Sjukskrevs förra veckan plussat idag

Förlåt, men VARFÖR har ni så bråttom med barn?? En sak om det råkar hända, men ni planerade verkligen att bli gravida efter att ha känt varandra i några månader??

Hoppas verkligen att du har en snäll och fin sambo som kommer finnas där för barnet när du inte orkar!

Oj, det är verkligen inte läge att skaffa barn i detta med ditt mående och allt.

Grattis! En tuff tid framöver nu kan jag bara tänka mig. Antidepressiva och graviditet skulle jag kollat upp direkt; kan vara olika direktiv där beroende på vad du tar. Vet sambon om plusset? Vad sa han?

Jag och min sambo hade varit ett par i ca 1 månad och varit bekanta i några månader innan vi blev ihop. Vi hade inte ens flyttat ihop när vi fick veta att jag var gravid.

Nu bor vi hop och har en dotter på 6 månader. Det har gått väldigt bra! Det hänger säkert ihop med att vi kommunicerar väldigt bra, är medvetna om att vi inte känner varandra lika väl som man gör efter flera år ihop och en stark kärlek. Vi mår båda bra psykiskt och fysiskt och har samma vision om livet.

Ni tar en risk att bli gravida så fort. Det kan bli jättebra, det kan bli katastrof. Prata mycket med varandra om hur ni tänker er livet med barn så ni är införstådda med utmaningarna som kan komma.

Du behöver se till att du har mycket stöd via MVC och din läkare!

Han är jätteglad och sa att han vet att han kommer att få lov att ta på sig det största ansvaret när det gäller att ta hand om allt hemma.

Vi trodde att det skulle ta längre tid än vad det gjorde. Vi utgick ifrån statistik över fertilitet och resonerade om min ålder och riskerna som finns när man blir över 35. När vi planerade att skaffa barn så mådde jag bra. Jag kraschade helt för snart två veckor sen. Du behöver inte skuldbelägga mig, jag är helt medveten om vilket problem det här är.

Tack för din fina historia:)

Ja, för det är ju annars kvinnan som ska ta de största ansvaret för barnet? Ett barn är bådas ansvar. Hade du skrivit samma om det vart killen som va sjukskriven?

2015 blev jag sjukskriven för utmattningssyndrom och blev sedan gravid efter 2 mån, graviditeten var det bästa som kunde hänt mig, jag tog det lugnt, då livet i mig var viktigt, lyssnade på min kropp och inte bara körde på som jag gjorde innan! Kunde ju inget annat heller, då jag kraschade! Fick också tid att läka utan att vara jagad av försäkringskassan.

Fick en till 2017 och nu är jag gravid igen, med bf dec 2019. Det blir mitt femte barn och det sista

Lycka till !

Du var rädd för de risker som kan finnas om 5 år. Därför bestämde du dig för att totalt ignorera alla de omedelbara statistiska höga risker som finns när man skaffar barn med en främling?

Utifrån statistik så har ni minimal chans att hålla ihop. Orkar du ett barn själv? År helt utan sömn och med en ekonomi så ska gå runt?