Tips och snack kring spermadonation!
Hej
Jag och min man har i sex år försökt få ett syskon till vår åttaåring. När vi fick henne var allt normalt, men sedan blev maken sjuk och har nu nästintill inga fungerande spermier. Vi har försökt med diverse hobbymetoder för att bli gravida, men inget hjälper. Så nu för ett tag sedan var vi i kontakt med den lokala fertilitetskliniken och fick beskedet att ivf är det enda som kan hjälpa oss. Eftersom att vi redan har ett gemensamt barn måste vi söka oss till en större stad och betala hela kalaset själva. Hade det inte varit för min benägenhet att drabbas av missfall(haft två innan dottern och två efter) hade vi nog gjort det, men nu är det så osäkert att det går vägen att vi inte vågar riskera vårt sparkapital.
Eftersom att jag ändå har förutsättningar att bli gravid återstår då spermadonation. Tidigare var vi emot det, men har nu börjat omvärdera. Vi ska tänka fram till nyår och sedan bestämma.
Så hur fungerar det med privat donation, ni som gått igenom det(både mottagare och donatorer får gärna dela upplevelser)? Vad ska man tänka på och hur valde ni donator? Och hur går det till rent praktiskt? Om man söker en främmande donator, vart hittar man en seriös sådan?
Vi funderar på tre alternativ , hur hade ni valt och tänkt?
* Kompisen
+vet vi skulle ställa upp
+vet vi skulle se det enbart som en donation
+ vet om vår förtvivlade kamp sedan tidigare
+fysiskt frisk och stark
- har dyslexi
-bor långt bort så logistiken med äl kan bli knepig
-blir barnet likt honom börjar ryktena gå..
* Makens bror
+makens gener och de är lika
+barnet skulle vara en "Andersson" lika mycket som dottern och de skulle förmodligen bli lika.
+frisk på alla sätt
+bor nära oss
-vet ej om han skulle ställa upp
-enklare för makens familj att lägga sig i och vet fler om det kan vi inte styra över vad barnet får veta.
*Okänd donator
+vi styr mer
-hur vet man att han är frisk och vettig?
Input tack!
