Hej!
Efter två års försök på egen hand, utan ett endaste litet pluss så är nu jag och min sambo i starten för vår första IVF. Beräknad sprutstart v. 39. Vi är oförklarligt barnlösa efter utredning.
Några fler som är i liknande situation och vill följas åt under hösten?
Kram till er alla kämpar!
[quote=79919285][quote-nick]Pålandet skrev 2019-09-23 12:53:58 följande:[/quote-nick]
Vi gjorde utredning i Skövde och valde Sahlgrenska för ingen höll ändå vårdgarantin så nu när vi är i samma landsting så är tanken att man inte måste åka dit för de lättare sakerna.
Men alla UL görs där så ingen större skillnad kanske.
Hur långt är de korta protokollet? bara lite nyfiken för skulle tro att vi bara hinner med en behandling innan julstängning. För korta protokollet påbörjas dag 2 eller 3 efter M och håller på ungefär hur länge ? 2 veckor ?
Försöker räkna lite för tror vi ska få komma in v44-45 och min man ska iväg på övning så tror han måste ställa in den...
[/
Jag vet faktiskt inte. Fått ett schema för 7 dagar nu, enda jag vet. Ska in på UL imorgon, så antar att dom ska se att det kanske bildas äggblåsor och man svarar på behandlingen. Sen antar hag att man ska fortsätta par dagar för sedan äggplock. Så runt 2 veckor ( vill säga att allt med behandlingen går som räknat). Min läkare sa att frn man börjar till man kan ta gravtest är det ungefär en månad... Är det korta som verkar gälla för er? Huva så orolig för nya sprutan idag.
Hej jag och min man har fått tid den 10 oktober att få komma in till ivf behandling så jag hoppas vi kan få starta så fort som möjligt efter läkar besöket ?. Vi har försökt i 2.5 år men inget plus har det blivit så det ska bli så skönt att äntligen få komma igång med det och vi ser fram emot det så mycket men är samtidigt nervösa ????
Vet faktiskt inte vad dom går på, men tror det är baserat på utredningen man gjort innan. Värden,blodprov,ägglossning med mer.Man är ju där av olika orsaker-och därför utgår dom för varje individuellt par. Skulle detta inte fungera så ser man över protokollet, vad jag förstått det som.Vet att dom har koll på mig-för har mycket äggreserver av mig själv, så kan lätt bli överstimulerad.Får man fråga varför ni är där?Jag har tagit gonal F i 5 dagar,i två olika doser,idag la jag till Fyremadel 0,25ml. ( den sist nämna bränner) Jag var orolig för den sprutan är större, och man ska trycka in långsamt. Hela grejen är fantastisk men samtidigt är ju ingenting kroppen på egen hand nu, utan det är kemiskt och medecinskt. man framkallar nånting nu, för det ska passa. Imorgon har jag UL, men dom kommer nog ta in mig på fler samt blodprov- för dom vill ha koll helt på vad som sker.Vad jag tror.Dom vill ju också se att behandlingen fungerar,annars måste man kanske höja dosen eller sänka nåt.Jag tror inte du kan räkna ut-eller känna stress över det-man får ta denna resa som den kommer-mig var det nära att jag inte ens fick börja-man ska ju få klartecken börja med sprutorna ( sköterskan sa först att det var fullt denna månad), som tur tittade hon igenom igen och gav oss klartecken. Hur går dina tankar?
[quote=79920530][quote-nick]Pålandet skrev 2019-09-23 22:55:46 följande:[/quote-nick]
Tack för detaljerad info, jag mår bättre desto mer jag läser på.
Låter lite jobbigt med sprutorna samtidigt som jag antar att man får intala sig själv att det är för en bra sak.
Vi är där för att vi har försökt i över 1,5år och på utredningen så hittade de inget fel. Tycker många att man ska vara glad över samtidigt som jag känner mig lite orolig över att det inte finns något uppenbart att fixa och det då känns mer hopplöst trots hjälp. Sen vet jag att det är lite bättre förutsättningar då de kan se att det blir befruktat mm.
Du har helt rätt i att jag borde släppa på stressen om när/hur behandlingen blir. Jag är väl mest orolig över att man väntat över ett halvår på att få komma in så vill jag inte missa min novembercykel för då gissar jag på att man inte får börja förrän i januari pga julledigheten och att vänta 4månader till känns som en evighet i sammanhanget. Jag har tyvärr redan dragit på mig magkatarr och har svårt att tänka på något annat.
