Hans ex vill inte att jag träffar sonen

Låt din kille hantera sitt ex.

Låt din kille hantera sin son.

Så länge din kille bor kvar i deras gemensamma hus tycker jag inte du ska göra någonting för att försöka hantera honom i den situationen. Praktiskt och psykologiskt är han och hans ex fortfarande för insyltade i varandra för att det ska gå att gå vidare full ut. 

Träffas inte i deras gemensamma hus utan på neutral mark eller hos dig, inte för att exet "förbjuder" det och har någon rätt till det utan för att det bara blir för jobbigt och krångligt för att hon beter sig så. Det är ju ändå en övergående situation och din kille kan ju lägga sin energi på viktigare saker som att ta sig därifrån isf att käfta med exet om villkoren för att få bo där.

Jag tycker du gör helt rätt. Förstår att det är frustrerande och hur hanterar man frustration? Att prata om det funkar ju, här och irl. Sedan ska kanske inte du och din kille prata om det så jättemycket. Läget är ju lite låst och det mesta som behöver ha sagts om det är väl redan sagt. Det nya är väl varianter på samma tema, men det är ju en övergående situation. Han ska ju inte bo i deras gemensamma hus så mycket längre till. Som du sa, ni ser ljuset från andra sidan tunneln. Ändå kan det kännas extra tungt på slutet just för att man haft det så, så länge.

Har ni något konkret att se fram emot? Jag brukar tycka att tråkigheter är lättare att uthärda om jag har något roligt att se fram emot. Behöver inte vara så väldigt märkvärdiga saker - en hotellnatt och spa. Och så får du inte glömma bort dig själv. Att du träffar dina nära och kära särskilt när din kille är med sin son så du inte sitter och grubblar för mycket.

Du kan finnas där för din kille och vara ett andningshål som ger honom mer ork att tackla sin situation själv. Det går liksom inte att må bra i hans situation. Ni får lägga ribban på OK med dippar ner och enstaka gyllene stunder. Sedan blir inte alls allt en dans på rosor bara han flyttar, men det kommer att markera början på det nya och nytt, nästan hur än det ser ut, känns bättre än gammalt dåligt.

Ibland fattar man inte hur insyltad man var förrän man är ur det och känner att den där tyngden man burit på inte var ett normaltillstånd. Det gäller er båda. Så försök vila i stunden från det du inte kan göra något åt idag. Det är mitt råd.

Utmärkt förslag!

Och TS har svaret i sin text. Hon har inte träffat sonen sedan mamman förbjudet det.

Det konstiga är att du inte reagerar på att mamman förbjuder. Vem tror hon att hon är egentligen? Och vad ska hon förbjuda härnäst? Och vad ska pappan förbjuda när man ändå är igång och förbjuder? Att mamman gapar och skriker och kallar TS för hora och fitta?

Mamman verkar behöva lugna ner sig.

Allt går ju inte att laga, tyvärr.

Vad menar du med dagsstatus, vems, och att ni fick avboka när mamman fick veta att ni skulle åka? Vad hände?

Sonen kan knappast reagera på TS mer eftersom hon inte träffat honom mer.

Vad mer kan TS göra?

Sa hon att hon ville hindra er från att träffas eller angav hon något annat skäl? Hur fick hon reda på att ni hade planerat att resa bort?

Menar du att du tror att TS ljuger och att resan till Köpenhamn skulle infalla på en helg då pappan skulle ha sin son hos sig? Att det var därför mamman visste om resan och stoppade den?

Såg nu att du nyss svarat någon annan att sonen berättat det för mamman, men jag ser inte om hon sa rätt ut att hon vill hindra er från att ses eller om hon angav något annat skäl, eller är det med "hora" och "fitta" hennes universalsvar?

Genom att kräva att pappan ska ha sonen den helgen?