Varför skulle de sakna honom? De var ju så små när ni flyttade att de knappt kommer ihåg det, i alla fall inte dottern. Det är ju mer som en främling för barnen än en pappa. Han är helt enkelt inte del av deras vardagliga liv och har inte varit så länge de kan minnas.
Det skulle jag absolut säga. Det har inget med könshat att göra, något sådant har jag nämligen inte, utan faktan är att pappan inte varit del av sina barns vardag sedan de var ca. 1-2 år gamla. Barnen minns alltså inte denna tid så varför skulle de sakna det? Man kan älska en förälder ändå, men sakna någon som (enligt ens egen uppfattning) aldrig varit del av ens liv och för tillfället är närmare en främling än en pappa är en anna sak. På inget sätt har mitt inlägg heller hintat åt att barnen bör tappa sin kontakt med pappan. Tvärtom tycker jag det är jävligt tragiskt att man väljer att ta sina ungar och flytta utomlands iväg från den andra föräldern, men det är inte min ensak. Jag svarade enbart på om jag tror dessa barn saknar pappan som person i sitt liv, vilket jag inte tor eftersom de inte minns en tid med honom. De kan säkert dock känna en saknad eller en sorg över att inte ha pappa delaktig i sitt liv, det är inte samma sak som att sakna HONOM så som man saknar någon man träffar mycket när de är bortresta eller liknande. I övrigt kan du ta din bitterhet under armen och gå och tänka till innan du yttrar dig nästa gång.Det sistnämnda ovan gäller dig också.