Ångest över soc. bemötande

Jag förstår din rädsla och känslan av otrygghet. Tyvärr är inte alla kompetenta som du tyvärr fick erfara.

Jag har själv blivit utsatt för två som inte borde ha arbetat med något som har att göra med vare sig barn, föräldrar eller inom något som helst yrke där de har vare sig ansvar eller makt. För vår familj så fick det tyvärr fruktansvärda konsekvenser, med PTSD som fick permanenta och djupgående konsekvenser för vår familj.

Med det sagt så vill jag ändå att du använder sunt förnuft och logik. Ifall ditt barn redan är tonåring och inte har vare sig beteendeproblem, sociala problem eller problem i skolan så kan du andas ut. De kommer aldrig ta ditt barn så länge situationen ser ut som den gör.

Men du kanske skulle ringa upp dennes chef och berätta att du tagit illa vid dig och fråga vad han eller hon tycker om det. Ifall en chef inte får reda på att en anställd beter sig dåligt så kan denne inte göra något åt det heller. Du kanske kan göra en insats för någon annan familj så att de slipper bli bemötta på samma sätt.

Anonym (T) skrev 2019-10-05 19:49:03 följande:

Jag beklagar verkligen det ni råkade ut för. Det finns ju bevisligen fall där soc har gjort fel. Innan jag hade kontakt med socialtjänsten för första gången via familjerätten trodde jag att det var överdrifter av bittra personer.

Jag har genom åren träffat familjerättssekreterare som verkligen är professionella och bra men också de som har valt fel yrke. Tingsrätten har dock stått för förnuftet även när soc har betett sig märkligt, vilket bara bekräftade min uppfattning om att något var väldigt fel.

På ett sätt längtar jag till barnets 18-årsdag för då behöver vi inte ha kontakt med soc mer. Då kan jag slappna av och vara mig själv. Jag har varit så otroligt präktig hela tiden för att inget ska missförstås. Jag menar inte att jag skulle festa loss eller så utan bara kunna vara lugn igen.

Jag funderade faktiskt på att kontakta chefen och berätta om samtalet men jag är rädd för att hamna i en konflikt med soc, även om jag vet att jag har rätt. Jag tror inte att en del socialsekreterare förstår hur otroligt utsatt man känner sig bara av själva situationen när man får ett sådant samtal.

På ett plan förstår jag att det är som du skriver, risken för ett omhändertagande är nog väldigt liten men det är svårt att bli av med den där gnagande oron.

Tack <3

Vad skönt att du lyckats skydda din familj trotts allt. Men det känns sorgligt att det finns bra föräldrar i Sverige som känner sig otrygga i samhället vi lever i. Även om den stora merparten är kompetenta och empatiska människor så är det svårt att känna sig trygg när man vet att alla inte är det. Någon "vinner" ju på oturs lotteriet de med.

Men när barnen är tonåringar och sköter sig så omhändertas de inte. Det finns dessutom många fall där de borde tagit tonåringar men väljer att inte göra det då det skulle orsaka större skada. Du kan på riktigt känna dig trygg. Jag hoppas d tar modet till dig och anmäler socialsekreteraren till dennes chef. Du kan som sagt rädda någon annan familj från att känna sig lika utsatt. Det är inte ok att ringa och hota någon.

Ångest över soc. bemötande

INNEHÅLL