Äta fläskkött eller ej
Du talar om ett gemensamt beslut att inte servera barnet fläskkött på grund av pappas religiösa föreställningar, men nu verkar det inte som att du är bekväm med detta beslut. Det får mig att undra hur "gemensamt" beslutet egentligen var.
Religiösa personer har ofta en inställning att deras föreställningar och regler har företräde och måste respekteras av dem som inte delar deras tro. Var det "gemensamma" beslutet egentligen en eftergift inför mannens religiösa föreställningar?
Egentligen är det väl inte världens största grej att inte servera vissa saker. Vår familj har också haft saker vi inte serverat, men det har handlat mer om vad vi tycker om, vad vi har råd med och våra matlagningskunskaper. I detta fall handlar matrestriktionerna om religiösa påbud och det är svårt att bortse från detta. Om ert barn inte får äta fläsk för att Koranen säger så, blir budskapet till barnet att Koranen är något man måste lyda. Att inte äta fläsk handlar inte bara om en maträtt, det handlar i grunden om föreställningen att de regler som Muhammed hittade på ska styra människors vardag än idag. Är detta ok för dig?
Kan man vänta sig att det blir krav på fler "gemensamma beslut" grundade på religiösa idéer?
Jag var under många år tillsammans med en muslimsk tjej, och jag hade inga problem att för egen del överse med hennes religiösa föreställningar eftersom jag var en vuxen man som själv kunde bestämma hur jag ville leva. Men när tanken på gemensamma barn dök upp insåg jag att det skulle bli svårt. Hon föreställde sig ju på fullt allvar att det fanns gudar som skulle straffa hennes barn om de inte levde enligt Koranen och jag kunde inte tänka mig att uppfostra mina barn med hänvisningar till religiösa påbud skapade för halvtannat årtusende sedan. Jag insåg att det var en omöjlig ekvation Vi skulle aldrig kunna komma överens om hur vi skulle presentera religion, ateism och religiösa levnadsregler för våra barn. Jag bestämde mig för att bryta förhållandet.