och boendet inom den gemensamma vårdnaden. Försök i bästa fall ha en klok vuxen dialog om detta. Vad jag förstår av din berättelse blir detta svårt. Ta gärna hjälp av medlare eller möjligen Familjerätten för samverkanssamtal eller samverkansavtal (tyvärr har de rätt dåligt rykte avseende metod och opartiskhet, men det brukar ju vara till ena förälderns fördel)

    Väldigt viktigt att barnet inte hamnar i onödig lojalitetskonflikt. Prata inte på något sätt illa om den andre föräldern inför barnet, någonsin. Tvärtom betona barnets rätt att ha många vuxna omkring sig som älskar det.

    Varmt lycka till!

  • Thu 5 Sep 2019 14:57
    #2
  • Anonym (Qwert­y)
    Thu 5 Sep 2019 15:09
    #3

    Enskild vårdnad är väldigt svårt att få, har väldigt svårt att se att du skulle få det, om pappan vill ha vv.

  • LFF
    Thu 5 Sep 2019 15:17
    #4

    Det är absolut svårt att få enskild vårdnad om ett barn men det som oroar mig i din text är att han säger att han tar med sig barnet ut ur landet om ni skulle separera. Han är alltså beredd att stänga dig ute ur barnets liv och ta med det utomlands om det är så. 

    Finns dessa hot i textform eller är det bara saker han sagt? Om han skrivit det i meddelande på sms eller mail, spara det då så du kan bevisa att han har hotat att göra detta om ni har gemensam vårdnad. 

    Vårdnaden i sig har sen ingenting med själva umgänget att göra. Även om du har vårdnaden av barnet så har han rätt till umgänge och det kan även vara växelvist boende.

  • Thu 5 Sep 2019 15:34
    #5

    Som de andra säger:

    Vårdnaden gäller rätten att fatta beslut kring barnet. Det är inte detsamma som boende och umgänge. Med den situation han hr verkar det orimligt att boendet skulle vara hos honom, dels pga anknytning, dels pga hans jobb. Den som har boendet måste ju kunna sköta barnets vardag. Men trots detta finns inget i den delen som talar emot gemensam vårdnad.

    DOCK att han hotar att lämna landet med barnet är ett starkt skäl för ensam vårdnad.

Svar på tråden räcker det för enskild vårdnad?