Vilket är värst för barnen?
Skilsmässa eller hålla ihop för barnens skull?
-
-
Svar på tråden Vilket är värst för barnen?
-
Skilsmässa - för barnens skull!
-
Beror på situationen.Anonym (Qwerty) skrev 2019-09-28 09:59:22 följande:
Skilsmässa eller hålla ihop för barnens skull?
Om man är vänner, har ett bra familjeliv och mår bra i längden av att hålla ihop utan att bli bittra ledsna eller deprimerade så är det bra att hålla ihop för barnen.
Om man tvärtom är ovänner eller mår psykiskt dåligt i relationen, eller blir bittra på varandra och familjelivet så är det något som både går ut över barnen och något som barnen märker. Då är det bättre med skilsmässa. -
På vilket sätt är det värre?Anonym (Anonym) skrev 2019-09-28 10:07:21 följande:
Skilsmässa - för barnens skull!
-
Vadå värre? Ni bör gå isär, just för barnens skull. Oavsett om man bråkar eller inte i hemmet så kommer barnen inte att må bra av föräldrar som egentligen inte borde vara tillsammans.Anonym (Qwerty) skrev 2019-09-28 10:29:33 följande:På vilket sätt är det värre?Hur tänker du nu? Att man som vuxen ska självutplåna sig för "barnens skull", som kanske inte ens hade haft det varken bättre eller sämre annars? Man ska aldrig någonsin hålla ihop på sådana grunder.Anonym (Beror på) skrev 2019-09-28 10:11:44 följande:Beror på situationen.
Om man är vänner, har ett bra familjeliv och mår bra i längden av att hålla ihop utan att bli bittra ledsna eller deprimerade så är det bra att hålla ihop för barnen.
Om man tvärtom är ovänner eller mår psykiskt dåligt i relationen, eller blir bittra på varandra och familjelivet så är det något som både går ut över barnen och något som barnen märker. Då är det bättre med skilsmässa.
-
Som jag skrev: ?om man mår bra i längden av att hålla ihop utan att bli ledsna, bittra eller deprimerade?Anonym (Anonym) skrev 2019-09-28 10:34:12 följande:
Vadå värre? Ni bör gå isär, just för barnens skull. Oavsett om man bråkar eller inte i hemmet så kommer barnen inte att må bra av föräldrar som egentligen inte borde vara tillsammans.Hur tänker du nu? Att man som vuxen ska självutplåna sig för "barnens skull", som kanske inte ens hade haft det varken bättre eller sämre annars? Man ska aldrig någonsin hålla ihop på sådana grunder.
alltså inte genom att utplåna sig själv för det är ju per definition något man mår dåligt av.
Jag tror verkligen att långt ifrån alla mår bra av det men jag vet de som gör det. Som har valt att leva tillsammans som vänner och föräldrar och som mår bra av det och som inte ser det som en uppoffring eller utplåning av dem själva.
Jag är själv skild, så det är inget som jag själv hade kunnat leva med, men man får acceptera att människor är olika. -
Jag har svårt att få sin åsikt att gå ihop med ett normalt liv för de vuxna. Man ska alltså fejk-leva tillsammans mer eller mindre? Ska man få träffa andra? Ska man bli mer som rumskamrater kanske? För om man levde tillsammans utan att bli bitter, ledsen osv så skulle man antagligen inte ens tänka på att gå isär?Anonym (Beror på) skrev 2019-09-28 11:27:04 följande:Som jag skrev: ?om man mår bra i längden av att hålla ihop utan att bli ledsna, bittra eller deprimerade?
alltså inte genom att utplåna sig själv för det är ju per definition något man mår dåligt av.
Jag tror verkligen att långt ifrån alla mår bra av det men jag vet de som gör det. Som har valt att leva tillsammans som vänner och föräldrar och som mår bra av det och som inte ser det som en uppoffring eller utplåning av dem själva.
Jag är själv skild, så det är inget som jag själv hade kunnat leva med, men man får acceptera att människor är olika.
Det blir självutplåning om man ska leva som munk och nunna i ett hem i tron att det är vad barnen mår bäst av. Barn vet mer än man tror! De kommer snarare att må sämre av en sådan miljö, även om det finns en fin stämning osv. Dessutom kommer de få en extremt skev bild av vad ett förhållande innebär, bit ihop och traggla vidare liksom, fast man egentligen inte vill... -
Jag vet både personer som lever familjeliv med sin gifta partner och har kärlek/sex med andra. Och jag vet dem som helt enkelt inte har sex längre men ändå älskar varandra. Men som håller ihop för att de vill och mår bra av det. Det är ju inget fejk med att leva på ett sätt som man vill och mår bra av.Anonym (Anonym) skrev 2019-09-28 11:33:45 följande:
Jag har svårt att få sin åsikt att gå ihop med ett normalt liv för de vuxna. Man ska alltså fejk-leva tillsammans mer eller mindre? Ska man få träffa andra? Ska man bli mer som rumskamrater kanske? För om man levde tillsammans utan att bli bitter, ledsen osv så skulle man antagligen inte ens tänka på att gå isär?
