Ivf 2020 - ofrivillig barnlöshet

Jag och min sambo är i vårt först IVF försök. Har känt ett stort behov att gå in i trådar om IVF för att läsa från de som är i samma situation. Går på specialistreprouduktion i Huddinge då jag har högrisk för blodpropp samt PCO. (39 år.) Då läkarna var rädd för överstimulering fick jag en låg startdos Gonal-F. (kör korta protokollet). Det resulterade i att det blev väldigt få mogna ägg och de rekommenderade att jag skulle "blöda ut" och inte göra något plock i första hormonbehandlingen. Men eftersom att behandlingen är så jobbig att genomgå och även riskfylld för mig så bestämde jag mig för att vi skulle testa i alla fall. Fick ut ett ägg och det blev ett embryo som sattes in två dagar senare. Nu är jag på ruvardag 9 och 11 dagar sedan äggplock och testade negativt på ett "testa-tidigt-test" i morse. Känns inte som att det finns så stor chans att det blir positivt senare. Någon som testat negativt så sent och sen fått positivt? Jag imponeras över alla som orkar hålla på med det här. Jag känner mig fysiskt och psykiskt slut och detta är ju bara omgång 1.

Testade negativt idag igen (mottagningens testdag på fredag) men nu förstår jag att det inte blir något. Har mått dåligt av lutinus, trodde jag skulle må sämre av sprutorna men lutinus var värst för mig. Vad händer när man nått mottagningens testdag och det är negativt. Slutar man tvärt eller måste man trappa ned? Hur länge och hur mycket lutinus tog ni då som gjort detta förut?