• Anonym (Frustrerad)

    Ofrivilligt celibat

    Jag är 43 år och min man är 8 år äldre än mig. Vi har varit gifta i snart tio år. Vårt sexliv har väl egentligen aldrig fungerat bra. I början tänkte jag att det blir bättre med tiden, men så blev det aldrig. För några år sedan gjorde han något testosteron-test som visade att han låg väldigt lågt, men inom normalvärdet (gränsfall). Han fick några tabletter som gör att han kan få erektion, men varken särskilt hårt eller långvarigt (det vill säga -vi har aldrig penetrerande sex mer än någon minut). Oftast får han utlösning innan vi ens hunnit börja och det är många många månader mellan gångerna.


    Jag tycker det är otroligt frustrerande. Jag anser att sex är jätteviktigt -något som skiljer ut relationen från en vänskapsrelation. Jag har tagit upp detta många gånger och jag har verkligen försökt visa uppskattning varje gång vi varit intima, för att han ska känna sig bra, men jag upplever att när vi väl har haft sex så känner han mer en lättnad att "nu var det avklarat för några veckor/månader" medan jag tappar lusten för sex om vi inte har, eller åtminstone "försöker" ha sex ofta. 


    Det har kommit till den punkt där jag inte längre tänder på honom överhuvudtaget -vilket nog passar honom fint, för han vill nog helst slippa. Han säger att det inte är så, utan att jag inte heller tar några initiativ -och det stämmer ju numera. Jag har försökt i så många år, jag har klandrat mig själv för att inte lyckas få honom intresserad, men nu tror jag mer att han helt enkelt är asexuell. 

    Han vill gärna kramas och pussas och umgås med mig vilket får mig att känna mig eländig som inte är nöjd -vi har det ju bra på alla andra sätt. Han är snäll och bra på alla vis. Men jag känner mig så ledsen att jag ska få leva utan sex resten av livet. Han skulle aldrig acceptera att jag var otrogen -och det skulle jag aldrig vara heller, det är inte sådan jag är. Men jag vill ha en man som älskar och åtrår mig även sexuellt. Någon att höra ihop med "fullt ut". 


    Han är nog nöjd och glad med vårt förhållande, om jag bara kunde sluta ta upp att frånvaron av sex är ett problem. Vissa dagar tänker jag att det inte spelar någon roll, men vissa dagar är jag jätteledsen att inte få känna mig attraktiv och åtråvärd. Det var ju inte så här jag hade tänkt att allt skulle bli. Jag är ju av naturen väldigt sexuellt lagd. Så länge jag är gift skulle jag aldrig kunna bli attraherad av någon annan heller, men det känns ju jätteknäppt att lämna min man för att bara öppna upp för möjligheten att träffa någon som är mer lik mig, när allt utom sexlivet är bra...

    Ibland önskar jag att jag "var som andra" som kan vara otrogna hur som helst, men det går inte. Det är inte sexet jag är ute efter -det är djupet det ger ett förhållande.

  • Svar på tråden Ofrivilligt celibat
  • Anonym (Frustrerad)
    Giftskåneman skrev 2019-11-13 10:17:21 följande:

    Han vill kanske du ska ha älskare, bara du sover hemma, inte alls omöjligt


    Nej. Hans exfru var otrogen och det tog han väldigt hårt.
  • Fritz08

    Han fick alltså inte något testosteron utskrivet?

    Om hans testovärde var lågt för några år sedan är värdet garanterat ännu lägre nu.

    Säg till honom att testa sitt värde igen.

    Med testosteron ökar hans sexlust. Jag vet av erfarenhet.

  • Anonym (Frustrerad)
    Fritz08 skrev 2019-11-13 10:37:26 följande:

    Han fick alltså inte något testosteron utskrivet?

    Om hans testovärde var lågt för några år sedan är värdet garanterat ännu lägre nu.

    Säg till honom att testa sitt värde igen.

    Med testosteron ökar hans sexlust. Jag vet av erfarenhet.