Det blir självutplåning om man ska leva som munk och nunna i ett hem i tron att det är vad barnen mår bäst av. Barn vet mer än man tror! De kommer snarare att må sämre av en sådan miljö, även om det finns en fin stämning osv. Dessutom kommer de få en extremt skev bild av vad ett förhållande innebär, bit ihop och traggla vidare liksom, fast man egentligen inte vill...
Om man däremot tycker att det känns självutplånande och man mår dåligt av en sån relation så ska man såklart göra slut. Det finns ju också dem som borde göra slut men som inte gör det. Då blir det ju så som du beskriver.
Men det beror ju helt och hållet på hur man själv mår i relationen. Det finns ju de som har massor av sex med sin partner som ändå mår skit och borde göra slut för att andra bitar inte funkar som verkligen går ut över barnen. -
Det är svårt det där. Min kollega lever ihop med sina barns pappa, för barnens skull... Barnen är fortfarande små, 2,5 år och 4 år gamla. De grääääät efter henne varje (!!!) kväll och natt när föräldrarna var separerade (olika boenden med 2-2-3-stuk). Tillslut stod hon inte ut med vetskapen, så hon har flyttat ihop med exet och de ska bo under samma tak, varsitt sovrum, typ som rumskompisar tills barnen blir äldre.Anonym (Anonym) skrev 2019-09-28 11:33:45 följande:
Jag har svårt att få sin åsikt att gå ihop med ett normalt liv för de vuxna. Man ska alltså fejk-leva tillsammans mer eller mindre? Ska man få träffa andra? Ska man bli mer som rumskamrater kanske? För om man levde tillsammans utan att bli bitter, ledsen osv så skulle man antagligen inte ens tänka på att gå isär?
Det blir självutplåning om man ska leva som munk och nunna i ett hem i tron att det är vad barnen mår bäst av. Barn vet mer än man tror! De kommer snarare att må sämre av en sådan miljö, även om det finns en fin stämning osv. Dessutom kommer de få en extremt skev bild av vad ett förhållande innebär, bit ihop och traggla vidare liksom, fast man egentligen inte vill...
Jag vette fan om det är det bästa, men hennes barn mår mycket bättre nu i alla fall. -
Visst finns det positiva variationer, som du beskriver, men jag tänker att generellt så går det inte till så. De flesta personer vill inte leva ihop men att den andra har fria tyglar, eller att man ska leva i celibat tillsammans. Återigen, skulle man må bra (oavsett sex eller inte) så skulle man ju inte fundera på skilsmässa.Anonym (Beror på) skrev 2019-09-28 11:41:43 följande:Jag vet både personer som lever familjeliv med sin gifta partner och har kärlek/sex med andra. Och jag vet dem som helt enkelt inte har sex längre men ändå älskar varandra. Men som håller ihop för att de vill och mår bra av det. Det är ju inget fejk med att leva på ett sätt som man vill och mår bra av.
Om man däremot tycker att det känns självutplånande och man mår dåligt av en sån relation så ska man såklart göra slut. Det finns ju också dem som borde göra slut men som inte gör det. Då blir det ju så som du beskriver.
Men det beror ju helt och hållet på hur man själv mår i relationen. Det finns ju de som har massor av sex med sin partner som ändå mår skit och borde göra slut för att andra bitar inte funkar som verkligen går ut över barnen. -
Nu ja. Det låter som typisk separationsångest, och det är svårt för barn i den åldern med skilsmässa, men man kan inte bo ihop för den sakens skull. Just nu funkar det för de vuxna, men hur blir det om fem-tio år? Vad händer om någon träffar en person de hellre vill bo med? Det skapar fler problem i längden att inte gå vidare, för alla inblandade.Anonym (S) skrev 2019-09-28 11:43:22 följande:Det är svårt det där. Min kollega lever ihop med sina barns pappa, för barnens skull... Barnen är fortfarande små, 2,5 år och 4 år gamla. De grääääät efter henne varje (!!!) kväll och natt när föräldrarna var separerade (olika boenden med 2-2-3-stuk). Tillslut stod hon inte ut med vetskapen, så hon har flyttat ihop med exet och de ska bo under samma tak, varsitt sovrum, typ som rumskompisar tills barnen blir äldre.
Jag vette fan om det är det bästa, men hennes barn mår mycket bättre nu i alla fall.