När partner inte anstränger sig i relationen

Börja flörta med andra så han ser. Det behövs incitament som griper i kärnan av problemet. Känslomässigt sett, om det finns noll risk att du lämnar honom, varför ska ha anstränga sig för att uppvakta dig? Det jag menar är, även om han logiskt förstår att han behöver göra något så är det svårt att motivera sig om man inte känner det.

Jag menar, det kanske räcker med att du berättar för honom att du har fått en ny manlig kollega på jobbet som är så himla trevlig!

Det är så synd. När det faktiskt inte är svårt att tänka till lite och göra små saker i vardagen.

Vet inte om "tjänster" räknas/uppfylls när man måste be om det, men visst, det kan ge min man, att han faktiskt fixar nåt på min cykel om jag ber om det :) Men det krävs ju lite mer än så för att känna sig älskad liksom.

Själv tappar man ju lusten att ta ansvar för relationen när det blir såhär. Och det är ju inte meningen att bara en ska göra detta, och "tjata" om det 1-2 ggr/år. Tråkigt och gnatigt.

Nä, det är mycket möjligt att det inte funkar. Alla är olika. Tanken är inte så mycket att skapa svartsjuka som att bara göra att relationen inte tas för given.

Tyvärr är du inte ensam, det är alltför vanligt att det är kvinnor som stå för allt känslokneg och det emotionella ansvaret i en relation. Svårt att göra något åt det. Det är ju bekvämt för dem att inte behöva engagera sig i sånt.

Nu pratade vi om det igår, men jag känner mig tyvärr inte hoppfull på något sätt. Han kommer som vanligt glömma bort allt och jag kommer väl för alltid gå och få dippar emellanåt och undra om jag inte är värd lite mer.

Nu pratade vi om det igår, men jag känner mig tyvärr inte hoppfull på något sätt. Han kommer som vanligt glömma bort allt och jag kommer väl för alltid gå och få dippar emellanåt och undra om jag inte är värd lite mer.

Ja alltså, det är svårt att ändra rutiner. Speciellt om man inte har något incitament för sig själv. Att måna om er relation och hur du mår är givetvis ett incitament, men mer på ett intellektuellt plan och jag tror det är få som klarar av den typen av förändringar utan att man har någon slags känslomässig press på sig själv. Med det menar jag att så länge han inte upplever något problem så är det svårt att komma ihåg och motivera sig till en rutinförändring.

Jag tror ni måste komma fram till en konkret handlingsplan. Lägg in saker i schemat för honom, som "köp blommor" eller "ge en komplimang". Ja, det kommer kännas fake i början men det är bättre än ingenting och det viktigaste här är att jobba in ett beteende och en rutin. För det kommer inte gå av sig själv och att bara diskutera det ibland kommer inte fungera. Efter ett tag kommer det här (förhoppningsvis) vara en mer naturlig del av hans vardag.

Trist att det är så.