Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Ingen barnlängtan??30+

    Ons 11 sep 2019 12:08 Läst 0 gånger Totalt 33 svar
    Anonym (Yasmi­ne208)
    Visa endast
    Ons 11 sep 2019 12:08

    Hej,


    Det är kanske lite konstigt att posta här..men vet inte hur jag ska förhålla mig till mina känslor...Är tillsammans med en man som är närmare 35-40 och jag är själv i samma ålder (+30), närmare 35 år. Vi har varit tillsammans i mer än 3 år...och jag känner fortfarande ingen barnlängtan. Är det här normalt? Självklart kan jag se mig själv i framtiden med barn och familj och vill såklart ha hela den biten och jag förstår att min biologiska klocka tickar på. Men varför känner jag ingen sån längtan med min sambo?

    Vi har inte heller pratat om barn och har knappt berört frågan. Dels för att jag själv inte tagit upp det (har knappat pratat om det med tidigare partners heller), så tanken har väl inte funnit där (mer än att man själv målat upp en bild i huvudet med barn i bilden - men varit ensam om det och motparten har inte varit på "samma nivå" eller sett samma framtid med en), dels har inte heller min sambo tagit upp frågan och det verkar inte vara något som berör honom heller. Jag vet inte varför vi inte kan prata om det här? Borde inte vi vara i en ålder där det snarare vore mer aktuellt att ta upp frågan än att inte göra det? Kan läggas till att vi båda har god ekonomi (jag i form av sparanden, men har inget fast jobb just nu) och sambon har en bra lön. Så ekonomin borde inte vara något problem.

    Är det för att vi varit tillsammans för kort tid för att komma varandra så nära att vi kan ta upp frågan eller är vi bara två omogna personer som inte kan beröra frågan med barn och det ansvar ett barn innebär då vi är för bekväma med vår nuvarande situation och vardag?

  • Anonym (Angel­ika)
    Visa endast
    Ons 11 sep 2019 13:34 #11
    Anonym (Yasmine208) skrev 2019-09-11 12:40:29 följande:

    Jag tror frågan togs upp kort när vi började dejta, t.ex. om någon av oss ville ha barn och då berördes det bara väldigt kort genom att det är något man vill ha men kanske inte just nu eller inom något år isåfall. (vilket känns helt naturligt för mig, för hur kan man säga att man vill ha barn omedelbart med nån som man inte känner eller precis börjat dejta?). Vi skyddar oss, så vi är på samma nivå där och kör väl oavbrutet ibland. Vet inte hur han förhåller sig till en ev. graviditet.

    Förhoppningsvis skulle han väl bli chockad, men glad hoppas jag? Men vet egentligen inte alls hur han skulle reagera. Har kanske fått frågan nån gång och svarat (jag) väldigt flyktigt på den att "min kusin har ju barn och det räcker med hennes" då jag känt så just där och då. Så ja - vi berör ju knappt frågan om barn.


    Nja jag menar att man vid dejtstadiet säger att "jag vill ha barn inom 3-4 år och det är något jag känner starkt för, vad säger du om det?" Då har man gjort klart i frågan och man har något att diskutera och fundera över.

    Att skjuta barnfrågan framför sig känns lite som att du inte riktigt har tiden till det. Har du passerat 30 är det ju liksom dags att faktiskt bestämma sig. Jag tycker att ni måste ta tag i frågan just utifrån din ålder. Du har inte riktigt tid att vänta flera år till för då kan det ju bli svårt att ens bli gravid.
  • Ons 11 sep 2019 13:36 #12
    Anonym (Yasmine208) skrev 2019-09-11 13:32:13 följande:

    Hej igen,

    och tack för alla svar. Alltså jag är närmare 35 än 30...så är ju inte precis "ung" längre när det kommer till den biologiska klockan eller vad man ska säga. Anledningen till varför jag (?) svarade så angående kusinens barn när barnfrågan ställdes är ju för att ingen av oss berört frågan och ställer nån utomstående frågan (tex familj) så har jag inget bra svar, eftersom jag inte vet hur min partner förhåller sig till frågan. Och det är ju lite svårt att skaffa barn på egen hand? Min man är även som en mur när man försöker prata med honom, går inte att få något ur honom.


    Men då är det ju dags att faktiskt vara lite allvarlig och ärlig med hur du tänker. Är du 35 idag har du inte tid med att vara diplomat och vänta in honom. Du måste själv säga hur du vill ha det.
  • Anonym (Ida)
    Visa endast
    Ons 11 sep 2019 14:11 #13

    Jag förstår inte hur två vuxna människor kan ha ett förhållande i flera år och aldrig prata om barn? Jag menar inte att kritisera utan är genuint nyfiken, vad pratar in om i ert förhållande? När ni pratar om framtiden måste väl det komma upp?