Samtidigt så har jag en bakgrund som gör att jag känner mig extremt utelämnad vid saker som vaginala UL mm så ser fram emot behandlingen men är orolig över hur jag ska hantera olika situationer, men vet att det ?måste? göras för att uppnå det vi vill.
Önska mer än allt att jag kan släppa lite på stressen över hur allt ska bli. Skönt i alla fall att få prata med någon som går igenom samma. Tycker det känns lite ensamt ibland. *
Håller tummarna för att er stimulering går fint
Dumt av mig samtidigt-vet hur svårt det är att inte stressa och hur hela ens själ längtar.
Man vill bara börj,helst igår!Särskilt då man vet att detta kanske är bara första gången av en rad behandlingar-man vill bara på tåget.
Du kommer få fylla i en hälsoblankett-där kan du skriva i allt som oroar dig eller du vill att dom ska veta om. Fråga och berätta att du upplever en oro pga tidigare upplevelser.
Skriv här. Man får peppa varandra<3
UL såg bra ut-gick snabbt men hon sa att det såg bra ut.
Vi fortsätter med samma dos,nytt UL på fredag och hon gissade på äggplock på tis-måndag nästa vecka. Tänkte lite på det med sprutorna- psykiskt och fysiskt hinner man inte med-min kropp styrs av medicin nu, sprutorna gör ont men man bara gör det. Jag sitter inte och tänker barn barn utan mer att jag ska jobba med kroppen, därför jag vill ta dom själv. Vill känna vad som sker med min kropp. Svårt förklara!
[quote=79920530][quote-nick]Pålandet skrev 2019-09-23 22:55:46 följande:[/quote-nick]
Tack för detaljerad info, jag mår bättre desto mer jag läser på.
Låter lite jobbigt med sprutorna samtidigt som jag antar att man får intala sig själv att det är för en bra sak.
Vi är där för att vi har försökt i över 1,5år och på utredningen så hittade de inget fel. Tycker många att man ska vara glad över samtidigt som jag känner mig lite orolig över att det inte finns något uppenbart att fixa och det då känns mer hopplöst trots hjälp. Sen vet jag att det är lite bättre förutsättningar då de kan se att det blir befruktat mm.
Du har helt rätt i att jag borde släppa på stressen om när/hur behandlingen blir. Jag är väl mest orolig över att man väntat över ett halvår på att få komma in så vill jag inte missa min novembercykel för då gissar jag på att man inte får börja förrän i januari pga julledigheten och att vänta 4månader till känns som en evighet i sammanhanget. Jag har tyvärr redan dragit på mig magkatarr och har svårt att tänka på något annat.
Samtidigt så har jag en bakgrund som gör att jag känner mig extremt utelämnad vid saker som vaginala UL mm så ser fram emot behandlingen men är orolig över hur jag ska hantera olika situationer, men vet att det ?måste? göras för att uppnå det vi vill.
Önska mer än allt att jag kan släppa lite på stressen över hur allt ska bli. Skönt i alla fall att få prata med någon som går igenom samma. Tycker det känns lite ensamt ibland. *
Håller tummarna för att er stimulering går fint
Dumt av mig samtidigt-vet hur svårt det är att inte stressa och hur hela ens själ längtar.
Man vill bara börj,helst igår!Särskilt då man vet att detta kanske är bara första gången av en rad behandlingar-man vill bara på tåget.
Du kommer få fylla i en hälsoblankett-där kan du skriva i allt som oroar dig eller du vill att dom ska veta om. Fråga och berätta att du upplever en oro pga tidigare upplevelser.
Skriv här. Man får peppa varandra<3
UL såg bra ut-gick snabbt men hon sa att det såg bra ut.
Vi fortsätter med samma dos,nytt UL på fredag och hon gissade på äggplock på tis-måndag nästa vecka. Tänkte lite på det med sprutorna- psykiskt och fysiskt hinner man inte med-min kropp styrs av medicin nu, sprutorna gör ont men man bara gör det. Jag sitter inte och tänker barn barn utan mer att jag ska jobba med kroppen, därför jag vill ta dom själv. Vill känna vad som sker med min kropp. Svårt förklara!
[quote=79920530][quote-nick]Pålandet skrev 2019-09-23 22:55:46 följande:[/quote-nick]
Tack för detaljerad info, jag mår bättre desto mer jag läser på.
