• Anonym (Förvirrad själ)

    38 år och vet inte vad jag ska göra av mitt liv...

    Hej!

    Vet inte vad jag ska placera tråden, men lade den under psykisk ohälsa eftersom detta problem gnager i mig och gör att jag mår dåligt.

    Först en kort inledning så att ni förstår helheten. Jag levde tills för tre år sedan i ett stabilt förhållande som varade i nästan 10 år. Våra liv växte ihop med föräldrar som blev bästa vänner, gemensamma resor med familjerna samt firande av högtider osv.

    Allt vad utstakat att landa i ett familjeliv, vilket hade funkat väldigt bra då vi hade alla förutsättningar med bra jobb, familjerna som vuxit samman och så mycket annat. Men jag tvekade länge, länge på att skaffa barn. För länge helt enkelt och förhållandet krackelerade till slut och hon träffade en annan. Var länge förstörd över detta och förstod inte hur jag kunde vara så dum att jag inte skaffade barn med henne när jag hade chansen.

    Nu har det gått tre år och jag lever med en annan tjej. Hon lider av en åkomma som gör att det kommer vara väldigt svårt för henne att bli gravid, och ärligt talat vet jag inte om jag vill skaffa barn ens. Det fanns nog en anledning att jag tvekade (vilket jag alltid gjort) och jag kanske inte är menad för detta liv. Lider också av diverse psykiska problem även om jag är högfungerande och idag stabilare än någonsin.

    Men, nu är jag alltså snart 40 år och vet inte alls vad jag vill göra av mitt liv. Har barnasinnet kvar och är väldigt "wild at heart". Jag uppskattar frihet mer än något annat och vill inte känna mig styrd, och min dröm är att starta eget företag där jag kan arbeta mobilt med min laptop. Detta är inte en omöjlighet då jag är utbildad inom IT och har stora kunskaper om det, men givetvis inte det enklaste att landa.

    Dock är jag ändå väldigt vilsen. Jag vet inte vad jag egentligen vill med mitt liv, vart jag vill bo, vad jag ska ägna resten av mitt liv åt om det inte blir familjeliv för mig. Ena sidan av mig vill köpa hus i hemtrakten (har till och med varit på visningar), men när det börjar bli för allvarligt får jag kalla fötter precis som med barn.

    Har en bohemisk och konstnärlig ådra i mig och är väldigt kreativ. Är påhittig, praktiskt, intelligent och bra på att prata och har därför lyckats få mängder med olika jobb som jag inte borde kunnat få - t ex chefsjobb och liknande högre positioner. Men det har varit själsdödande och slutat med att jag bara mått dåligt. Nu har jag ett skitjobb på en skola som är stressigt och fruktansvärt otacksamt så måste därifrån.

    En dröm jag har är att leva vanlife och dra omkring i Europa och utforska nya ställen, vilket min flickvän också är intresserad av. Samtidigt blir man ju påverkad av samhällets normer som säger att jag är för gammal för det - även om jag både känner mig och ser ut som 10 år yngre. Jag har alltid fascinerats av överlevnad och att utmana mig själv, och detta liv skulle om något innebära att man skulle få vara kreativ för att kunna få livet att gå ihop.

    Men sen kommer jag tillbaka till tanken på ett normalt liv, och att om jag ska skaffa familj så är det snart. Jag har fått lånelöfte på banken, har ett bra kreditvärde och har egentligen alla förutsättningar för det. Och jag hade troligtvis trivts med att ha ett relativt vanligt liv med barn egentligen, men känner samtidigt att jag är för osäker för att skaffa det. Och som sagt, jag vet inte ens om det går med min nuvarande tjej pga hennes åkomma, samt att jag på något sätt missade det tåget (i alla fall dom bästa förutsättningarna) tidigare. Tycker dock synd om mina föräldrar som inte får några barnbarn om inte jag skaffar barn då jag inte har några syskon.

    Ja, ni ser ju min osäkerhet. Lider av ADD så det kan vara en av anledningarna till att jag snabbt hoppar mellan idéer och olika drömmar. Men naturen, friheten och ett annorlunda liv har alltid varit något som lockat mig i alla tider.

