Regler för 18-åring ?

Inga. En myndig person tycker jag att man kommer överens med och inte stipulerar regler för.

Komma och gå som man vill när man är myndig tycker inte jag för min del är att "bete sig hur som helst". Äta mat ur kylen kvalificerar sig inte i mitt tycke som ett problem heller, men du tycker uppenbarligen något annat och får väl då sluta andra överenskommelser med den person det gäller. 

Vill du bli informerad om när de kommer och går eller vill du att de ska be dig om lov? Vill du att de ska fråga innan de tar mat ur kylen eller vill du att de ska berätta om de tagit det sista av något? Vill du att de ska handla, hjälpa till, laga mat eller sköta andra saker som hör till det gemensamma hushållet så är det väl bättre att ni kommer överens än att du/ni ställer upp lista med regler? I den åldern passar det ju inte alltid att exempelvis komma hem till en särskild middagstid, det kanske passar bättre att de själva lagar något och så vidare.

Ordval bidrar verkligen till polarisering. När ni som inte är för ett mer flexibelt förhållningssätt när det gäller barn och ungdomar från tidigare relationer pratar om detta använder ni så gott som alltid begrepp som "springa mellan", "dra hem" "storma in", "tömma kylskåpet" och liknande. Trist tycker jag. Synd också. Måste det vara aldrig eller alltid? För min del händer det att jag informerar om var jag "tar vägen", men betydligt oftare inte. Det är liksom ingen stor sak om inte alla är hemma samtidigt hela tiden. Jag har förvisso lagat mycket mat under mitt liv, men det är ju inte samma sak som att alla måste äta den vid samma tidpunkt eller att de inte skulle kunna ta sig något själva om det inte fanns färdiglagad mat att äta. 

Mycket av bonusmammors kritik går i många fall ut på att barnen/ungdomarna är så bortskämda och osjälvständiga. Men när barnen/ungdomarna visar vilja och lust att vara självständiga - då heter det istället att de "springer mellan föräldrarna", "tror att de kan komma och gå som de vill" och "hör inte av sig om de ska äta eller inte!!?". Dessutom demoleras förälderns och styvförälderns blomstrande och innovativa sexliv helt och hållet. Nu kan de inte ens knulla precis där och när de vill. 

Märkligt det där. 

Jag vet att du gillar dem och att ni inte haft oöverstigliga problem i er familjekonstellation. Med det sagt så tycker jag ändå att ordvalet är olyckligt. 

Det är ofta människor som har regler, vill ha regler, har en övertro på regler, har en oresonlig hållning, önskar auktoritära metoder och ser maktmedel som nödvändiga som har en ganska lång rad problem. De får det inte att fungera. Det vill sig inte. Det är en kamp. Frustrationen kommer som ett brev på posten och så frågar de om råd här. Trots att det är de som har alla dessa problem förefaller de föreställa sig andras sätt att leva på som ett totalt kaos. Svängdörrar som träffar alla inblandade vuxna så hårt i huvud och rygg att de knappt kan existera. Och så använder man sig av begrepp som matchar fantasin. "Springer mellan", "beter sig hur fan de vill", "laglöshet", "cuuuuuuuurling" och mycket mycket mer. 

Själv känner jag inte alls igen mig och vår nyfamilj i något av det där, och då har vi ändå - som du och säkert andra vet - haft svängdörrar. Dock utan att någonsin blivit träffade av dem i vare sig ryggen eller huvudet. 

Att barnen alltid får komma hem - är välkomna att komma hem - till båda sina hem betyder inte att de rusar som vettvillingar mellan föräldrarna med fradgan hängande från mungiporna och med en hord av fruktansvärda vänner hängande i hasorna, alla försedda med avgrundslös aptit och absolut inget förstånd, ingen uppfostran och ingen som helst känsla för vad som passar sig. Det kan förstås betyda det men jag tror nog att det är mer regel än undantag. Att man kommer överens om hur man önskar leva tillsammans betyder inte heller flum och oordning. 

Jag tycker för min del att det är roligare när människor som lever ihop väljer att respektera varandra och vill visa varandra hänsyn och omtanke än när regelverket förespråkar det.