    Är det så? Jag tror han tyckte det var pinsamt att söka hjälp för det, men gjorde det för min skull. Nej han fick bara någonting som man ska ta några timmar innan man ska ha sex, för att öka uthålligheten tror jag. Men det fungerar inte särskilt bra och blir inte heller särskilt spontant. Jag visste inte ens att man kan få testosteron utskrivet. Är det tabletter man äter? 
  • Fritz08
    Anonym (Frustrerad) skrev 2019-11-13 10:49:01 följande:

    Är det så? Jag tror han tyckte det var pinsamt att söka hjälp för det, men gjorde det för min skull. Nej han fick bara någonting som man ska ta några timmar innan man ska ha sex, för att öka uthålligheten tror jag. Men det fungerar inte särskilt bra och blir inte heller särskilt spontant. Jag visste inte ens att man kan få testosteron utskrivet. Är det tabletter man äter? 


    Det låter som om han fick potensmedel som ex viagra.

    Jag är 53 och har använt testosteron i 11 år.

    Min husläkare skriver ut recept på ett testosterongel som jag smörjer in på kroppen varje morgon.

    Att gå och kolla upp hormonvärdet i kroppen är väl inte pinsamt? Med normalt testovärde mår en man så mycket bättre. Inte bara sexuellt.

    Tyvärr har min fru ingen lust längre.

    Men det är en annan historia.
  • Anonym (Frustrerad)
    Fritz08 skrev 2019-11-13 11:11:42 följande:
    Det låter som om han fick potensmedel som ex viagra.

    Jag är 53 och har använt testosteron i 11 år.

    Min husläkare skriver ut recept på ett testosterongel som jag smörjer in på kroppen varje morgon.

    Att gå och kolla upp hormonvärdet i kroppen är väl inte pinsamt? Med normalt testovärde mår en man så mycket bättre. Inte bara sexuellt.

    Tyvärr har min fru ingen lust längre.

    Men det är en annan historia.
    Ja, det är inte viagra men någon motsvarighet kanske. En gel för hela kroppen alltså. Tack för tipset! Jag ska tipsa vidare till honom. Tycker det är jobbigt att ta upp det med honom (om det var jag som inte hade lust och kände att han "tjatade" skulle jag ju blivit fett less) men om det skulle fungera så vore det ju jätte bra. För som jag ser det så blir avsaknaden av intimitet ett problem för mig, men i förlängningen även för honom eftersom jag upplever att något saknas. Jag älskar honom som vän, men frågan är om jag kan leva så för resten av livet... Kanske, kanske inte. 
  • Fritz08
    Anonym (Frustrerad) skrev 2019-11-13 11:33:40 följande:

    Ja, det är inte viagra men någon motsvarighet kanske. En gel för hela kroppen alltså. Tack för tipset! Jag ska tipsa vidare till honom. Tycker det är jobbigt att ta upp det med honom (om det var jag som inte hade lust och kände att han "tjatade" skulle jag ju blivit fett less) men om det skulle fungera så vore det ju jätte bra. För som jag ser det så blir avsaknaden av intimitet ett problem för mig, men i förlängningen även för honom eftersom jag upplever att något saknas. Jag älskar honom som vän, men frågan är om jag kan leva så för resten av livet... Kanske, kanske inte. 


    Smörjer in på insidan av låten.

    Googla upp sidan testosteronbrist.se och läs om detta.

    Kanske kan du visa din man den sidan inför ett samtal.

    Jag hoppas att det löser sig för dig. Att leva utan sex och intimitet är jobbigt.
  • Anonym (Andreas)

    Boka in en tid hos doktorn igen och gå dit tillsammans om han tycker det är jobbigt. Då får du också chansen att tala om hur det verkligen fungerar, annars är risken att han mumlar något, inte tar det på allvar och ännu en dos med viagra skrivs ut.

    Testosteron påverkar även humöret och lusten till att göra olika saker så det känns viktigt att ta itu med det.

  • MrFlex

    Första delen av problemet är att ni måste ha samsyn på problemet, dvs båda två måste tycka att det är ett problem. Ofta tycker den som inte har sexlust att det inte är ett problem, den personen känner ju ingen saknad. Då finns det heller inget att laga...

    Om din man inser och erkänner problemet så tror jag, precis som andra skriver, att testosteron kan vara en väg framåt. Har förstått att det gäller att ha en hel del tur inom vården då testosteronbehandlingar känns kontroversiella i Sverige, inte minst för kvinnor. Ytterst få gynekologer som erkänner minskad sexlust som ett problem och sätter in testosteron som behandling (även om det oftast fungerar jättebra för båda könen).

