Behålla eller inte?

Ja hade behållt. Att ångra en abort e något av de värsta som finns. Man kan gå under som kvinna/par av detta. Näää din kille får nog allt tänka om där. Har han dessutom gjort dej gravid igen så har han ju redan tagit risken genom att ha sex! Har man sex kan man bli gravid. Punkt slut!

Tycker du behöver prata med din sambo om hur du känner. Troligen fattar han inte hur mkt aborten påverkar dig och hur starkt du känner kring detta. Visst, en del saker är lättare om man har ?allt? klart redan men tänk på hur många som får barn utan att ha allt det och det går hur bra som helst.

Att göra abort mot din vilja för att det inte passar perfekt in i era planer tidsmässigt känns fel. Ni vill ju båda ha barn. En bebis behöver inte hus eller bil (bil om ni bor på en olats med mycket dålig kollektivtrafik). Fast jobb kan han ju skaffa tills barnet kommer. Bebisgrejer går att köpa begagnat, funkar jättebra!

Men varför använder ni nte skydd??? Varför ska skattebetalarna bekosta era aborter? Och nej, jag köper inte att du blev gravid för andra gången trots skydd. Fan, landet går på knäna och ni använder skattefinansierad vård utan någon som helst eftertanke.

Fast vadå köper inte att hon blev gravid två ggr trots skydd! De kan väll ändå inte du veta! Jag har själv varit med om detta. Men två olika hormonspiraler. Dessa gånger har desutom varit utomkvedshavandeskap å nu gjort mig steril på köpet. Vräk inte ur dig sådan saker utan att tänka först. Vissa e väldigt fertila!

Jag tycker du svarar på din egen fråga när du skriver att du verkligen vill behålla. Då ska du behålla barnet.

Och jag har blivit gravid hela FEM gånger på preventivmedel. Först som 14-åring med p-stav (abort). Sedan som 18-åring med hormonspiral (missfall innan vi behövt ta ställning). Som 20-åring på p-ring (blev första barnet). Som 22-åring på p-spruta (och avbrutet samtidigt p.g.a. överfertil. Blev barn nr 2). Och nu som 25-åring efter att min man steriliserat sig, trot eller ej. Vi behåller detta barn med, men sedan blir det sterilisering av mig med...

Vi älskar våra barn, men nog hade det varit lite trevligare att själva få bestämma lite bättre när de skulle bli till.

TS, jag fick barn nr 1 när jag hade kandidatuppsats kvar. Skrev den på distans och fortsatte sedan med master. Tog masterexamen när andra barnet var 6 månader. Sedan jobbade jag och min man var föräldraledig tills yngsta var nästan 2 och började förskola. Nu när 3an snart kommer har jag några års erfarenhet inom min bransch, och ska faktiskt starta eget när 3an börjar förskola vid 2 år.

Vi bodde i en minimal studentlägenhet när första föddes. En hyresrätt på 3 rum (1a handskontrakt) när andra kom. Nu i egenägd villa när 3an kommer (men jag saknar lägenhet och vill flytta till en stor BR om något år). Bilar har vi skaffat när vi fått behov av det = när min man började pendla ett tag efter första barnet fötts. Så jäkla nödvändigt är inte bil, beroende på vars man bor.

På några år har vi i alla fall gått från 1 fattig student och 1 underhållstimmis, till 1 heltidsarbetande med 50K innan skatt, och 1 heltidsarbetande med 35K innan skatt, villa, 2 nya bilar, snart tre barn...

Behöver INTE vara totalfel att göra allt i lite omvänd ordning

Tack! Åh vad glad jag blev nu. Det var ett sånt här svar jag ville ha. Du är ett bevis på att vill man så kan man. Respekt till dig att du klarade av svåra studier OCH vara småbarnsförälder. Kan tänka mig att det måste ha varit tufft.

Jag och min sambo (och vår hund) bor i en hyresrätt, trea, just nu. Det är inte direkt trångt men visst hade jag hellre velat ha ett hus med en gräsmatta som barnet kan leka på.. eller åtminstone en stor fin bostadsrätt. Men det kommer förhoppningsvis så fort jag är klar med studierna. Nu ska jag bara försöka övertyga sambon om att jag inte kommer bli misslyckad bara för att vi skaffar barn innan vi är "klara med allt". :)