• Anonym (Ångestdämpande.)

    Sex som ångestdämpande? Destruktivt?

    De flesta andra har vad jag förstått högre sexlust när de mår bra. Stress, sorg, ångest och sådant dödar sexlusten. Så fungerar inte jag. När jag mår bra så är jag inte så särskilt sexuell av mig. Jag gillar att krama, pussa och visst kan jag bli upphetsad och vilja ha sex med, men det känns inte som att det behövs. Inte ens kramandet behövs även om det är trevligt, men jag behöver inte kroppskontakten. Det är trevligt men jag har liksom inget behov av det.

    Jag kan känna mig snygg och sexig och ha väldigt bra självförtroende och gilla när min make tittar på mig och efter mig och få komplimanger...men det är liksom inte något jag behöver då. Jag känner att jag är det ändå. Bekräftelsen och komplimanger är trevligt men inget jag behöver.

    Men när jag har ångest, är stressad, ledsen då vill jag ha mycket sex. Väldigt mycket. Jag behöver det, jag vill få höra att jag är sexig, jag behöver höra det jag nästan kräver att han säger det och vill helst krypa under skinnet på honom och bosätta mig där. Jag har en make som jag kan bli väldigt jobbig mot. Jag kan bråka och skrika på honom, men när han blir arg blir jag bara ledsen. Jag vill bara att han sätter på mig, säger hur sexig jag är och bekräftar mig hela tiden.

    Jag gråter om han säger nej, nu orkar jag faktiskt inte...nej jag är redan sen jag måste åka nu eller något sånt. Mitt självförtroende är jättelågt och jag känner mig ful. Kan jag få honom att vilja sätta på mig igen innan han måste till jobbet så är jag kanske inte så ful. Men kan jag inte det är jag jätteful. Tvångstankar. Jag grälar på honom och skriker på honom att han skall ge mig mer, säga att han älskar mig och mena det och sätta på mig igen för annars älskar han mig inte. Att förföra sin make så...det känns sjukt. Istället för sexiga underkläder så skriker och gråter jag tills han sätter på mig.

    Även om jag är jobbig mot honom älskar jag honom. Jag vet att han älskar mig med, men om jag mår dåligt måste han bekräfta mig så mycket mer. Jag måste ha kroppskontakt nästan hela tiden. Jag är översexuell, klängig och jobbig..  

  • Svar på tråden Sex som ångestdämpande? Destruktivt?
  • Anonym (Mia)

    Vet inte om du vill ha något råd eller inte men du borde verkligen gå till en psykolog. Får lite borderline viddar av att du verkar har rätt stora svängningar och inget mellanläge. När du mår på topp och inte känner behov av bekräftelse vad är det som sedan drar ner dig till att bli desperat efter bekräftelse?

  • Anonym (Ångestdämpande.)
    Anonym (Mia) skrev 2019-10-13 16:15:49 följande:

    Vet inte om du vill ha något råd eller inte men du borde verkligen gå till en psykolog. Får lite borderline viddar av att du verkar har rätt stora svängningar och inget mellanläge. När du mår på topp och inte känner behov av bekräftelse vad är det som sedan drar ner dig till att bli desperat efter bekräftelse?


    Det kan vara lite vad som helst. Att jag vet att han kommer behöva jobba över flera dagar i rad kan trigga. Eller att jag bråkat med min mamma. Eller att jag måste gå till arbetsförmedlingen och han inte kan följa med. Jag känner mig så värdelös av att bli påmind om att jag är arbetslös. 
  • Anonym (Anonymus)

    Jobba på din egen självkänsla så att du kan bekräfta dig själv. Gå till psykolog. Försök vara ensam.

  • Anonym (Mia)
    Anonym (Ångestdämpande.) skrev 2019-10-13 16:33:30 följande:

    Det kan vara lite vad som helst. Att jag vet att han kommer behöva jobba över flera dagar i rad kan trigga. Eller att jag bråkat med min mamma. Eller att jag måste gå till arbetsförmedlingen och han inte kan följa med. Jag känner mig så värdelös av att bli påmind om att jag är arbetslös. 


    Du är inte värdelös för att du är arbetslös. Jag är det med och har ändå pluggat tre år på universitet. Du behöver bättra på din självkänsla och det gör du bla genom att vara lite mer självständig. Varför behöver du ha med dig din man till arbetsförmedlingen?

    Du verkar lägga ditt värde i andras händer. Även de perioder då du inte behöver ha sex så får du ändå bekräftelsen du behöver genom att han trånar efter dig. Du har något underliggande som triggar igång dessa känslor och det handlar inte om att din man måste jobba över eller inte kan följa med dig utan det är bara händelser du använder som förklaring/ursäkt. Det är en annan känsla bakom detta som triggar. När han jobbar över är du rädd att han är otrogen? När han inte kan följa med dig till arbetsförmedlingen är du rädd för att han tröttnat på dig och ser ner på dig för att du är arbetslös så som du ser ner på dig själv?
  • Anonym (Ångestdämpande.)
    Anonym (Mia) skrev 2019-10-13 17:03:46 följande:
    Du är inte värdelös för att du är arbetslös. Jag är det med och har ändå pluggat tre år på universitet. Du behöver bättra på din självkänsla och det gör du bla genom att vara lite mer självständig. Varför behöver du ha med dig din man till arbetsförmedlingen?

