9- åring. Vad är rimligt?
Nu har vi diskuterat fram och tillbaka här hemma utan att komma fram till något vettigt.
Min sambo har en dotter på 9 år sedan tidigare. Jag har en son på 8 och gemensamt har vi en 2,5 åring. Båda äldre barnen bor här varannan vecka. Upplever att vi har en okej relation till barnens andra föräldrar och deras respektive. I vår familj har vi som motto att alla barn är familjens barn och lika mycket värda. Ingen ska behandlas sämre eller annorlunda för att man inte är bioförälder till barnet. Det fungerar bra!
Men... sedan i somras har det börjat dyka upp lite märkliga saker. Exempelvis att biomamman skickar en bild på dotterns händer där hon varit på salong och fixat gelenaglar. ?Ni kan väl swisha hälften!?
Eller ?Tänkte fixa bankkort till T för att sätta in månadspeng. B (det är T?s 14 åriga bonussyster hos biomamman) har fått bankkort och T vill också ha. Jag kan sätta in 400 kr i månaden så gör ni lika!?
?Idag har T varit hos frisören för klipp och färgning. 2150 kr. Ni får betala hälften!?
?T?s telefon börjar bli lite sliten. Jag tänkte köpa en ny till mig så ni får köpa min gamla till henne. Ni kan swisha 2400. Det är en bra telefon!?
Vi tycker båda två att det är lite för mycket för en 9- åring. Att fixa naglarna, hur många 9- åringar gör det? Vi känner inte till några andra. Hade hon frågat oss innan hade vi sagt nej med motiveringen att hon är ett BARN. Vi ansåg därför att hon fick stå för den kostnaden själv.
Samma med besöket hos frisören. Hade hon frågat innan hade vi sagt att vi gärna betalar hela klippningen, men vi anser inte att BARN bör färga håret och därför vill vi inte stå för den kostnaden.
Eget bankkort och 800 kr i månadspeng. Återigen, det är ett BARN! Ett barn som inte har något begrepp om pengars värde och som slarvat bort pengar och presentkort som hon fått i julklapp. Hon var inte det minsta upprörd över det utan ryckte bara på axlarna åt det. Vi sparar 300 kr i månaden åt samtliga barn och för att de ska lära sig pengars värde har vi ett system där de får lära sig att ta ansvar vilket belönas med en månadspeng. Sköter man inte sina åtaganden får man heller inte sin månadspeng.
Sedan hade vi telefonen. T har en i-Phone 6. Fungerar utmärkt. Någon repa på skärmen men annars fullt funktionell. Hon behöver inte en nyare telefon. Vill hennes mamma köpa ny telefon får hon göra det men vi har inga planer på det och tänker inte betala för hennes gamla.
Förra helgen pratade min sambo med henne om det här då hon skickat ett sms om att hon ansåg oss vara ointresserade och oengagerade. ?Alla tjejer i T?s klass är måna om sitt utseende och T ska inte bli utanför? och ?T ser vad B får och vill ha samma sak?.
Vi ÄR engagerade i skolan och fritidsaktiviteter och ingen av de andra eleverna i åk 3 fixar naglar, färgar hår eller sminkar sig. Ingen av de andra har en nyare telefon. Ingen av de andra har eget bankkort med 800 kr i månadspeng. Att B som är 14 år får andra saker har med hennes ålder och mognad att göra och det är vår och mammans uppgift att lära T att det är skillnad på att vara 9 år mot att vara 14 år.
Hon ändrade inte sin uppfattning efter deras samtal men lägger nu till att vi är snåla också.
Sett ur vårt perspektiv så bör barn få vara barn. Vi hade inte låtit vårt gemensamma barn göra dessa saker vid 9 års ålder. Vi kan ju inte påverka vad mamman tillåter då T är hos henne, men vi anser att om hon gör de valen utan att diskutera med oss kan hon heller inte ställa krav på ekonomisk ersättning i efterhand. Något hon inte har förståelse för utan anser att vi ska dela lika på alla utgifter oavsett.
Men då vi bara har en nioåring och enbart kan jämföra med hennes vänner i klassen och bland aktiviteter har vi inte så mycket att jämföra med. Ni som har barn i den åldern, anser ni att det är rimligt? Motivera gärna oavsett vad ni tycker.
Mvh