  • Anonym (Charl­otte68­)
    Visa endast
    Ons 11 sep 2019 14:17 #14
    Anonym (Ida) skrev 2019-09-11 14:11:16 följande:

    Jag förstår inte hur två vuxna människor kan ha ett förhållande i flera år och aldrig prata om barn? Jag menar inte att kritisera utan är genuint nyfiken, vad pratar in om i ert förhållande? När ni pratar om framtiden måste väl det komma upp?


    Om en av parterna är intresserade, eller bägge, då blir det så klart barnprat. Men, som jag skrev tidigare, om bägge är tämligen eller mycket ointresserade av barn är det väl inte så konstigt att det inte berörs?

    Jag hade som sagt en relation mellan 30-42 och vi pratade bara mkt kort om detta, för oss bägge, tämligen ointressanta ämne. I relationen jag hade innan dess nämndes inte heller ett ord om barn så vitt jag minns.


  • Anonym (Charl­otte68­)
    Visa endast
    Ons 11 sep 2019 14:18 #15
    Anonym (Charlotte68) skrev 2019-09-11 14:17:11 följande:

    Om en av parterna är intresserade, eller bägge, då blir det så klart barnprat. Men, som jag skrev tidigare, om bägge är tämligen eller mycket ointresserade av barn är det väl inte så konstigt att det inte berörs?

    Jag hade som sagt en relation mellan 30-42 och vi pratade bara mkt kort om detta, för oss bägge, tämligen ointressanta ämne. I relationen jag hade innan dess nämndes inte heller ett ord om barn så vitt jag minns.


    Vi pratade alltså mycket framtid men i bemärkelsen jobb, fritidsaktiviteter, boende, djur (pälsbarn ;) etc.
  • Anonym (Ida)
    Visa endast
    Ons 11 sep 2019 14:28 #16
    Anonym (Charlotte68) skrev 2019-09-11 14:17:11 följande:

    Om en av parterna är intresserade, eller bägge, då blir det så klart barnprat. Men, som jag skrev tidigare, om bägge är tämligen eller mycket ointresserade av barn är det väl inte så konstigt att det inte berörs?

    Jag hade som sagt en relation mellan 30-42 och vi pratade bara mkt kort om detta, för oss bägge, tämligen ointressanta ämne. I relationen jag hade innan dess nämndes inte heller ett ord om barn så vitt jag minns.


    Ja du har rätt. Är båda parter helt ointresserade så kanske det räcker med att konstatera att så är läget och sen prata om något annat.

    Men i TS fall verkar de ju inte ens ha pratat om saken och TS vill ju ha barn, då tycker jag att det väldigt konstigt att inte prata om det. Det är väl bara att fråga sin partner rakt ut, det borde inte vara så svårt.
  • Anonym (..)
    Visa endast
    Ons 11 sep 2019 14:39 #17
    Anonym (Yasmine208) skrev 2019-09-11 12:08:05 följande:

    Hej,


    Det är kanske lite konstigt att posta här..men vet inte hur jag ska förhålla mig till mina känslor...Är tillsammans med en man som är närmare 35-40 och jag är själv i samma ålder (+30), närmare 35 år. Vi har varit tillsammans i mer än 3 år...och jag känner fortfarande ingen barnlängtan. Är det här normalt? Självklart kan jag se mig själv i framtiden med barn och familj och vill såklart ha hela den biten och jag förstår att min biologiska klocka tickar på. Men varför känner jag ingen sån längtan med min sambo?

    Vi har inte heller pratat om barn och har knappt berört frågan. Dels för att jag själv inte tagit upp det (har knappat pratat om det med tidigare partners heller), så tanken har väl inte funnit där (mer än att man själv målat upp en bild i huvudet med barn i bilden - men varit ensam om det och motparten har inte varit på "samma nivå" eller sett samma framtid med en), dels har inte heller min sambo tagit upp frågan och det verkar inte vara något som berör honom heller. Jag vet inte varför vi inte kan prata om det här? Borde inte vi vara i en ålder där det snarare vore mer aktuellt att ta upp frågan än att inte göra det? Kan läggas till att vi båda har god ekonomi (jag i form av sparanden, men har inget fast jobb just nu) och sambon har en bra lön. Så ekonomin borde inte vara något problem.

