Ångest!!

Respektera hans val, han vill inte ha fler barn,,

Är du sugen på mer så gå vidare..

Usch vad tufft. Förstår din sorg, men kan också förstå din sambo. Kan ni gå i parterapi och prata om detta tror du? Så får ni bearbeta det? Jag tror inte det blir bra om du i tystnad går och sörjer barnet som aldrig blev. Och det låter inte heller bra att lämna en i övrigt fungerande relation för att eventuellt hitta en annan partner som ska vilja ha barn med dig. Det är ju rysk roulette.

Jag har också varit i situationen att vilja ha fler barn men partnern vill inte. Han gick tillslut med på fler barn, men hade han inte gjort det hade det varit en enorm sorg för mig. Jag hade nog inte lämnat min partner dock. Man får ju tänka på det barn som redan finns också. Stor kram till dig. Hoppas att ni kan nå någon form av lösning som funkar för er båda.

Jag får panik, vet inte vad jag ska göra!

Jag bor tillsammans med min sambo som har två döttrar sen tidigare som vi har varannan vecka och så har vi en son tillsammans på 3 år. Jag vill ha ett till barn tillsammans men han vill inte ha fler, det räcker med tre barn säger han men jag har bara ett barn och jag vill verkligen ha ett till. Han gör hellre slut än att skaffa ett till säger han för han vill verkligen inte ha fler barn. Jag blir så ledsen då jag inte vill lämna honom, jag vill att vårt barn även ska få ett helsyskon och att vi ska vara en familj, det är ett beslut som är så jävla svårt! Det är ju inte att bara träffa en ny och skaffa barn heller, det kanske ens aldrig skulle hända. Vafan ska jag göra?? Stanna kvar o inte få fler barn eller lämna honom och hoppas man träffar en man som man vill o kan få fler barn med?? Orkar inte med den här situationen, jag går sönder inombords!!

Det är jättesvår och jobbig situation, det blir ju att vi bråkar mycket om detta också då det är en känslig fråga för oss båda. Han vill inte gå och prata med någon vilket också känns jobbigt. Jag förstår han också att han tycker det räcker med tre barn, men har svårt att förstå att han hellre vill avsluta vår relation än att få ett till barn som han kommer älska när det väl kommit. Blir så ledsen på hela den här grejen. Skönt att höra att du varit i samma situation. Hur ändrade han sig? Har svårt att tro att min sambo gör det men ändå skönt att höra ditt svar. Tack! Ja och jag är så glad för det barnet jag har, uppskattar han varje dag! Kram

Ja usch, jag förstår verkligen din känsla. Det är svårt att stänga av en barnlängtan. Förstår såklart att du är glad för det barn du har, det var inte så jag menade :)

Jag tycker såhär, att eftersom du har en stark barnlängtan och det kan påverka dig väldigt negativt om din sambo bestämmer att du inte får försöka skaffa fler barn, så är det inte schysst av honom att inte gå med på att gå och prata med någon utomstående. Det handlar ju inte om att någon annan ska tvinga honom till att skaffa fler barn, utom om att ni ska ge er relation en chans att fortsätta i en positiv riktning. Risken är väl annars att du kommer att sörja detta länge och kanske bli bitter på din sambo.

Min situation var såhär ungefär: efter tre gemensamma barn ville min man inte ha fler, men jag kände så starkt att jag inte alls var färdig. Jag ville verkligen ha ett barn till. När jag tog upp diskussionen sa han absolut nej, han ville hellre skilja sig än att ha ett barn till. Då vände jag på korten och frågade honom om han ville att jag skulle säga samma sak till honom, att vi skulle skiljas om jag inte fick ett barn till? Jag frågade varför det var rätt att hans nej skulle vara starkare än mitt ja? Jag sa också att vi absolut skulle behöva gå i terapi tillsammans för att det skulle vara en stor sorg för mig att inte få försöka skaffa ett barn till och att det inte skulle bli bra för mig att inte bearbeta det med honom och en terapeut. Sen pratade vi en del om det här med att man väldigt sällan hör om föräldrar som ångrar ett barn som de har skaffat, men att man väldigt ofta hör folk ångra att de inte skaffade fler barn.

Han funderade ett tag och sen berättade han att han hade ändrat sig och var ok med att försöka skaffa ett barn till.

