Saknar de sin pappa

Varför skulle de sakna honom? De var ju så små när ni flyttade att de knappt kommer ihåg det, i alla fall inte dottern. Det är ju mer som en främling för barnen än en pappa. Han är helt enkelt inte del av deras vardagliga liv och har inte varit så länge de kan minnas.

Skulle du säga så om det var mamman som hölls ute? Hur tänker du hur barnens perspektiv? Det känns inte seriöst ur ett mänskligt och psykologiskt perspektiv. Du bara vädrar ditt könshat och försöker bekräfta att barn du inte känner ska tappa sin ena förälder. Grymt och tanklöst.

Dessa idioter som inte fattar bättre finns det många av här på Familjeliv.se. Håller helt med ditt inlägg.

Det skulle jag absolut säga. Det har inget med könshat att göra, något sådant har jag nämligen inte, utan faktan är att pappan inte varit del av sina barns vardag sedan de var ca. 1-2 år gamla. Barnen minns alltså inte denna tid så varför skulle de sakna det? Man kan älska en förälder ändå, men sakna någon som (enligt ens egen uppfattning) aldrig varit del av ens liv och för tillfället är närmare en främling än en pappa är en anna sak. På inget sätt har mitt inlägg heller hintat åt att barnen bör tappa sin kontakt med pappan. Tvärtom tycker jag det är jävligt tragiskt att man väljer att ta sina ungar och flytta utomlands iväg från den andra föräldern, men det är inte min ensak. Jag svarade enbart på om jag tror dessa barn saknar pappan som person i sitt liv, vilket jag inte tor eftersom de inte minns en tid med honom. De kan säkert dock känna en saknad eller en sorg över att inte ha pappa delaktig i sitt liv, det är inte samma sak som att sakna HONOM så som man saknar någon man träffar mycket när de är bortresta eller liknande. I övrigt kan du ta din bitterhet under armen och gå och tänka till innan du yttrar dig nästa gång.Det sistnämnda ovan gäller dig också.

Barnen älskar dig och tar intryck av vad du gör och säjer om deras pappa. De härmar dig och visar du att du inte vill ha nåt att göra med deras pappa så vill de inte göra dig ledsen.

Barnen har rätt till båda sina föräldrars och släkters kärlek. De mår bra av det. Om de har långt bort till sina vuxna som älskar dem så kan man lösa det genom att prata om den andre föräldern på ett snällt sätt, rita teckningar, ha regelbundna telefon eller videosamtal där man pratar om sådant man tycker om. Man behöver träffas annars försvinner anknytningen onödigt.

svenska.yle.fi/artikel/2016/11/20/berova-inte-barnet-sin-foralder-vid-skilsmassa-kan-vara-varre-dod-foraldern

Frågan är kanske om barnen saknar pappan som specifik individ (en person de inte har något minne av), eller om de saknar någon i pappa-rollen (en person som förmodligen de flesta av deras kamrater har i sitt liv).

Tror inte frågeställningen handlar om könshat utan en genuin undran om barn kan sakna en person de inte minns.