Är det någon som kan berätta om relationen med ens bonusbarn blivit bättre eller sämre efter att man fått biologiska barn? Är jätteorolig att jag ska tycka att det är jobbigt att bonus kommer hem sen när bebis är född! 
Jag tyckte inte att jag fick en schysst start faktiskt. Hans ex bestämde att deras tonåring som krisade över att få ett yngre syskon skulle bo hos på heltid första tiden så jag kom hem till en cirkus där min man bokade in oss alla på diverse resor och aktiviteter för det gör man tydligen som familj. Slutade med en sönderstressad mamma med förlossningsdepression som inte fick lugn och ro första tiden med sin lilla bebis.
Det har tyvärr färgat av sig på mig och jag var oerhört bitter på min man och hela hans sida av familj länge. Men med tiden så har jag blivit starkare och jag gör inget annat än hyllar kärleken och relationen som mitt lilla barn och hens äldre syskon har till varandra idag.
Så det får väl bli lite av mitt tips till dig. Se till att vara lite ego och ta plats i början, vill du inte ha en massa spring hemma första tiden så sätt ner foten redan nu.
Jag har redan sagt till min man att jag vill att det bara är han, jag och bebis första tiden vilket han håller med om. Men jag är så orolig för att störa mig på bonus när han är hos oss fortsättningsvis bara för att jag får ett biologiskt barn som faktiskt också är mitt. Har läst så mycket om bonusföräldrar som i princip slutar tycka om sitt bonusbarn när de får biologiska barn och bonusföräldrar som upplever att de bara är en familj på riktigt när bonus inte är där.
Beror ju på hur gamla syskonen är såklart. Mina bonusar var 8 och 14 så de var inte särskilt jobbiga. De höll lagomt avstånd tyckte jag. Mitt eget barn var jobbigare och mera på.
Lite lustigt dock att bonusen trodde att barnet bara var mitt, eftersom jag fött det. Det tog ett tag innan vi förstod att bonusen inte trodde det var hennes syskon.
Kan nog säga att vår relation inte alls förändrades.
Beror ju på hur gamla syskonen är såklart. Mina bonusar var 8 och 14 så de var inte särskilt jobbiga. De höll lagomt avstånd tyckte jag. Mitt eget barn var jobbigare och mera på.
Lite lustigt dock att bonusen trodde att barnet bara var mitt, eftersom jag fött det. Det tog ett tag innan vi förstod att bonusen inte trodde det var hennes syskon.
Kan nog säga att vår relation inte alls förändrades.
Min och bonus relation blev tyvärr sämre när vi fick vårt gemensamma barn. Dels var han ganska liten (knappt 4 år) när vi fick vår dotter och inne i en riktigt jobbig period dels så var han riktigt på bebisen hela tiden, vilket man som nybliven förstagångsmamma inte alltid vill. Det tillsammans med sömnbrist och skörhet som nybliven mamma gjorde att jag skärmade av mig lite från honom.
Jag vet att det är fel, men jag kände att jag bara blev irriterad på honom så jag föredrog att gå ifrån oftast.
Nu, när dottern snart är 1,5 år och bonusen har blivit lite äldre så går det bättre och vi börjar få tillbaka lite av den bra relationen vi hade i början, vilket är kul!
Såhär i efterhand så är väl mina tips att faktiskt ha lite tid bara mamma, pappa och biobarn då och då. Kanske åka på semester alla fyra tillsammans men även ta en vecka bara ni tre också, när bonusen är hos sin andra förälder. Som bonusmamma så tror jag det är viktigt också, för hur mycket man än älskar sitt bonusbarn så kommer man inte älska det lika mycket som sitt eget (vilket man märker endast då man blir mamma/pappa) tyvärr. Det känns faktiskt hemskt att skriva det så här...
Att ens överväga att ha "egen familjetid" utan bonus med ny bebis är helt gräsligt.
Vet inte vem som är värst. Pappan som skuffar undan sina äldre barn eller bonusmamman som tydligt visar sin egoism?
Nu hade både jag och min nya barn när våran gemensamma föddes så där skiljer det sig lite. Men mina var i tonåren och hans 3 år och 6 år.
Bebis föddes på bonusarnas mammavecka men de kom och sov hos oss två nätter mitt i den veckan en natt efter vi kom hem från bb. Det var självklart för alla oss inblandade föräldrar.
Sen rullade vv på som vanligt
Varför skaffar ni ens barn med män som har barn sedan innan om ni inte är med på att inkludera dom i familjen? Finns det barn sedan innan så är det inte bara att släppa det och förvänta sig att biomamman ska ha barnet (om det nu är pappans tid som bebisen kommer på), hon har väl också ett liv och kanske inte kan anpassa sig efter er hur som helst? Egoistiskt tänk. Och kom ihåg, din man har redan barn, det här är ditt första. För honom kommer det inte vara lika speciellt, det första barnets födelse kommer alltid vara mest speciellt.
Varför skaffar ni ens barn med män som har barn sedan innan om ni inte är med på att inkludera dom i familjen? Finns det barn sedan innan så är det inte bara att släppa det och förvänta sig att biomamman ska ha barnet (om det nu är pappans tid som bebisen kommer på), hon har väl också ett liv och kanske inte kan anpassa sig efter er hur som helst? Egoistiskt tänk. Och kom ihåg, din man har redan barn, det här är ditt första. För honom kommer det inte vara lika speciellt, det första barnets födelse kommer alltid vara mest speciellt.