    Är det för att vi varit tillsammans för kort tid för att komma varandra så nära att vi kan ta upp frågan eller är vi bara två omogna personer som inte kan beröra frågan med barn och det ansvar ett barn innebär då vi är för bekväma med vår nuvarande situation och vardag?


    Jag kände precis som du! Jag och min man är strax över 30 och har varit tillsammans i drygt 5 år. Vi pratade om barn efter något år och kom fram till att vi båda absolut ville ha barn i framtiden men ingen av oss hade någon som helst längtan efter det just då. Vi var helt enkelt väldigt nöjda med vårat liv, karriärer, resande, massa fritidsintressen. Så rullade det på i några år, vi tog upp ämnet ibland, men det kändes aldrig aktuellt. Till slut konstaterade vi dock att vi nog aldrig kommer känna dendär längtan som folk beskriver. Ingen av oss är helt enkelt SÅÅÅ fascinerad av att ta hand om en liten bebis och jag har definitivt 0 intresse av att vara gravid, utan det är mer något man måste gå igenom för att komma till nästa steg. Däremot har vi båda massvis med tankar på saker vi vill hitta på med barn när de hunnit bli några år, och i framtiden. Så vi bestämde oss helt enkelt för att det snart fick vara dags att försöka, innan det är försent och så att man kanske är någorlunda i synk med sina vänner. Vi skrev en lista på saker vi ville hinna med innan barn som vi skulle beta av så fort som möjligt, och när allt på den var struket skulle vi börja försöka. Efter nästan 1,5 år försök och ett missfall har vi fått inse att detta kan ta tid, så jag är glad att vi inte väntade längre med att sätta igång... Så mitt tips är att ta upp ämnet snarast och komma fram till vad ni två vill, inte vänta på att det ska kännas som rätt tillfälle, de kanske aldrig händer.
  • Anonym (Yasmi­ne208) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 11 sep 2019 14:47 #18
    Tack för svaren. Det är väl egentligen lite den sitsen man är rädd för att hamna i...att när det väl blir dags eller känns rätt, så är det försent. Vad gäller framtiden så brukar vi inte prata så mkt om framtiden heller :( vilket är ganska tråkigt iofs, för tänker som du säger att man borde ha gemensamma drömmar eller något man drömmer om? Men känner iofs att jag rest mycket redan så är klar med den biten och vad gäller boende och jobb så bor vi ganska bra idag och vad gäller jobb, så är det inget som det kommer ske några större förändringar inom den närmsta tiden.pratar om ganska vardagliga saker annars och sånt som händer i vardagen. och håller med om att det låter konstigt att vi inte berört det "stora" ämnet. och jag är öppen för kritik och ser det inte som kritik då jag ställer mig själv samma frågor. Annars hade jag ju aldrig skrivit här. :/
  • Anonym (!)
    Visa endast
    Ons 11 sep 2019 14:49 #19

    Om du inte känner någon direkt längtan så kanske du helt enkelt inte vill ha barn innerst inne. Du kanske bara är påverkad av samhällets norm att man ska gå en viss väg i livet, träffa någon, skaffa hus, skaffa barn, invänta barnbarn osv. Jag tror rätt många faller i den fällan. Folk skaffar barn utan att egentligen tänka efter vad dom verkligen vill för att samhället säger att man ska vilja vissa saker. 

  • Ons 11 sep 2019 14:53 #20
    Anonym (Yasmine208) skrev 2019-09-11 13:32:13 följande:

    Hej igen,

    och tack för alla svar. Alltså jag är närmare 35 än 30...så är ju inte precis "ung" längre när det kommer till den biologiska klockan eller vad man ska säga. Anledningen till varför jag (?) svarade så angående kusinens barn när barnfrågan ställdes är ju för att ingen av oss berört frågan och ställer nån utomstående frågan (tex familj) så har jag inget bra svar, eftersom jag inte vet hur min partner förhåller sig till frågan. Och det är ju lite svårt att skaffa barn på egen hand? Min man är även som en mur när man försöker prata med honom, går inte att få något ur honom.


    Att du inte vet hur din partner ställer sig till barnfrågan är ju definitivt ett tecken på att ni måste prata om det i vardagen. Ni har varit ihop i tre år och du vet inte vad han egentligen vill.

    Och ja självklart kan du svara på frågan även om du inte har koll på honom. "jag skulle vilja ha barn en dag ja" när syskonen frågar. Är det det du vill måste du ju säga det. Inte behöver du hans godkännande för att svara på den frågan.

    Dags att sluta vara så finkänslig och faktiskt säga rätt ut vad du vill, menar och tänker.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll