Ivf 2020 - ofrivillig barnlöshet
Hej!
Hoppar gärna in i den här tråden! Vi har försökt att få ett syskon till vår son i 14 månader nu och har bestämt oss för att prova IVF igen. Under hösten 2019 har vi gjort tre omgångar med ägglossningsstimulering och fått gonal f, ovitrelle och därefter mys hemma, ledde inte till någon graviditet.
Här är vår bakgrund. Innan vi blev gravida med sonen försökte vi i fyra år. Jag slutade med p-piller 2013 och hösten 2016 konstaterade man att jag hade lågt amh och väldigt få ägg syntes på ul. Vi valde att göra IVF privat våren 2017 då läkaren tyckte att vi inte hann vänta på landstingsfinansierad IVF. Vi testade det korta protokollet men fick endast fram en äggblåsa första omgången, så vi fick avbryta. Andra omgången fick vi inte fram en enda äggblåsa. Läkaren rekommenderade äggdonation eller adoption och lät oss inte testa fler gånger, vi ville dock testa det långa protokollet och valde en ny klinik. Men innan vi hann börja där så blev vi spontant gravida sommaren 2017, så vi har en underbar son som föddes i mars 2018.
Längtan efter ett syskon är stor, jag känner mig så ledsen och frustrerad varje gång mensen dyker upp. Nu väntar jag på att mensen ska dyka upp, är på cykeldag 32 idag, negativt på gravtest, cykeln är helt upp och ner efter omgångarna med ägglossningsstimulering. Så fort cykeln är någorlunda ska vi börja med IVF långt protokoll med synarela och menopur om jag minns rätt. Hoppas att min cykel återgår till det normala snart så att vi kan börja. Förhoppningsvis blir det inför nästa mens, men blir ju svårt att börja med nässpray en vecka innan förväntad mens när man inte har en aning om när den ska dyka upp...
Håller tummarna för er som kört igång med IVF!