    Sedan tycker jag personligen att även om man är helt ointresserad av sex själv så bör man förhålla sig till att det faktiskt är ett grundbehov för flertalet människor. Det är like viktigt för välmåendet som många andra självklara saker och ingen lyxvara. Dessutom är det oftast något självklart man tar med sig in i förhållandet som ett oskrivet kontrakt (att man ska ha sex). Kontraktet säger inte bara att man ska vara villkorslöst monogam, det kräver faktiskt en grundläggande motprestation i form av ett rimligt aktivt sexliv. Ändras någon dessa villkor bör kontraktet skrivas om.

    Alternativen är ju bara:
    1. Laga problemet
    2. Riv det monogama kravet
    3. Separera helt

  • Giftskåneman

    Om det nu vore du som saknade sexlust, vill du då att din man ska ringa till nån mottagning så du fick hjälp som så många föreslår?

    Hade du varit man hade svaret varit att sex inte är en rättighet, inte ens som gift.

  • Anonym (A)
    Giftskåneman skrev 2019-11-13 13:37:34 följande:
    Om det nu vore du som saknade sexlust, vill du då att din man ska ringa till nån mottagning så du fick hjälp som så många föreslår?
    Hade du varit man hade svaret varit att sex inte är en rättighet, inte ens som gift.
    +1
  • Anonym (E)
    Anonym (Frustrerad) skrev 2019-11-13 11:33:40 följande:

    Ja, det är inte viagra men någon motsvarighet kanske. En gel för hela kroppen alltså. Tack för tipset! Jag ska tipsa vidare till honom. Tycker det är jobbigt att ta upp det med honom (om det var jag som inte hade lust och kände att han "tjatade" skulle jag ju blivit fett less) men om det skulle fungera så vore det ju jätte bra. För som jag ser det så blir avsaknaden av intimitet ett problem för mig, men i förlängningen även för honom eftersom jag upplever att något saknas. Jag älskar honom som vän, men frågan är om jag kan leva så för resten av livet... Kanske, kanske inte. 


    Jo han borde nog kolla upp sitt testosteron om han har problem som kan tyda på testosteronbrist. Vissa män får så låga nivåer att de får problem av det tex sänkt lust, oförmåga att få stånd, även typiska klimakterieproblem som vallningar, svårt att sova och nedstämdhet. I så fall hjälper det inte mycket att han bara får nåt för att få stånd om han ändå inte har någon lust och kanske känner sig allmänt låg.

    Men det bygger ju på att han själv tycker att det är ett problem och vill komma tillrätta med det. Om han mår helt bra och inte vill ha sex så är det ju som det är tyvärr. Ni kan ju bara ha helt olika inställning till sex och då får du väl fundera på om du vill fortsätta med honom ändå.
  • Anonym (Frustrerad)
    Giftskåneman skrev 2019-11-13 13:37:34 följande:

    Om det nu vore du som saknade sexlust, vill du då att din man ska ringa till nån mottagning så du fick hjälp som så många föreslår?

    Hade du varit man hade svaret varit att sex inte är en rättighet, inte ens som gift.


    Nej som jag skrev i en tidigare kommentar så tänker jag ju också på att om det hade varit jag som saknade lust så hade jag nog tyckt att det vore jobbigt. Men då kanske jag hellre skulle leva ensam eller träffa någon som inte heller har lust. Jag har erbjudit honom fri att leta någon annan mer likasinnad, men han vill inte ha någon annan säger han.

    Jag anser inte att sex är en rättighet eller att han är skyldig mig att åtgärda ?problemet?. Men jag anser inte heller att jag är skyldig honom att leva utan sex resten av livet. Problemet för mig är att jag anpassat mig efter honom och blivit någon som inte är jag -och därmed upplever att jag saknar ett djup i förhållandet.

    Att vara otrogen skulle inte ge mig det jag saknar. Att skilja mig skulle inte heller ge mig det, men det skulle ge mig en möjlighet att betrakta andra män med nya ögon och kanske träffa någon som är som jag. Så, haha, det mest troliga är att jag skulle få leva ensam. Men det vore okej det med. Mitt största problem är nog alltså att jag inte riktigt vet hur jag vill ha det.

