När partner inte anstränger sig i relationen

Finns det fler vars partner (man i mitt fall) inte fattar att man måste jobba på och underhålla ett längre förhållande? Jag har tröttnat på att alltid vara den som tar upp detta med min man, att jag inte känner någon ansträngning från hans sida. Jag får riktiga "downs" när jag inte får vad jag behöver i förhållandet. Någon form av uppvaktning någon gång, att få känna mig lite speciell, att bli bekräftad genom annat än sex, att inte bli tagen för given, att han tänker till lite för att vårda vår 10-åriga relation på nåt sätt.

Jobbet lägger han ner otroligt mkt engagemang och känslor i, även hobbys om än inte lika mkt. Men vår relation känns försummad och tagen för given från hans sida.

Hur få någon att förstå som verkar nöjd med att bara lunka på, jobba och vara förälder? Varför är det inte lika viktigt för honom som för mig? Varför är det alltid jag som måste ta upp att nu får vi lägga krut på relationen här (och han håller alltid med och glömmer bort), och hur långt skulle det gå för att han skulle reflektera över att relationen är ganska kass och tråkig?

Hur pratar man om detta för typ 8:e gången? Jag är så trött.

Jag är man, sambo med en kvinna, och känner igen mig i TS beskrivning till stor del.

Min sambo är oerhört engagerad i sitt jobb, ho. Brinner för det. Dessutom har hon några små hobbygrejer hon gärna pysslar med här hemma.

Relationen däremot tar hon för given. Aldrig en komplimang. Aldrig någon uppskattning. Små pikar hela tiden. Skämt på min bekostnad. Hon frågar mig aldrig någonting. Lyssnar inte på mig. Berättar bara om sitt. Aldrig att hon prioriterar att umgås med familjen.

Vad känner du att du behöver mer av?

Jag har läst lite om "kärlekens fem olika språk", sätt att visa kärlek på. Dessa är fysisk beröring, tjänster, gåvor, uppskattande ord samt tid tillsammans. Jag gjorde ett slags test, och det är brister på alla plan för oss. Och jag ska inte kasta sten i glashus, för jag tappar lusten för fysisk kontakt när det är stiltje i relationen. Men det är så beklämmande att min man inte verkar bry sig, eller bara låter det bero.

Finns det fler vars partner (man i mitt fall) inte fattar att man måste jobba på och underhålla ett längre förhållande? Jag har tröttnat på att alltid vara den som tar upp detta med min man, att jag inte känner någon ansträngning från hans sida. Jag får riktiga "downs" när jag inte får vad jag behöver i förhållandet. Någon form av uppvaktning någon gång, att få känna mig lite speciell, att bli bekräftad genom annat än sex, att inte bli tagen för given, att han tänker till lite för att vårda vår 10-åriga relation på nåt sätt.

Jobbet lägger han ner otroligt mkt engagemang och känslor i, även hobbys om än inte lika mkt. Men vår relation känns försummad och tagen för given från hans sida.

Hur få någon att förstå som verkar nöjd med att bara lunka på, jobba och vara förälder? Varför är det inte lika viktigt för honom som för mig? Varför är det alltid jag som måste ta upp att nu får vi lägga krut på relationen här (och han håller alltid med och glömmer bort), och hur långt skulle det gå för att han skulle reflektera över att relationen är ganska kass och tråkig?

Hur pratar man om detta för typ 8:e gången? Jag är så trött.

Samma här.. Det brister på alla plan vilket får mig att må dåligt på alla sätt både psykiskt och fysiskt.