    Vad ska jag göra? Hela mitt liv har jag bara levt efter principen "go with the flow", men någon gång måste man bestämma sig för att verkligen landa i något.

    Tack!

  • Svar på tråden 38 år och vet inte vad jag ska göra av mitt liv...
  • Anonym (Ledsen)

    Själv lider jag av sorgen att mina bästa år går i spillo.

    Har en dotter med min man som är 11 år.

    Måste hålla fast vid honom eftersom litet nätverk och vi behöver varandra i vardagen men INGET sexliv eller egentid då vår flicka är endabarn och är alltid med oss.

    När hon är 18 år är jag 47 år gammal!!

    Vem vill ha mig då?! Bor i Stockholm.

  • Anonym (Mia)

    Har drömmen om naturen och ett annorlunda liv alltid funnits i dina tanka så tycker jag att du borde satsa på det. Visst ett liv med barn hade säkert varit roligt men du kommer vara bunden i många år. Din dröm om att leva vanlife kommer alltid att finnas hos dig. Vi säger att du får barn vid 40 som är utflugna efter 20 år när du är 60. Hur mycket ork kommer du ha för att leva ett vanlife då? Kanske har du någon sjukdom eller andra besvär som hindrar dig. Då är det för sent.

    Med tanke på att du verkar ha lätt för att skaffa jobb och har bra meriter så hade jag satsat på att nästa år (höst) ta tjänstledigt och leva vanlife. Hitta ett fordon att renovera nu, planera det som går och behövs.

    Fråga dig själv vilken tanke gör du gladast? Att köpa hus och skaffa barn eller att vakna upp i din van med en fantastisk vy över berg eller han?

    Ja man påverkas av samhällets normer men dem passar inte alla och gör inte alla lyckliga. Att dina föräldrar ska få ett barnbarn är ingen självklarhet och helt fel anledning till att skaffa barn. Du är inte för gammal för att leva det liv du drömmer om men väntar du för länge finns risken att den drömmen tas ifrån dig.

  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Mia) skrev 2019-09-15 16:55:20 följande:

    Har drömmen om naturen och ett annorlunda liv alltid funnits i dina tanka så tycker jag att du borde satsa på det. Visst ett liv med barn hade säkert varit roligt men du kommer vara bunden i många år. Din dröm om att leva vanlife kommer alltid att finnas hos dig. Vi säger att du får barn vid 40 som är utflugna efter 20 år när du är 60. Hur mycket ork kommer du ha för att leva ett vanlife då? Kanske har du någon sjukdom eller andra besvär som hindrar dig. Då är det för sent.

    Med tanke på att du verkar ha lätt för att skaffa jobb och har bra meriter så hade jag satsat på att nästa år (höst) ta tjänstledigt och leva vanlife. Hitta ett fordon att renovera nu, planera det som går och behövs.

    Fråga dig själv vilken tanke gör du gladast? Att köpa hus och skaffa barn eller att vakna upp i din van med en fantastisk vy över berg eller han?

    Ja man påverkas av samhällets normer men dem passar inte alla och gör inte alla lyckliga. Att dina föräldrar ska få ett barnbarn är ingen självklarhet och helt fel anledning till att skaffa barn. Du är inte för gammal för att leva det liv du drömmer om men väntar du för länge finns risken att den drömmen tas ifrån dig.


    Helt rätt! Jag var 29 år när jag födde min mans och min dotter som nu är 11 år. Endabarn.

    Kände direkt att nu kör vi på med uppfostran men när hon är 18 år går vi olika vägar.

    Då är jag 47 år och undrar om ngn man vill ha mig. Mina bästa år liksom tuffar iväg...
  • misstomuchthoughts

    Många som tänker såhär som du söker svar och hjälp utifrån, från andra. Men hur mycket råd vi andra än kommer med så är det i slutändan bara DU som måste bestämma dig hur du vill ha ditt liv.

    Jag tror att många som velar och "inte vet vad dem vill", vet inte vad dem vill just för att de inte litar på sig själva. De litar inte på sin egen magkänsla och låter normer påverka ens val man ställs inför i livet. 