    Jag har pratat med honom nu om testosteron och han var inte negativ till det.
  • Giftskåneman
    Anonym (Frustrerad) skrev 2019-11-13 14:42:23 följande:

    Nej som jag skrev i en tidigare kommentar så tänker jag ju också på att om det hade varit jag som saknade lust så hade jag nog tyckt att det vore jobbigt. Men då kanske jag hellre skulle leva ensam eller träffa någon som inte heller har lust. Jag har erbjudit honom fri att leta någon annan mer likasinnad, men han vill inte ha någon annan säger han.

    Jag anser inte att sex är en rättighet eller att han är skyldig mig att åtgärda ?problemet?. Men jag anser inte heller att jag är skyldig honom att leva utan sex resten av livet. Problemet för mig är att jag anpassat mig efter honom och blivit någon som inte är jag -och därmed upplever att jag saknar ett djup i förhållandet.

    Att vara otrogen skulle inte ge mig det jag saknar. Att skilja mig skulle inte heller ge mig det, men det skulle ge mig en möjlighet att betrakta andra män med nya ögon och kanske träffa någon som är som jag. Så, haha, det mest troliga är att jag skulle få leva ensam. Men det vore okej det med. Mitt största problem är nog alltså att jag inte riktigt vet hur jag vill ha det.

    Jag har pratat med honom nu om testosteron och han var inte negativ till det.


    Nä, är han villig att se om könshormoner är lösningen på hans problem är det ju perfekt för alla, dessutom, könshormonet, om han nu har depression, påverkar även humöret till det bättre, likså, om han är överviktig har han mycket kvinnligt könshormon.

    Önskar er all lycka
  • KimLinnefeldt
    MrFlex skrev 2019-11-13 13:24:08 följande:

    Första delen av problemet är att ni måste ha samsyn på problemet, dvs båda två måste tycka att det är ett problem. Ofta tycker den som inte har sexlust att det inte är ett problem, den personen känner ju ingen saknad. Då finns det heller inget att laga...

    Om din man inser och erkänner problemet så tror jag, precis som andra skriver, att testosteron kan vara en väg framåt. Har förstått att det gäller att ha en hel del tur inom vården då testosteronbehandlingar känns kontroversiella i Sverige, inte minst för kvinnor. Ytterst få gynekologer som erkänner minskad sexlust som ett problem och sätter in testosteron som behandling (även om det oftast fungerar jättebra för båda könen).

    Sedan tycker jag personligen att även om man är helt ointresserad av sex själv så bör man förhålla sig till att det faktiskt är ett grundbehov för flertalet människor. Det är like viktigt för välmåendet som många andra självklara saker och ingen lyxvara. Dessutom är det oftast något självklart man tar med sig in i förhållandet som ett oskrivet kontrakt (att man ska ha sex). Kontraktet säger inte bara att man ska vara villkorslöst monogam, det kräver faktiskt en grundläggande motprestation i form av ett rimligt aktivt sexliv. Ändras någon dessa villkor bör kontraktet skrivas om.

    Alternativen är ju bara:
    1. Laga problemet
    2. Riv det monogama kravet
    3. Separera helt


    Lysande klokt och bra skrivet. Jag sa tidigt i vårt förhållande att jag inte tänkte tjata om sex, och att jag såg det som naturligt att vi gjorde det skönt tillsammans, så att båda är nöjda. Och att om hon inte var attraherad längre så skulle hon säga till, då skulle vi ta ställning till att separera.

    För mig är det lika självklart med sex som att vi reser tillsammans, njuter av mat tillsammans, diskuterar saker som engagerar oss, berättar för varandra om saker som hänt oss på jobbet och i andra sammanhang, och att vi verkligen lyssnar på varandra. 

    Svårt att ge råd till andra, men i mina öron låter det som om det är dags att ställa ultimatum: Gör något åt det eller så skiljer vi oss. 

    Du ska inte behöva leva resten av ditt liv utan den intima njutning du längtar efter. 
Svar på tråden Ofrivilligt celibat