22 år o en enorm barnlängtan
Du verkar redan känna till den magiska 24/25-årsgränsen? Den statistiska gränsen för när oddsen för att det ska gå bra för familjen markant ändras. Kvinnor som får barn då, istället för tidigare, löper mycket mindre risk att både skilja sig och ha dålig ekonomi (även senare i livet). Ekonomin verkar ju lugnt för er, (även om det faktum att du bara har gymnasiet inte borgar för någon fantastisk löneutveckling). Men faktum är att många förändras rätt mycket i er ålder. Därav en hel del av skilsmässorna.
Ni kan så klart chansa på att vara ett av de par som det går bra för. Eller så väntar ni ett fåtal år. Och jag säger som jag brukar - om två, tre år känns som lång tid är det kanske en hint just om att ni ännu är väldigt unga.
Dröm, planera och förbered! blir mitt råd. Bo ihop lite till och lär känna varandra ännu bättre. Prata om ekonomi och arbetsfördelning under föräldraledighet och efter, barnuppfostran, mor- och farföräldrarnas roller, mäns respektive kvinnors roller i familjen, era drömmar 10-20 år framåt i tiden, vad föräldraledighet innebär för SGI och pension, förlossningsskador - rubbet! Det gör er väl rustade.
Jag väntade fö till 35 med att bli mamma. Det var för länge för mig. Men ibland blir det som det blir här i livet.