Det behövs inte mycket idag för att dom kan välja "om dom har anlag för att göra det".. Då tar dom barnen och man har inte mycket att säga till om tyvärr, dom har liksom redan bestämt sig. Dom är bara ute efter att "Göra det bästa för att "skydda barnet" bättre än kanske det du har gjort om du så har lyckats att klanta dig på vägen.. Sen kan man se det som, "Vem är helt felfri egentligen"
Men Sorry men så är det!

"Klanta" är inte jag som ser så på det där.. direkt.
Ur ett samhälles perspektiv" menar jag.. Så tyvärr är man inte någon som har indirekt lyckats att gå hela vägen i livet egentligen.. och så fort man "erkänner sig svag för och åt, inför samhället" och åt Socialen så nappar dom direkt på sånt där.

Sen beklagar jag att du är sjuk. Förlåt! Det menar jag..

Men Socialen tex. dom är inte lika förlåtande till sånt här bla. Då tar dom till handlingar direkt!"
Och "då ser dom".. att du inte är 'kapabel" till att ta hand om ditt egna barn.
Så lika mycket och väl som man kan tycka att det är verkligen Bra och Starkt gjort och en finn grej att erkänna sig besegrad 'så att säga och att man har.. och att man kan stå för att man är Svag (/alltid i olika grader) Då har det en ripple effect heter det tror jag och att det snabbt skadar någonting/ och någon annan om man har otur alltid i andra änden.
Jag tänker stort här nu..

"Jag valde ju inte att bli sjuk"
Hade utsatts för våld mm i en nära relation och livet blev för mycket"

Det är inte dit fel och det menade jag inte heller, ts! 
Sorgligt. Och även om du gör allt för dit/ ert barn så.. precis som det är dit bränsle så behöver även en bil ibland också "tankas om" Är det slut så i värsta fall blir man stående mitt på motorvägen, en bilförares värsta mardröm.
Då säger vi att du går, lämnar bilen för att hämta ny bensin.. och medan du gör det kommer banditer och stjäler något i bilen..

Då säger vi, samma som du är Sjuk, det säger du ju..
Okej.
Men om du säger detta lite för högt så är kanske Socialen framme och lyssnar i precis fel läge, och dom vill kanske ta, försöka ta ditt barn ifrån dig (det var frågan från början ju) Och då är det socialen som är banditerna likt som var framme och stal från bilen vid vägkanten.. 

Drastisk jämförelse .. men.

Många människor idag har mått dåligt men är inte dåliga föräldrar för det..."

Jag är en av dom kan jag säga som går omkring att mår dåligt..
Jag sa det till /i ett försök att få hjälp, och jag behövde bara för en kort sekund flytta barnen åt sidan i ett försök för mig själv att ta ett djupt andetag, ett försök för att ta ny kraft.. 
Dom tolkade precis just då som att jag inte ville ha mina barn längre, (det var dom deras tolkning..) Och jag kunde inget göra.

Jag har fortfarande inte fått tillbaka mina barn från deras fosterfamiljer dom lever i än idag.

Ja och du kan tro att det gör ont i mig med!
Och precis oavsett vad jag just nu går genom.. och vad som jag har fått stå ut med här.
Så efter själva fråntagandet egentligen blev aldrig något sig likt ..så är där ingenting värre än det som hände mig den där speciella dagen! INGET är värre än det.

..Dom kan få sätta precis hur många Nålar, (knivar i bröstet) på mig som dom vill i ett försök om att skada mig. Dom kan försöka att slå mig hur hårt dom vill. Klanka ner mig, och försöka att prata vett i mig för att jag ska säga mer än vad dom redan vet, jag säger inte saker bara för att det ska vara så och för att andra ska "få höra det dom vill höra" mig säga.. Allt förgäves. Det är inte lönt, inget är nästan* lönt längre. Mjölk tex. smakar inte längre gott som jag så mycket gillade förut.

Hela livet framför mig är det som likt en ridå framför mina ögon, typ en film som spelas i mitt huvud Om o Om Igen på 'repeat.. Den där dagen som jag fick upplevt för mig då när Socialen knackade på utanför vår bostad är det jag menar.. Dom kom och bad oss om att klä på barnen, dom skulle komma för att hämta dom och ta dom därifrån till fosterfamiljer och för att sen sprida ut dom som ett annat "konsten i att flytta djur i boskap- typ så skulle dom sen bo lite överallt i hela Skåne..
Ett minne som hela tiden efter varandra som går och växer sig starke för varje dag som går och är nu värre än tidigare ..steg för steg.. dag för dag ..det är när mitt barn sträcker ut sin hand och gör motstånd mot socialens hårda armar ..och i ett försök så försöker Hen att slita sig loss men dom bara dras iväg och dörren stängs bakom dom. Ute i trappen skymtar jag en Polisman som backup ifall jag skulle försöka göra motstånd till det hela. Det var bara att samarbeta glatt och göra som dom sa. Det är min story, och jag vill och önskar ingen annan att dom ska få genomlida samma sak som jag gjorde.

@MinaBe­rnt..
"Tillfällig familjehemsplacering" Önskar jag var en grej som mina handläggare någonsin kommer till att säga till mig ..även om jag själv har satt mig in att jag aldrig kommer att få ha hem mina barn igen så länge jag lever. (Mest för att göra det lättare att behandla smärtan i min kropp) Och som att inte det räcker så vet jag inte heller om jag sen vill ha hem dom när dom kommer att få komma tillbaka igen då jag inte känner mina barn längre, och dom känner inte mig..  det har dom själva sagt på ett bevakat umgänge- samtal med mig.
Har jag dåligt förtroende för Svenska Socialen. Ja jävlar ta mig har jag det!
När dom målar upp värsta scenarierna alltid som dom kan då dom inte känner en, ställer ledande frågor som målar upp en psyksjuk bild av en osv. Kolla mellan raderna på alla fall så bara för att man är i deras klor så är det alltid den sk. bilden dom har av föräldrarna, som jag sa innan så är man bara för att man för stunden är lite trött, slö och försöker "be om avlastning" så är man direkt en dålig förälder. och att "ta barnen" blir oftast direkt ett alternativ som kommer jäkligt snabbt på tal. Är det en slump, nä tror inte det.