Regler för 18-åring ?

Om han ska sova på ena stället får han väl meddela innan han kommer, att han hade tänkt byta ställe? Mitt i natten inte så kul, men jag har en egen 19-åring som också kan komma mitt i natten. Vi har sagt att det inte är ok. Inte för att han inte får komma men för att vi vaknar även om han försöker smyga in och det kan vara svårt att somna om och sedan ska man upp och jobba nästa morgon. Han har dock verkligen aldrig med sig okända personer - DET hade verkligen varit ett nono för mig! 

Du skriver han har ADHD och det är inte alls konstigt om han inte klarar av städning, husdjur osv, men det måste du ju känt till sedan innan? Vad gäller olika diagnoser behöver man ha ett tydligt schema för vad personen förväntas göra och klara, beroende på hur den personen är. Här måste ni sätta er ner med honom och prata som vuxna människor- inte som förälder-barn och be honom verkligen tänka efter vad han själv anser är rimligt att han gör hemma. Du ska se att han kommer förvåna er och komma med egna förslag, om han känner att ni seriöst lyssnar och faktiskt behandlar honom som den myndiga person han är. Sedan behöver han säkerligen ha hjälp med att klara av att verkligen göra det ni kommit överens om (kom ihåg-listor osv). Det är svårt även för ungdomar utan diagnoser att städa, komma i tid osv. Visst, en del är lata men det handlar också om att visa dem förtroendet "du är vuxen nu, vad anser du att en vuxen ska klara av?" 

Sedan tänker jag samtidigt att när man har diagnoser är man ibland inte lika mogen som sin ålder på olika områden. Du får prata med pappan om vad han vet om sonens diagnos. 

Oj, trist med pappans inställning där faktiskt. Blir liksom inte bättre av sånt.

Usch ja, inbrottstjuv tänker man verkligen så det måste ni få honom förstå att det inte fungerar, även om det är bara är kompisar han har med sig hem.

Här är en liten inblick hos oss:

19-åringen, asperger och är den som har absolut svårast att städa och komma igång med tråkiga saker (helt i linje med både asperger och adhd- då det handlar om att den kognitiva funktionen inte fungerar som hos andra, dvs att starta, ta tag i saker). Hjälper inte till med något, om det inte är något han själv vill. Vi pratar mkt om städning eftersom jag vill att han ska hålla efter sitt eget rum åtminstone men det går sådär. Han tvättar i af sin egen tvätt. 

 

Nästa tonåring gör inte mkt heller, men stökar inte till så värst, behöver inte städa så mycket i sitt rum. Lagar en del mat till sig själv (vilket helst storebror inte gör) och tvättar sin tvätt. Hjälper till med saker om man ber honom. En period då han inte gick i skolan utan var hemma mycket, hade han diskmaskinstjänst. Då var det hans uppgift att se till att diskmaskinen var urplockad tills vi kom hem från jobbet för det blir ju raskt en massa ny disk när man är så stor familj. Det fungerade riktigt bra och var faktiskt en stor hjälp. 

 

Tredje tonåringen har ansvar att städa ett badrum, vilket går sådär. Han gör det då och då men trots att han är en driftig och bra kille så måste man ändå då och då visa hur man städar ett badrum ordentligt, det är som om han glömmer bort. Hans flickvän sover här en del, och då vet vi aldrig om de ska äta här, om bara han ska äta här eller om båda drar hem till hennes familj och äter - eller var de ska sova för den delen. Vi har pratat med dem flera ggr om det. Vi vill veta hur mycket mat vi ska laga men de lever i nuet och har sällan planerat hur tex helgen kommer se ut.Vi har fått acceptera att de inte helt vet så vi försöker laga mat som inte gör så mycket om det blir kvar av, tex spagetti och köttfärssås. Sån mat som man gör i "mängd" och inte tex när man steker varsin köttbit. Om de dyker upp och vi inte hade planerat för det, finns det alltid nåt i frysen som de kan laga själva, tex hamburgare. Annars går de själva iväg och handlar då vi bor nära en mataffär.

 

Fjärde barnet, yngre tonåring, städar dåligt. Hänger mkt med kompisar och tränar en hel del så hon är inte hemma så mkt. Har delvis ansvar för husdjur vi har (mest för hennes skull vi har dem) men så fort hon började högstadiet så minskade intresset trots ett flera år idogt djurintresse och det är mest jag som får städa åt dem nu. Hon städar om man säger till henne men vi vill ju att hon ska göra det av sig själv och det ingick i dealen att hon får barnbidraget mot att hon har huvudansvaret för husdjuren.

 

Yngsta barnet, ännu ej tonåring - supernoggrann, rummet är alltid fint. Ställer alltid upp om vi ber om hjälp osv. 

Ska man se något mönster här så är det väl att det sker något så fort de fyllt 13 - och det är bara att härda ut- till slut har de mognat, flyttar hemifrån och sköter sitt eget :) 

 

Vi äter i princip aldrig mat tillsammans alla 7, så är det bara. Skulle aldrig fungera om vi försökte hålla fasta middagstider med allas olika skoltider, träningstider mm. 

Det där kan vara svårt. Min upplevelse är att våra tonåringar har fattat att de måste vara tysta när vi andra ska sova, och det fungerar bra nu, men det har tagit tid och man har fått säga det vecka ut och vecka in :) I takt med mängden "tjat" + att de faktiskt mognar så tänker de sig för mycket mer nu. Nu behöver vi nästan aldrig säga något.