    Sen kan det givetvis vara lättare för vissa än för andra, människor är olika starka och du har din ADD som kanske kan göra det svårt också (vad vet jag).
    Men sanningen är att du precis som alla andra redan har alla svar inom dig. Du måste bara lyssna på dem, ordentligt. Så våga lita på dig själv och bara kör på. Ingen har rätt att döma dig, oavsett ålder eller vart man än är i livet. Bara kör.

  • Anonym (Ledsen)
    misstomuchthoughts skrev 2019-09-15 17:05:33 följande:

    Många som tänker såhär som du söker svar och hjälp utifrån, från andra. Men hur mycket råd vi andra än kommer med så är det i slutändan bara DU som måste bestämma dig hur du vill ha ditt liv.

    Jag tror att många som velar och "inte vet vad dem vill", vet inte vad dem vill just för att de inte litar på sig själva. De litar inte på sin egen magkänsla och låter normer påverka ens val man ställs inför i livet. 

    Sen kan det givetvis vara lättare för vissa än för andra, människor är olika starka och du har din ADD som kanske kan göra det svårt också (vad vet jag).

    Men sanningen är att du precis som alla andra redan har alla svar inom dig. Du måste bara lyssna på dem, ordentligt. Så våga lita på dig själv och bara kör på. Ingen har rätt att döma dig, oavsett ålder eller vart man än är i livet. Bara kör.


    Exakt så är jag. Litar på normer. Som mina föräldrar tycker att man bör stanna ihop för barnets bästa iallafall under de första 18 åren.

    Så de är inte benägna till att hjälpa mig loss från min situation.
  • LoveRain

    Risken med att vela för mycket och ha många idéer kring vad man vill är att det aldrig blir något alls. Tänk om du om 10 år fortfarande inte vågat ta det där språnget och tagit ett beslut och bara tagit tag i att göra något du vill, hur skulle du känna då?

  • Anonym (R)

    Men lev ditt van-liv ett par år och slå dig sedan till ro. Bestäm redan nu att de närmsta två åren så ska vi leva van-liv och sedan blrjar vi försöka få barn. Sen håller du dig till det oavsett kalla fötter eller vad som helst annat. Du bara gör det. Att studsa runt så som du håller på, utan plan, gör dig ju uppenbarligen inte lycklig. Skaffa dig en plan, skriv ner den om du behöver, och håll dig till den så ska du se att det nog känns bättre om ett tag.

    Samhällets normer ska du helt och hållet skita i och bortse från.

  • Anonym (Hmmm)
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-09-15 16:59:29 följande:

    Helt rätt! Jag var 29 år när jag födde min mans och min dotter som nu är 11 år. Endabarn.

    Kände direkt att nu kör vi på med uppfostran men när hon är 18 år går vi olika vägar.

    Då är jag 47 år och undrar om ngn man vill ha mig. Mina bästa år liksom tuffar iväg...


    Anonym (Ledsen) skrev 2019-09-15 17:07:52 följande:

    Exakt så är jag. Litar på normer. Som mina föräldrar tycker att man bör stanna ihop för barnets bästa iallafall under de första 18 åren.

    Så de är inte benägna till att hjälpa mig loss från min situation.


    Varför svarar du på inlägg som är riktade till TS?

    Starta en egen tråd istället om det är viktigt för dig att vara i centrum....
  • Anonym (A)
    LoveRain skrev 2019-09-15 17:17:07 följande:
    Risken med att vela för mycket och ha många idéer kring vad man vill är att det aldrig blir något alls. Tänk om du om 10 år fortfarande inte vågat ta det där språnget och tagit ett beslut och bara tagit tag i att göra något du vill, hur skulle du känna då?
    Håller med
  • Smash100

    Tycker du ska följa din magkänsla! Om du har möjlighet att ge dig iväg några år - gör det!

    Alla behöver inte få barn. Kanske ni får barn under dessa år, eller efter... tror på ödet, plötsligt händer det bara saker.

Svar på tråden 38 år och vet inte vad jag ska göra av mitt liv...