Inlägg från: flygrl |Visa alla inlägg
  • flygrl

    Min man och våra djur

    Walker90 skrev 2019-11-04 11:53:35 följande:

    Hej hopp!

    Jag och min man har varit ihop i snart 11 år. Jag har haft möss och hamstrar i över 15 år. När vår hamster gick bort för några år sedan och jag ville skaffa en ny, då ville min man att jag skulle skaffa marsvin för att de blir äldre så vi skaffade två marsvin.

    Det är ganska mycket jobb med våra pojkar. De sprätter ut mycket hö och skitar ner, jag städar varje vecka, klipper klor, tvättar dem osv. När vi ska köpa hö måste vi åka ca 45min enkel väg ut till en stor butik med billigt bra hö. Det är tidskrävande men värt det.

    Oftast är det jag som får sköta om allt med marsvinen, min man hjälper motvilligt till ibland. När de måste åka till veterinären får jag betala ALLT, trots att han tjänar dubbelt så mycket. Idag är mitt marsvin inne och opererar bort ett pungbråck och jag är ledig, hemma och storstädar och ska hämta vårt marsvin på djursjukhuset i eftermiddag.

    Jag ber min man åka förbi butiken och köpa hö på vägen hem. Efter lite diskussion säger han att om han fick bestämma så skulle han göra sig av med våra marsvin.

    Jag fick en chock. Jag trodde att min man älskade våra marsvin lika mycket som jag gör. Jag frågade om han skulle bli glad när vårt väldigt gamla marsvin går bort och får till svävande svar att ?det skulle väl vara tråkigt? men inte mer än så. Min man skulle alltså göra sig av med marsvinen om han fick välja. För mig tyder det på att han knappast tycker om dem och för mig är det en big deal, så känns det just nu. Det var ju min man som ville att vi skulle skaffa marsvin? Han säger att han ville skaffa det för min skull men att han saknar friheten, att inte ha djur alls. Det kan jag förstå men han gjorde mig så ledsen idag när han sa så.

    Om vårt marsvins operation går fel idag, då kommer min man troligtvis rycka på axlarna och inte bry sig. Jag vet inte om jag kan acceptera det. Jag vill ha en man som bryr sig men han är så känslokall eller likgiltig ibland.

    Jag har adhd och är väldigt känslig som person. Överdriver jag rejält eller är det rimligt alls att känna som jag gör? Hur tänker ni?


    Jag är som du stor djurvän och dessutom känslig (har fö ADD) och kan absolut förstå du blev chockad och ledsen av din mans inställning till marsvinen. Hade också blivit väldigt ledsen i din situation och haft svårt se en gemensam framtid tillsammans med honom. Mer än så har jag nog inte att komma med.

    Det är din man, dina/era? djur och erat gemensamma liv och det här är nåt du själv måste fundera igenom, prata med honom om och så försöka hitta en väg framåt som funkar för alla parter. Om det sen innebär att ni fortsätter va tillsammans eller går skilda vägar är upp till dig/er.

    Önskar dig tröst och styrka och att ditt lilla marsvin snart ska återhämta sig efter operationen!

    /flygrl, djurvän
Svar på tråden Min man och våra djur