Ett rationellt beslut som värker

[quote=79896506][quote-nick]Anonym (M) skrev 2019-09-12 18:24:54 följande:[/quote-nick]Ett år är ingenting! Jag skaffade 1a barnet för snabbt, vilket har lett till att allt har gått så mycket krångligare. Började i fel ände...

Jag har en nästintill lika stor barnlängtan nu men får snällt vänta i flera år till för att få ordning på saker och ting först. Kanske sådär 4-5 år, kan bara drömma...

Man vill verkligen vara på rätt plats i livet när man skaffar barn, det är ingen liten påfrestning och blir då mycket roligare om man har de praktiska/ekonomiska förutsättningar först.

Tänk på att du kan ge ditt barn ett bättre liv om du väntar. Nu så här i efterhand önskar jag att jag hade börjat jobba och gjort det några år innan barn. Hade vart så skönt! Nu fick jag henne i slutet av min utbildning istället.

Hur gamla är ni?[/

Vi är mellan 25-30. Vi har rätt mycket sparpengar så det hade inte varit några problem på det sättet, men vi sparar till hus och vill inte ta från de pengarna.

Ett år känns som en väldigt lång tid när man längtat i några år.

Blev medlem här på familjeliv för att prata av mig kring det här. Förhoppningsvis höra era tankar och om någon har egna upplevelser att dela med sig av. 

För ett år sedan bestämde vi att vi skulle börja försöka bli gravida under hösten som komma skall, då jag tar examen i juni 2020. Efter att ha förstått vilken skillnad det är på föräldrapenningen med och utan SGI har vi nu bestämt att det är klokast att vänta tills efter examen. Vi skulle säkert få det att gå runt, men det utan att få en krona över till vårt sparkonto och dessutom skulle barnet behöva börja på förskolan tidigare än vad vi eventuellt är redo för. I en graviditet och under föräldraledigheten vill jag inte behöva oroa mig för pengar. 

Efter examen kommer det säkerligen vara lurigt att till en början få annat än en provanställning på sex månader, och ingen skulle anställa någon som är höggravid. Dessutom är det inte säkert att graviditeten går som den ska. Därför är det klokast att vänta ytterligare ett par månader efter examen. Så om ett år är tanken att vi ska börja försöka. Försök som kan ta lång tid. Vi har ingen aning om vi är fertila. 

Jag har några taktiker för försöka lätta på längtan. Det fungerar ibland, ibland inte. Vissa dagar är det nästan omöjligt att distrahera hjärnan. Blev förvånad över mig själv nyss då jag brast ut i gråt efter några dagar av mycket tankar. Skäms nästan över mina känslor. När jag håller andras bebisar är det som att världen nästan faller på plats. 

Åh jag önskar att jag hade din tid. Ett år är ingenting när man är 25. Förutom ett ytterligare år att få ordning på livet och njuta av vuxentid innan bebisen kommer. Jag hade önskat att jag hade den tiden att ordna inför bebislivet men tyvärr är jag redan 40 och behöver blivit gravid helst igår.

I din situation hade jag definitivt tagit examen och skaffat ett jobb innan jag försökte bli gravid, det kommer underlätta så mycket för er sedan när ni är föräldralediga. Ni kommer kunna vara hemma mycket längre med barnet till exempel, det är så mycket värt.

Åh jag önskar att jag hade din tid. Ett år är ingenting när man är 25. Förutom ett ytterligare år att få ordning på livet och njuta av vuxentid innan bebisen kommer. Jag hade önskat att jag hade den tiden att ordna inför bebislivet men tyvärr är jag redan 40 och behöver blivit gravid helst igår.

I din situation hade jag definitivt tagit examen och skaffat ett jobb innan jag försökte bli gravid, det kommer underlätta så mycket för er sedan när ni är föräldralediga. Ni kommer kunna vara hemma mycket längre med barnet till exempel, det är så mycket värt.

Tack för du delar med dig av dina tankar. Det är en av de stora anledningarna till att vi bestämt oss för att vänta, möjligheten att spendera mer tid med barnet. Just nu känns delar av dagarna mer eller mindre deppiga på grund av längtan. Samtidigt lever vi ett liv som vi älskar, som inte är möjligt på samma sätt med barn.

Dom barnfria åren är ju alltid barnet tillgodo. Ju längre tid ni är barnfria desto bättre förbereda är ni. Vi väntade tills efter 30 med barn. Då hade vi utbildat oss, jobbat länge, köpt gård och sparat pengar.

Par som lever ihop länge innan barnen har en statistiskt högre chans att hålla ihop när barnen kommer :)

Vi sparade mycket pengar så vi båda kunde vara föräldralediga länge och samtidigt. Dessutom kan vi jobba deltid pga sparande, avbetalda huslån och hög lön. Vår relation är också underbar då vi haft många goda år ihop inna barnen och därför hanterat år av sömnlöshet och sexbrist bra.

[quote=79904070][quote-nick]Anonym (M) skrev 2019-09-15 21:07:09 följande:[/quote-nick]Håller med. Det är så lätt att vara efterklok, speciellt om man har en så stark barnlängtan, då är det lätt att se allt ur ett rosa skimmer.

Är inte fullt lika gammal som du men känner ändå en stress. För min del höll det inte med pappan jag skaffade första barnet med, så blev bara ett. Har alltid haft en jättesönskan om syskon och helst flera barn. Men livet ter sig inte alltid som man själv tänkt. Nu har mitt liv börjat falla på plats något, är i en ny relation men det går ju inte att skaffa barn det första man gör.. Så är väl på ruta ett kan man säga och behöver ordna en hel del praktiskt innan det är tal om barn.

Så att vara i TS situation är ju bara en dröm. Att ha några år på sig att köpa hus, jobba upp sig och skaffa erfarenhet och komma nån vart i karriären innan det är dags för deltid och vab... Hade vart såå värt såhär i efterhand.[/

Vad jobbigt att uppleva en stress kring det fysiska.

Har skrivit en lista på det jag vill göra innan barn. Får försöka fokusera på det och att spara pengar till huset. Vara tacksam för det man har.

Förstår inte hur man kan längta såhär. Min man längtar också men inte på ett sätt som skaver. Blir så frustrerad på mig själv då jag inte vill slösa ett år av livet på att längta efter att året ska vara slut.

Ja det är jobbigt, även om jag förhoppningsvis har flera år kvar att få barn men man läser ju överallt att fertiliteteten sjunker ganska kraftigt vid 35. Om jag hade lagt en bättre grund när jag var ung hade jag troligtvis varit precis där jag velat vara i livet nu. Men känns som jag inte har kommit någon vart och egentligen hade jag inte velat stressa fram saker men nu måste jag lite det.

Men ska säga att jag förstår dig till 100 %! Jag hade exakt samma längtan och det kändes som den åt upp mig. Jag kunde inte njuta av livet som det var för jag bara längtade sååå mycket efter barn. Då är det ju såklart svårt att ta tillvara på den ganska lyxiga situation man är i.

Men du måste försöka lura din hjärna, tillåt dig inte att gå in in de tankarna om hur det kommer bli. Det bästa vore om du hade nån bekants barn att passa så du får känna på de mindre roliga sidorna också. Eller läs alla trådar här på FL om jobbiga barn, barn som inte sover på nätterna, är i trotsåldern, får vredesutbrott och föräldrar som är helt slutkörda ;)