Låter lite jobbigt med sprutorna samtidigt som jag antar att man får intala sig själv att det är för en bra sak.
Vi är där för att vi har försökt i över 1,5år och på utredningen så hittade de inget fel. Tycker många att man ska vara glad över samtidigt som jag känner mig lite orolig över att det inte finns något uppenbart att fixa och det då känns mer hopplöst trots hjälp. Sen vet jag att det är lite bättre förutsättningar då de kan se att det blir befruktat mm.
Du har helt rätt i att jag borde släppa på stressen om när/hur behandlingen blir. Jag är väl mest orolig över att man väntat över ett halvår på att få komma in så vill jag inte missa min novembercykel för då gissar jag på att man inte får börja förrän i januari pga julledigheten och att vänta 4månader till känns som en evighet i sammanhanget. Jag har tyvärr redan dragit på mig magkatarr och har svårt att tänka på något annat.
Samtidigt så har jag en bakgrund som gör att jag känner mig extremt utelämnad vid saker som vaginala UL mm så ser fram emot behandlingen men är orolig över hur jag ska hantera olika situationer, men vet att det ?måste? göras för att uppnå det vi vill.
Önska mer än allt att jag kan släppa lite på stressen över hur allt ska bli. Skönt i alla fall att få prata med någon som går igenom samma. Tycker det känns lite ensamt ibland. *
Håller tummarna för att er stimulering går fint
Dumt av mig samtidigt-vet hur svårt det är att inte stressa och hur hela ens själ längtar.
Man vill bara börj,helst igår!Särskilt då man vet att detta kanske är bara första gången av en rad behandlingar-man vill bara på tåget.
Du kommer få fylla i en hälsoblankett-där kan du skriva i allt som oroar dig eller du vill att dom ska veta om. Fråga och berätta att du upplever en oro pga tidigare upplevelser.
Skriv här. Man får peppa varandra<3
UL såg bra ut-gick snabbt men hon sa att det såg bra ut.
Vi fortsätter med samma dos,nytt UL på fredag och hon gissade på äggplock på tis-måndag nästa vecka. Tänkte lite på det med sprutorna- psykiskt och fysiskt hinner man inte med-min kropp styrs av medicin nu, sprutorna gör ont men man bara gör det. Jag sitter inte och tänker barn barn utan mer att jag ska jobba med kroppen, därför jag vill ta dom själv. Vill känna vad som sker med min kropp. Svårt förklara!
Åh!Vilka kämpar.Önskar verkligen er all lycka och styrka, vi får följas åt.Man känner nog alla möjliga känslor.Kan och har känt allt mellan hopplöshet,glädje,hat,kärlek och tusen andra saker.Jag blev faktiskt helt chockad-jag trodde bara vi skulle få ha ett info möte typ men vi hade tid med läkare,som var helt insatt i vår utredning,sedan möte med en barnmorska,som träna oss med sprutor o sen har dom gjort i ordning schema och sa sprutorna kan du hämta hos apoteket när du går. Dessutom otrolig bemötande.Får man fråga va ni ska gå?
Hej!
Hoppar in här..
Jag och min sambo är oförklarad barnlösa efter 1,5 års aktiv försökande. Vi var på utredning november 2018. Min läkare sa då att vi skulle försöka våren också o sedan se vad vi kan göra. I maj gick vi dit igen, äggledarspolning gjordes och hon sa försök under sommaren händer inget så kan ni komma tillbaka så kan vi skicka remiss till landstinget för IVF. I augusti ringde vi och sa att inget hände. Så läkaren skickade remissen, den fick vi i mitten av september. Vi valde Livio Gärdet för behandlingen, när vi ringer dit så säger dom att vi ska få träffa en barnmorska imorgon den 26/9. Vad gör man vid första träffen? Är så nervös att jag har ont i magen..
Jag är otroligt nöjd :) Mycket proffsiga och bemötande. Själv då?Är dock lite orolig över äggplocket.Ja då verkar vi ligga helt i fas med varandra, dom tar ju visst antal i veckan som får börja sina behandlingar vad jag fattat det som, så dom kan följa och ha helt fokus på pågående behandlingar. Det tycker jag märks, hoppas jag ska fortsatt nöjd också.. Hos oss har dom märkt att spermierna är lite långsamma och jag har dessutom lång menscykel(32-35), så dom tror väl på att får vi hjälp med själva befruktningen så ska det ev gå bättre:) Kör du korta protokollet?