Kan inte hantera min sorg efter MA

Beklagar ditt missfall och självklart allt annat jobbigt! Du kanske behöver gå och prata med nån? Här kan man gå till kvinnoklinikens kurator. V.c brukar också ha kurator. Eller via Bvc.
Hur länge är du sjukskriven? Kan du söka nytt jobb under tiden kanske? Eller kontakta facket som kan hjälpa dig i kontakten med företagshälsovården? Det är lätt att inte se en utväg när allt tycks fallera runt en, men försök i nån ände. Vad får dig att må bra? Nån hobby, nåt intresse? Nån vän att prata med? Får du ingen hjälp alls att må bättre fysiskt heller? Om du kan så byt V.c helt och hållet.

Ja jag kanske borde kontakta facket .Känns dom om jag bara krigat mellan vården hela tiden alla skyller på alla . Ja jag ska försöka kontakta någon på psykiatrin tror jag . Ska börja jobba om 1 vecka varit hemma då i 4 veckor men i väntan på att företaget skulle hjälpa mig men sen gick jag tillbaka och jobbade en dag ( Men gick inte att jobba knappt) samt möte med dom men don så bara att jag ska göra av mig till vårdcentralen och dom säger att det är företaget som ska ta tag i det .Blev inte erbjuden kurator förens på akuten men vården har jag noll tillit till . Allt har bara varit ek soppa så börjar känna att man kanske ska ge upp och bara gå till jobbet en då . Jag jobbar som chef och det gör att jag känner mig så jävla pressad när man inte funkar som människa . Man ska ju få allt att funka på jobbet . Sen ska man dra runt allt privat också. Trodde allt var över efter midsfallet för några dagar sen men sen var det som om ångesten blev värre än innan . Kan det vara mina hormoner som påverkar detta ?

sen har jag fastnat i tanken att jag måste bli gravid igen och då vill jag inte byta jobb heller . Jag renoverar mycket hemma det är min hobby men som lixin bara blivit eyy ont måste.Funderat på att ta upp min häst glöd som jag höll på med för många år sen men vet inte hur man ska orka ????Får nog börja med att ringa facket och efter det ett samtal till psykiatrin.

Ring facket du och kanske psykiatrin eller annan du kan prata med. Tycker du ska börja jobba halvtid egentligen. Man går inte från utbränd till att kunna jobba heltid på bara 4 veckor. Det tar tid att komma tillbaka! Tid man ska ägna åt att må bättre fysiskt och psykiskt. Livet ska ju vara mer än att bara stå ut med ett jobb. Man måste få energi nånstans ifrån och det verkar du inte få just nu. Även om jag förstår att du vill ha ett barn till är det kanske inte optimalt läge just nu. Ge kropp och själ tid att repa sig efter missfallet också!

Nä jag känner att ingen har tagit det på allvar och lite att det får bära eller brista att gå tillbaka . Jag har alltid varit så sjukt motiverad på mitt jobb trots att arbetssituation varit helt sjuk och efter dessa veckor känner jag mig sämre än innan . Det är sant jag borde släppa det men paniken med ålderskillsden stressad mig så mycket . Jag har bara känns mig vilsen i vården och känner egentligen mer att det är nog inget fel jag är bara löjlig. Men samtidigt har jag skrikit på hjälp att få hitta tillbaka jag vill bli motiverad . När jag en timme innan min sons kalas börjad kom jag på att det var idag hans kalas var fattade jag att det ka ske inte står rätt till trots att jag kollapsat på jobbet. Jag har inget tålamod det är min svaga sida jag vill bli bra och då är det nu. Om jag vill ha hjälp ska det ske nu jag tappar snabb hopoet när det inte sker under min tidsram.

Sen vill jag bara tacka att du tar dig tiden att svara på mina röriga meddelanden det betyder oerhört mycket !

Känns inte som jag kan hjälpa alls förutom beklaga och ge några tafatta råd. Du har hamnat i en ond cirkel totalt och måste ta dig tid att komma ur. Med hjälp nånstans ifrån. När man nått slutet av sig själv får andra stötta. Vården borde vara det självklara! Företaget också. Facket, Anhöriga. Jobbet är egentligen det som ska komma sist i våra liv. Först en själv- även om man har barn. För om man själv kollapsar vem ska finnas där för barnen? Pappan jovars, men du som mamma är ju minst lika viktig! Du måste få må bra! När man själv knappt vet varken in eller ut eller var man ska börja för man är så trött måste man få hjälp med allt det. Fick du nån medicin alls? Bara sjukskrivning i sig hjälper ju inte i längden- det måste kombineras med rehabilitering, stöd, mediciner, samtal, terapi, återhämtning, sjukgymnastik, allt som kan få en att må bättre!

Sätt dig ner i lugn och ro och fundera på vad som kan få dig att må bättre. Sen kontaktar du de instanser du tror du kan få hjälp ifrån. Lägg ner allt som inte är absoluta måsten! Har de kollat det mest vitala fysiska med dig? Tänkte om du har brist på nåt också. Blödde du mycket/länge är det kanske läge för lite extra järn. D-vitamin också nu i höstmörkret.

Ta hand om dig!