Vet inte om du vill ha något råd eller inte men du borde verkligen gå till en psykolog. Får lite borderline viddar av att du verkar har rätt stora svängningar och inget mellanläge. När du mår på topp och inte känner behov av bekräftelse vad är det som sedan drar ner dig till att bli desperat efter bekräftelse?
Det kan vara lite vad som helst. Att jag vet att han kommer behöva jobba över flera dagar i rad kan trigga. Eller att jag bråkat med min mamma. Eller att jag måste gå till arbetsförmedlingen och han inte kan följa med. Jag känner mig så värdelös av att bli påmind om att jag är arbetslös.
Jag kan få för mig sådana saker ibland, och agera som att han är otrogen och ser ner på mig för att jag är arbetslös, och anklaga honom, men jag vet innerst inne att han aldrig skulle vara det eller känna så. Jag vet inte varför jag gör så.
Jag känner mig komplett trygg och älskad av honom egentligen. Men jag tycker inte alltid att jag förtjänar det.
Tack jo jag behöver nog älska mig själv. Han är den enda man jag haft som inte behandlat mig dåligt och som jag litat på. Så jag hittar på för mig själv saker som han skulle kunna göra mot mig som jag kan bli ledsen för. Då måste jag få honom att älska mig igen så att allt blir bra igen trots att det dåliga som hänt bara är något jag tänkt mig att han skulle kunna göra.
Jag känner faktiskt att jag vill krypa under skinnet på honom så att jag är med honom hela tiden. Eller krympa mig och få följa med i hans ficka. Jag vet ju att han behöver jobba och all annan tid är vi ju ihop. Vi sportar ihop, lever ihop, sover ihop, gör allt ihop men ändå känns det som ett jätteproblem om jag vet att han kommer jobba över.