Anonym (Mm) skrev 2019-11-14 12:23:28 följande:
Det jag känner själv är att "ledare" känns mycket bättre för mig än "förälder". Förälder ger mig en slags känsla av att man ska offra sig själv för hans barn som om man vore dess förälder. Ledare är mycket mer neutralt. Jag behöver inte ens tycka om hans barn bara göra det som är bäst för vårt hushåll.
Ja, det stämmer, det är oerhört jobbigt att leva i en relation där man inte kan samtala med sin partner om hur man vill ha det i sitt eget hushåll. Och att leva med en partner som kör över en.
Där kan det också underlätta om ens partner slutar att föreställa sig att man ska ha samma känslor för hans barn som han har själv, att det inte alls är givet att jag ska vilja göra samma uppoffringar för hans barn som han själv gör utan att ens reflektera över det. Och i förlängningen skulle det kanske kunna få föräldrar att förstå det magiska i det lilla ordet "tack" när man hjälper till. Tack för att du hjälpte mig med mitt barn.
Jo, fast grejen är just att det skulle passa DIG bättre.
Det är ändå ett ord där man läser in en väldigt massa olika förväntningar och krav, förväntningar och krav som inte passar alla, liksom "förälder" inye passar alla. Att byta till ett ord med samma problematik, men som för just dig känns bättre, känns ganska kontraproduktivt.
Vi nya/bonusföräldrar/extra vuxna/ledare behöver arbeta på att prata med våra respektive. För helt ärligt är det ju inte ordet som är problemet, att det skapar förväntningar, utan att ni har OLIKA förväntningar och att er relation ibte är bra.
Precis som i andra aspekter av en relation (matlagning, städning, sexliv, intressen, respekt osv) krävs kommunikation. Det är kanske där förändringen måste till, inte i hur en delser på ordet.
Själv presenterar jag mig som "Nisses fru", eller "Emmas pappas fru". Sedan att jag ÄR en extraförälder är ju mitt, min mans och bonusdotterns val. Hade jag inte velat ha den rollen hade det varit upp till mig att ta upp saken med min man, och därefter bestämma hur framtiden skulle se ut.
Just nu känns det aom att det skylls på ordet, inte grundproblemet.