Forum Övrigt - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Oplanerad graviditet...

    Sön 8 sep 17:10 Läst 0 gånger Totalt 4 svar
    Sön 8 sep 17:10

    Hej på er!

    Tänkte kolla läget om det finns någon där ute som är i en liknande situation som mig själv. Mina tankar och känslor svänger till höger och vänster så kan vara skönt att prata med någon i "samma" situation...

    Jag och min kille har varit tillsammans i ca 4 månader (officiellt). Vi bor inte tillsammans och vi har haft en ganska svängig resa hittills. För att göra en lång historia kort så är det hans allra första förhållande någonsin och han har väl varit lite kluven i om han är redo för det här, är det det här han vill osv.

    Vi har haft 3 relativt stora diskussioner kring detta, varje gång har jag kämpat för att det inte ska ta slut. Och varje gång efter han fått tänka så får han ett litet wake-up call kring vad han håller på med. Han älskar mig, vill bara med mig men blir osäker för han tycker att vi haft så mkt strul på kort tid.. Men allt däremellan har känts bra.

    Jaja, för att komma till sak.... för 3 veckor sen upptäckte jag att min mens var väldigt sen, och självklart visade det sig att jag är gravid i nu 8:e veckan.

    Vi båda är över 30, vill väldigt gärna ha barn men är orolig för vad som kommer hända eftersom det är så tidigt i vårt förhållande och för att i inte ens vet om vi kan bo ihop.

    När vi fick reda på det så var väl reaktionen först en blandad förtjusning, varken han eller jag trodde vi någonsin skulle kunna få barn (jag har bl.a endometrios). Men därefter så växte panikkänslor inom mig... Jag är inte redo för detta! Det är för tidigt, hela min kropp skrek NEJ! Medans min kille var helt tvärtom. Han ville ha kvar barnet fastän det var tidigt.

    Många diskussioner har det blivit fram och tillbaka. Och nu står väl vi båda på ungefär 50/50 kring vad vi ska göra. Vi både känner ju att i vill ha barn och det kommer vara svårt att göra en abort. Samtidigt som jag är sjukt orolig för vår ostadiga bakgrund, om vi är redo för detta osv.

    Så här nån av er varit med om något liknande och kan dela med er av era tankar/erfarenheter?

    Kanske nån som valde att behålla barnet, hur gick det för er? Och likaså om ni tagit bort, hur gick det sen? Hur gick tankarna, höll er relation?

    Vi har varit inne på en första koll, där barnmorskan bekräftade min graviditet och att allting såg jättebra ut. Fostret var nu ca 8mm stort...

    Har ca 1 vecka på oss att bestämma oss för att fortfarande kunna ta tabletterna hemma isf.

    Tacksam för svar!

  • Sön 8 sep 17:48 #1

    Jag och min kille hade varit tillsammans i en månad (och lite bekanta i 2 mån innan det) när jag blev gravid. Vi flyttade ihop efter 3 månader och det har gått över förväntan, riktigt bra! Vi är också över 30. Abort var inte något vi ens diskuterade, vi ville båda ha barn, var väldigt kära och bestämde att vi kör!

    Förstår att du tvekar då er relation är skakig och visst är det en risk att skaffa barn med någon man inte känner så väl. Du är över 30, har pga endo troligen inte så lätt att bli gravid, din pojkvän vill gärna ha barnet, antar ni har ekonomi för det också. Det kanske inte kommet något bättre tillfälle senare?

  • Sön 8 sep 19:08 #2

    Har ibte varit i sitsen men har en vän som varit med om samma. De va tillsammans 4 månader när hon blev gravid. Båda över 30. Sambos med många mils mellan varandra. De behöll å har idag ett antagit fint lugnt förhållande men en nu 2årig dotter :)

  • Sön 8 sep 19:35 #3

    Vi blev gravida med våra första gemensamma efter en månads förhållande så hon måste ha blivit gravid i princip på det allra första samlaget... Det blev att vi behöll. Vi är fortfarande tillsammans idag 7 år senare och har utökat familjen ytterligare

    Men jag känner även till liknande fall där det inte gått lika bra. Inget fall är det andra likt så man ska inte hålla på och jämföra. Att få barn är jobbigt vare sig barnet blivit till efter ett one night stand eller i ett stabilt kärleksförhållande.... Tänk efter vad DU vill och bolla med någon (kanske en kurator som BVC kan hjälpa dig med ?) och ta ett beslut efter det. Att det sker tidigt i förhållandet behöver inte betyda att ni är dömda att misslyckas. Det kan lika gärna gå väldigt bra. Men det är omöjligt att veta på förhand.

  • Ons 11 sep 22:07 #4
    LoveRain skrev 2019-09-08 17:48:34 följande:

    Jag och min kille hade varit tillsammans i en månad (och lite bekanta i 2 mån innan det) när jag blev gravid. Vi flyttade ihop efter 3 månader och det har gått över förväntan, riktigt bra! Vi är också över 30. Abort var inte något vi ens diskuterade, vi ville båda ha barn, var väldigt kära och bestämde att vi kör!

    Förstår att du tvekar då er relation är skakig och visst är det en risk att skaffa barn med någon man inte känner så väl. Du är över 30, har pga endo troligen inte så lätt att bli gravid, din pojkvän vill gärna ha barnet, antar ni har ekonomi för det också. Det kanske inte kommet något bättre tillfälle senare?


    Härligt att höra att det gick bra för er! Jag hoppas vi med kommer reda ut allt. Vi båda känner väl mer och mer att vi vill ha kvar barnet samtidigt som jag ändå tvekar.

    Jadå, ekonomin är inget problem. Vi båda har fasta jobb och allt är stabilt så.

    Och är ju som sagt så mina tankar går med gällande endometriosen.

    Men vi får försöka vända ut och in på oss själva. Men skönt att höra era positiva historier ????
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll