Är jag bedragen? Ska jag lämna?
Detta kan komma att bli ett längre inlägg.
Jag och min fru har varit sambos i fjorton år och gifta i sju. Vi har tre gemensamma barn.
Vi träffades under utbildning och efter den fick jag jobb och startade senare eget och har under alla år varit den som haft all inkomst och stått för hela familjens ekonomi. Vi har under tiden fått tre underbara barn och visst har det ibland gnagt en oro i mig för att min fru aldrig kommit ut i arbete utan snarare mer och mer vant sig vid att bara gå hemma( vilket under perioder lett till konflikter.
När jag tagit upp ämnet så blir hon arg och stressad.
För ca ett och ett halvt år sedan anmälde vi oss till en danskurs. Vi hade jättekul och jag blev jätteglad för att min fru äntligen fick komma ut och vi gjorde något tillsammans. Vi gick en termin och det var som om vi äntligen fick något eget utöver hemmet och barnen.
Jag märkte hur hon började sköta om sitt yttre på ett sätt som hon ej gjort tidigare. Hon beställde kläder, underkläder och skor. Hon började sminka sig. Jag njöt i fulla drag och var glad över hur hon levde upp.
Däremot märkte jag hur hon under våren och sommaren blev mer och mer svartsjuk och misstänksam. Jag arbetar i ett mansdominerat yrke och har överhuvudtaget inte några kvinnliga nära vänner, så jag tyckte det var underligt. Det hela löpte parallellt med hur mycket mer hon ängnade åt sitt yttre, och till slut framåt hösten för nästan exakt ett år sedan, började jag få en malande känsla att allt inte stod rätt till.
Jag hade fram tills dess aldrig känt ett endaste sting av svartsjuka utan alltid litat helt på min fru, men plötsligt kändes det inte rätt. Jag reagerade på att hennes telefon alltid var hos henne och alltid låst med kod. Så fort hon går någonstans följer den med.
Det är svårt att beskriva allt, men det hela eskalerade under bara någon vecka. Plötsligt en kväll säger hon att hon funderar på att söka jobb som lokalvårdare i en närliggande ort.
Jag blir såklart glad, men samtidigt väldigt förvånad i och med att hennes utbildning är mycket mer avancerad än så.
Dagarna går, men jag kan inte koncentrera mig på jobbet. Det är något som inte stämmer.
Jag kommer hem och påtalar att jag inte förstår varför hennes telefon är låst. Plötsligt brister det för mig och jag tar telefonen. Hon säger koden för att lugna mig.
Jag mår så sjukt dåligt över att rota, men jag kan samtidigt inte släppa min magkänsla och jag vet att något är väldigt fel.
Jag hittar olika google-sök och Facebook-sidor på en man. Det finns även uppslagen sida på en enirokarta till hans adress plus hans telefonnummer.
Han bor på samma ort som min fru tänkte söka jobb på och det visar sig efter en konfrontation med henne att det är en man som gick i vår danskurs som vi avslutade på våren.
Hon hade memoriserat hans regnummer på bilen enligt henne, och först nu sökt fram honom.
Dom har enligt henne aldrig haft kontakt och aldrig setts.
Vi hade en krisartad period då jag kände som om världen rasat.
Hon har egentligen aldrig gett en förklaring och blir irriterad om jag för det på tal och menar att "det var ingenting".
Nu har det gått ett år och jag trodde nog att det hela skulle gå över inom mig, men jag har på sistone insett att det hela "kommer tillbaka" och jag mår rent ut sagt skit.
Jag har blivit svartsjuk och misstänksam och de gånger jag vill prata med henne, så blir hon irriterad och säger att -"det sitter i mitt huvud" eller -"hur orkar jag älta detta?" Eller -"det var ju absolut ingenting"
Varpå hon går och lägger sig i dotterns rum.
Hon kanske har rätt, men jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till. Jag känner mig helt enkelt inte trygg längre.
Kan hennes handlande ses som otrohet?
Det känns så för mig i alla fall, och vad ska jag ta mig till när hon inte vill tala om det?
Tacksam för råd!