    Du verkar lägga ditt värde i andras händer. Även de perioder då du inte behöver ha sex så får du ändå bekräftelsen du behöver genom att han trånar efter dig. Du har något underliggande som triggar igång dessa känslor och det handlar inte om att din man måste jobba över eller inte kan följa med dig utan det är bara händelser du använder som förklaring/ursäkt. Det är en annan känsla bakom detta som triggar. När han jobbar över är du rädd att han är otrogen? När han inte kan följa med dig till arbetsförmedlingen är du rädd för att han tröttnat på dig och ser ner på dig för att du är arbetslös så som du ser ner på dig själv?
    Jag kan få för mig sådana saker ibland, och agera som att han är otrogen och ser ner på mig för att jag är arbetslös, och anklaga honom, men jag vet innerst inne att han aldrig skulle vara det eller känna så. Jag vet inte varför jag gör så.

    Jag känner mig komplett trygg och älskad av honom egentligen. Men jag tycker inte alltid att jag förtjänar det.
  • Anonym (...)

    Är en deprimerad själ med mycket ångest

    En av de gånger jag mår bra är efter sex... självklart vill man ha mer av detta då

  • Anonym (Mia)
    Anonym (Ångestdämpande.) skrev 2019-10-13 17:11:28 följande:

    Jag kan få för mig sådana saker ibland, och agera som att han är otrogen och ser ner på mig för att jag är arbetslös, och anklaga honom, men jag vet innerst inne att han aldrig skulle vara det eller känna så. Jag vet inte varför jag gör så.

    Jag känner mig komplett trygg och älskad av honom egentligen. Men jag tycker inte alltid att jag förtjänar det.


    Allt handlar om dig och hur du ser på dig. Du tillskriver honom dina känslor fast du vet att han egentligen varken känner eller tycker så som din hjärna hittar på. Du behöver lära dig att älska dig själv. När du gör det så kommer du att förstå att även andra kan älska dig och att du förtjänar det.
  • Anonym (Ångestdämpande.)
    Anonym (Mia) skrev 2019-10-13 20:45:13 följande:
    Allt handlar om dig och hur du ser på dig. Du tillskriver honom dina känslor fast du vet att han egentligen varken känner eller tycker så som din hjärna hittar på. Du behöver lära dig att älska dig själv. När du gör det så kommer du att förstå att även andra kan älska dig och att du förtjänar det.
    Tack jo jag behöver nog älska mig själv. Han är den enda man jag haft som inte behandlat mig dåligt och som jag litat på. Så jag hittar på för mig själv saker som han skulle kunna göra mot mig som jag kan bli ledsen för. Då måste jag få honom att älska mig igen så att allt blir bra igen trots att det dåliga som hänt bara är något jag tänkt mig att han skulle kunna göra.

    Jag känner faktiskt att jag vill krypa under skinnet på honom så att jag är med honom hela tiden. Eller krympa mig och få följa med i hans ficka. Jag vet ju att han behöver jobba och all annan tid är vi ju ihop. Vi sportar ihop, lever ihop, sover ihop, gör allt ihop men ändå känns det som ett jätteproblem om jag vet att han kommer jobba över.
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Ångestdämpande.) skrev 2019-10-13 21:10:07 följande:

    Tack jo jag behöver nog älska mig själv. Han är den enda man jag haft som inte behandlat mig dåligt och som jag litat på. Så jag hittar på för mig själv saker som han skulle kunna göra mot mig som jag kan bli ledsen för. Då måste jag få honom att älska mig igen så att allt blir bra igen trots att det dåliga som hänt bara är något jag tänkt mig att han skulle kunna göra.

    Jag känner faktiskt att jag vill krypa under skinnet på honom så att jag är med honom hela tiden. Eller krympa mig och få följa med i hans ficka. Jag vet ju att han behöver jobba och all annan tid är vi ju ihop. Vi sportar ihop, lever ihop, sover ihop, gör allt ihop men ändå känns det som ett jätteproblem om jag vet att han kommer jobba över.


    Du verkar lida av separationsångest. Du är ohälsosamt beroende av honom. Det är viktigt för ens egna skull att kunna vara självständig.

    Jag kan med tänka att någon jag gillar och bryr mig om sviker mig på det värsta tänkbara sätt jag kan komma på. Men jag vet att det bara är mitt huvud och min rädsla. Det har inget med den andra personen att göra. Att du försöker få honom att älska dig "igen" eller sådana tankar är samma sak som att bli arg på en person för att hen har gjort något i ens dröm.

    Med tanke på dina tidigare förhållanden bör du verkligen söka professionell hjälp. Det är inget man kan eller bör bearbeta själv.
Svar på tråden Sex som ångestdämpande? Destruktivt?