Omvårdnadsbidrag autism nivå 1

Gör det något att han fastnar i datorn? Tänker att för mig som autist är det repetitiva som ofta blir på en dator/tv lugnande och många aktiviteter tröttar ut mig mer.

Det låter inte som att barnet behöver så mycket mer extratid som ni t.ex behöver gå ner i arbetstid för. Om något havererar som du säger så kan det bli mer tid men som det låter nu så tror jag inte att ni har rätt till något. Om ni antecknar dag för dag hur mycket tid som ni lägger jämfört med NT-syskon, vad blir det?

Datorn är lite tveeggad för honom. Visst handlar det mycket om att varva ned men blir det för mycket blir han ofta lättretlig och sover dåligt. Han tycker om att röra på sig och vi har hittat en bra balans för stunden tycker jag.

Måste man gå ned i arbetstid för att få omvårdnadsbidrag? Jag har inte uppfattat det så. Vi klarar oss utan bidraget men man skulle ju kunna använda det som en buffert för om situationen havererar igen. Dessutom har jag uppfattat det så att vi bara får ersättning på hans försäkring om vi har omvårdnadsbidrag.

Favoriter eftersom vi är i samma sits och också behöver tips i frågan..

Och angående att anteckna vad vi gör så är det ju jättesvårt. En vecka kanske det bara handlar om lite extra aktiviteter, en annan vecka kan det vara möten. När han mådde som sämst var han hemma från skolan med mig och då jobbade jag inte ens 50%. Men man kanske måste göra någon sorts uppskattning, finns det tips på hur man ska tänka där så tar jag gärna emot dem.

Som jag uppfattat det så brukar föräldrarna oftast bryta ner det i vad barnen tar jämfört med jämnåriga per dag och vad exakt som tar betydligt mer tid än för andra jämnåriga. Man måste inte gå ner i arbetstid men tycker att det är en rätt bra måttstock. Tar barnet inte så mycket mer tid än andra jämnåriga (aktiviteter är sånt som många har mycket av) så kan jag tycka att det blir rätt konstigt att ha bidrag för det. Absolut om barnet tar väldigt mycket tid jämfört med NTs men så verkar det inte vara för er när det mesta problemen är i skolan. Men sen är det ju annat att ta hänsyn som att om barnet sliter ovanligt mycket på kläder relaterat till sin nedsättning.

Men försök du, det skadar inte att ansöka.

Ja, jo, jag är själv fundersam kring om vi har rätt till bidrag. Sen läser man om andra med barn med autism där det verkar vara mer eller mindre självklart att man får bidrag. Och jag vet ju att situationen kan svänga fort. Det är egentligen mest försäkringen jag skulle vilja få ut för att ha en buffert om han kraschar (och som

retroaktivt ersättning för de kostnader vi hade innan han fick sin diagnos) men då verkar det som om vi måste ha vårdbidrag också.

Finns det en habliteringen i närheten där du bor? De kan i alla fall hjälpa dig att skriva en ansökan.

Lista allt extra du gör pga diagnosen, du kanske inte tänker på det ens.

Jag tyckte inte heller vi gjorde särskilt mycket men ju mer jag jämfört med lillasyster och andra barn har jag insett att vi föräldrar anpassar rätt mycket efter sonen, gör/köper annorlunda/egen mat och hygienprodukter, förbereder honom mycket inför minsta förändringar, extra läxläsning pga svårigheter, social träning, anpassar vid sociala tillställningar, anpassade kläder/skor, går på möten, kurser och föreläsningar, är med i autismföreningen, extra möten och kontakt med skolan etc etc

Börja lista upp du, det är nog mer än du tänker på ni gör, alla anpassningar och förändringar som ni gjort/gör hemma som ni inte skulle gjort om barnet inte hade diagnos kan räknas in. Även om ni har hittat en vardag som fungerar så betyder det inte att det fungerar utan anpassningar, de är dessa anpassningar du får bidrag för, den extra kostnaden och tiden ni måste lägga ner för att det ska fungera så bra som det gör.