Oavsett hur det blir så tror jag att det är jättebra för er att prata med ett proffs. Barnlängtan är en så stor grej, det är ju inget man bara stänger av utan problem. Det tycker jag att din sambo är skyldig dig <3

Jag måste säga att jag blir skärrad på riktigt när jag läser detta. Ett klockrent skolboksexempel i hur man inte bara vägrar att respekterar sin partners uttryckliga vilja i något så grundläggande som barnavel utan dessutom pressar honom till att ändra sig, tills han faktiskt gör det. Att lirka med alla möjliga medel och lite till tills den andra ger upp och ger efter är inget förhållande jag skulle acceptera. Jag är glad för er skull om din man fortfarande är lycklig med dig. Jag vet iallafall att jag hade valt skilsmässa. Barnprojekt inom en relation ska vara ett 2-samhetsprojekt. Inte ett projekt där hon trycker på tills han inte orkar stå emot längre och tar den bekväma och minst dramatiska lösningen, och ger efter för hennes skull.

Hade det varit en man som gjort motsvarande mot en kvinna hade det blivit ett sjuhelsikes liv....

Jag måste säga att jag blir skärrad på riktigt när jag läser detta. Ett klockrent skolboksexempel i hur man inte bara vägrar att respekterar sin partners uttryckliga vilja i något så grundläggande som barnavel utan dessutom pressar honom till att ändra sig, tills han faktiskt gör det. Att lirka med alla möjliga medel och lite till tills den andra ger upp och ger efter är inget förhållande jag skulle acceptera. Jag är glad för er skull om din man fortfarande är lycklig med dig. Jag vet iallafall att jag hade valt skilsmässa. Barnprojekt inom en relation ska vara ett 2-samhetsprojekt. Inte ett projekt där hon trycker på tills han inte orkar stå emot längre och tar den bekväma och minst dramatiska lösningen, och ger efter för hennes skull.

Hade det varit en man som gjort motsvarande mot en kvinna hade det blivit ett sjuhelsikes liv....

Du behöver inte oroa dig för min relation ;) Min man var helt med på tåget efter att vi diskuterat, och är nöjd med vår familjesituation. Jag förstår för övrigt inte alls varför ett nej alltid trumfar ett ja. Jag har hur många tjejkompisar som helst vars män totalvägrar fler barn trots att kvinnan vill ha fler, jag skulle vilja säga att det oftast är mannen som tar det avgörande beslutet om fler barn eller ej. Mycket märkligt!

Det var dessutom min man som sa att han hellre skulle skiljas än skaffa fler barn, snacka om att vara oschysst i diskussionen. Då frågade jag bara honom om hur han skulle känna om jag sa samma sak. Och då insåg han hur märkligt det var att säga så. Han blev definitivt inte tvingad till någonting. I värsta fall hade han varit tvungen att gå i parterapi med mig. Han hade inte behövt skilja sig eller skaffa ett barn till. Så jag har inte tvingat honom till något alls :)

Jag måste säga att jag blir skärrad på riktigt när jag läser detta. Ett klockrent skolboksexempel i hur man inte bara vägrar att respekterar sin partners uttryckliga vilja i något så grundläggande som barnavel utan dessutom pressar honom till att ändra sig, tills han faktiskt gör det. Att lirka med alla möjliga medel och lite till tills den andra ger upp och ger efter är inget förhållande jag skulle acceptera. Jag är glad för er skull om din man fortfarande är lycklig med dig. Jag vet iallafall att jag hade valt skilsmässa. Barnprojekt inom en relation ska vara ett 2-samhetsprojekt. Inte ett projekt där hon trycker på tills han inte orkar stå emot längre och tar den bekväma och minst dramatiska lösningen, och ger efter för hennes skull.

Hade det varit en man som gjort motsvarande mot en kvinna hade det blivit ett sjuhelsikes liv....

Jag tycker det verkade vara ett vettigt hanterande i er relation men jag förstår inte hur du kan tycka att ett Ja ska väga tyngre än ett nej på ett generellt plan.

Grundförutsättningarna i vårt samhälle där det gäller relationer är väl alltid att ingen ska behöva göra något mot sin vilka. En man(eller kvinna) ska inte tvingas skaffa barn mot sin vilja, den som vill ha barn är ju då inte tvingad att avstå utan kan lämna relationen och försöka skaffa fler barn själv eller med någon annan.

Nej jag tycker inte att ett ja alltid ska väga tyngre än ett nej heller, såklart. Jag menar mer filosofiskt att det är konstigt att nej:et alltid trumfar ja:et generellt sett. Eller så upplever jag det i min bekantskapskrets. Om en part inte vill ha fler barn så är det alltid hen som får bestämma. Som om barnlängtan vore en oviktig sak. Håller fullständigt med dig om att ingen ska tvingas till något. Där tänker jag att terapi är en fantastisk lösning där man får hjälp att bearbeta tuffa beslut i en relation. Känns som en dålig lösning att hota om skilsmässa hit och dit.