Vi bor i en tvåa och har en fem åring boende hos oss varannan vecka. Vi planerar nu att skaffa bebis. Är det någon som har erfarenhet av att bo i en tvåa med två barn? Funkar det? Vi har ingen möjlighet att ställa ut sängen i vardagsrummet så vi sover alla i samma rum när fem åringen är hos oss (men barnet har egen säng)
Gör om sovrummet till ett vardagsrum och dela av vardagsrummet till två sovrum.
Men ska ni skaffa barn med ett plan att snart flytta eller kommer ni att stanna i en tvåa. För är det alternativ 2 borde ni kanske avvakta lite och se om ni kan få större först.
Eftersom du skrivit andra trådar så har man ju en viss insikt i hur ni har det.
Om ni skulle få pojken på heltid så ska han snart börja skolan, då måste han få nattro. Får ni en skrikig bebis och han inte kan komma undan någonstans så kommer hans skolgång bli katastrof.
I såfall är det bättre att han bor heltid hos sin mamma och bara är hos er när han vill, eventuell bara dagtid tills det går att få nattro hos er.
Hur gamla är ni? Det har ju stor betydelse för framtidsplanerna.
Jag tänker att visst, ni kan bo så under en begränsad tid. Att spara till kontantinsats är bra men kan ta lång tid. Finns det möjlighet att byta till sig en större lägenhet under tiden?
Sorry för alla trådar, är ny här och har inga vänner som jag kan bolla de här frågorna med. :(
Vi är i 20-års åldern. Vi har en bostadsrätt idag så vi har en del pengar i den, men eftersom att marknaden ser ut som den gör så kommer vi troligtvis gå med ganska stor förlust när vi säljer den så vi räknar med att vi kommer att behöva spara ett tag till för att inte stå där sen och inte ha råd med något.
Vi resonerar lite som så att det kanske är bättre att köpa hus/radhus på en gång istället för att köpa en ny lägenhet (då det inte skiljer så mycket i pengar om man kollar på ett radhus/hus och en lägenhet med 4 rum).
Känns så tråkigt att behöva lägga sin dröm om barn på hyllan på grund av detta.
Tack så mycket
Ja, jag förstår helt och hållet och har även det i tankarna.
Mamman har hotat flera gånger med att ansöka om ensam vårdnad (då hon inte tycker om mig) men samtidigt har hon svårt att ta hand om barnet själv och lämnar ofta bort honom på sina veckor. Hon har tidigare även varit inne på att flytta till både det ena och det andra stället för att plugga m.m och då frågat om vi kan ha barnet i veckorna. Det har dock alltid bara varit snack och inget hon någonsin gjort. Nu har hon ny kille och lägenhet. Jag tror att hon skulle kunna ta på sig att vara boendeförälder, dock tror jag inte att det skulle hålla så länge. Hon är dessutom en väldigt märklig person så även om det hade underlättat vår situation så tar det emot lite att sätta pojken helt i hennes vård. Det känns också jobbigt i hjärtat när man vet att hon kommer att lämna bort honom mycket.
Vi har varit inne på att försöka få till att barnet kanske kan bo hos oss var tredje vecka eller varannan långhelg. Detta också då pojken på senaste tiden hela tiden frågar när mamma ska hämta, när han ska till mamma osv (vet inte om du sett min andra tråd gällande detta).
Pappan känner lite att det är så kaotiskt med pojkens mamma hela tiden att han inte riktigt orkar med allt, så han är öppen för alla förslag.
Jag tycker väldigt mycket om pojken, tar hand om honom precis lika mycket som hans föräldrar gör (om inte mer vissa gånger) och bryr mig så om honom. Men jag längtar efter att vara gravid, få föda mitt eget barn och ha en liten person som är till hälften mig och hälften min sambo. 