Inlägg från: Anonym (nyttigt) |Visa alla inlägg
  • Anonym (nyttigt)

    Två hem - splittrad

    Vad nyttigt att du och exmaken får flänga lite innan det ev blir tal om att barnen ska flänga omkring på samma vis. 

    Din nya, är han intresserad av att träffa dina barn och lära känna dem? 

    Och som någon skrev, varför har du inte ett eget boende? Du och exmaken kan ju ha en etta gemensamt som ni bor i varannan v så kan din nya komma och hälsa på dig ibland när ni har lust att ses. 

  • Anonym (nyttigt)
    Anonym (Splittrad) skrev 2019-09-14 21:17:52 följande:
    Vi prövade att låta barnen flänga och efter några månader insåg vi att det var ohållbart. Det är tufft för barnen att vara två mil från sina kompisar och trängas i en tvåa. Därför lånar exmaken nu mitt hus varannan vecka och bor där med barnen. Jag prioriterar barnen i första hand.

    Har inte ekonomi att köpa ett boende till.

    Jag såg det sen.  


     


    Men två mil, det är verkligen inte mycket, det tar 20 min med bil, han kan väl skjutsa? 

  • Anonym (nyttigt)
    Anonym (Splittrad) skrev 2019-09-14 21:47:29 följande:
    Det finns för och nackdelar, men det är inte det som är mitt dilemma! Att exmaken flyttar in varannan vecka påverkar mig inte. Långt innan dess bodde jag varannan vecka hos min nya. Mitt dilemma är att jag inte känner mig hemma verken hemma eller hos min nya. Hemma är allt en barnkarusell och jag hinner inte sitta ner och pyssla med saker som behöver göras. Veckan med nya mannen är vi i hans lägenhet. Han var aldrig intresserad av att bo i mitt hus när det stod tomt. Han är van vid kort avstånd till jobbet och tycker att mitt hus som ligger i en kranskommun är besvärligt att ta sig till (även på helger).

    För barnens skull behöver jag ha kvar huset. Och det finns som sagt ingen möjlighet för oss att kombinera familjerna på minst ett år (uppriktigt sagt skulle jag snarare säga 10år). Vi behöver få det här upplägget att fungera så bra som möjligt. Därför undrar jag om någon har tips? Och om man vänjer sig?

    Och jag undrar också om jag kan ställa krav. Tycker det är märkligt att jag förväntas flytta från mitt hem till hans varannan vecka men att han inte släpper in mig på riktigt. Det blir jag som gör hela uppoffringen.
    Ok, ditt dilemma är ju att exmaken inte klarar av att ordna sitt liv så att barnen kan vara en del av det. Det är, rent krasst, inte ditt problem. Jag förstår att du tänker på barnen, men att tänka på barnen är lika mycket hans ansvar och just nu möjliggör du att han kan smita undan. 
    Ska ni fortsätta med det upplägget ni har nu så behöver han ta lika stort ansvar för att huset hålls efter som du. Vissa omkostnader borde han också stå för, som förbrukningsvaror och kanske tom del av bredband etc. 

    Ditt dilemma är också den nye mannen. Han vill ha dig i sitt liv, iaf så länge du går med på att han dikterar villkoren. Är det så du vill ha det? Kanske skulle du flytta in i exmakens lgh, iaf ibland medan han är med barnen hos dig? Det löser inga problem med göromål som behövs göras kring och med huset, men du får lite andrum från att känna dig som en främling i din nyas bostad. 

    Mitt råd är att OM du och den nya så småningom flyttar ihop, är att om ni gör det så ska ni flytta ihop i en helt ny bostad. Annars riskerar du att bli en inkräktare i hans bostad for ever. 
  • Anonym (nyttigt)
    Anonym (Splittrad) skrev 2019-09-14 21:47:29 följande:
    Det finns för och nackdelar, men det är inte det som är mitt dilemma! Att exmaken flyttar in varannan vecka påverkar mig inte. Långt innan dess bodde jag varannan vecka hos min nya. Mitt dilemma är att jag inte känner mig hemma verken hemma eller hos min nya. Hemma är allt en barnkarusell och jag hinner inte sitta ner och pyssla med saker som behöver göras. Veckan med nya mannen är vi i hans lägenhet. Han var aldrig intresserad av att bo i mitt hus när det stod tomt. Han är van vid kort avstånd till jobbet och tycker att mitt hus som ligger i en kranskommun är besvärligt att ta sig till (även på helger).

    För barnens skull behöver jag ha kvar huset. Och det finns som sagt ingen möjlighet för oss att kombinera familjerna på minst ett år (uppriktigt sagt skulle jag snarare säga 10år). Vi behöver få det här upplägget att fungera så bra som möjligt. Därför undrar jag om någon har tips? Och om man vänjer sig?

    Och jag undrar också om jag kan ställa krav. Tycker det är märkligt att jag förväntas flytta från mitt hem till hans varannan vecka men att han inte släpper in mig på riktigt. Det blir jag som gör hela uppoffringen.
    Ok, ditt dilemma är ju att exmaken inte klarar av att ordna sitt liv så att barnen kan vara en del av det. Det är, rent krasst, inte ditt problem. Jag förstår att du tänker på barnen, men att tänka på barnen är lika mycket hans ansvar och just nu möjliggör du att han kan smita undan. 
    Ska ni fortsätta med det upplägget ni har nu så behöver han ta lika stort ansvar för att huset hålls efter som du. Vissa omkostnader borde han också stå för, som förbrukningsvaror och kanske tom del av bredband etc. 

    Ditt dilemma är också den nye mannen. Han vill ha dig i sitt liv, iaf så länge du går med på att han dikterar villkoren. Är det så du vill ha det? Kanske skulle du flytta in i exmakens lgh, iaf ibland medan han är med barnen hos dig? Det löser inga problem med göromål som behövs göras kring och med huset, men du får lite andrum från att känna dig som en främling i din nyas bostad. 

    Mitt råd är att OM du och den nya så småningom flyttar ihop, är att om ni gör det så ska ni flytta ihop i en helt ny bostad. Annars riskerar du att bli en inkräktare i hans bostad for ever. 
Svar på tråden Två hem - splittrad