Min älskade hund har fått somna in - klarar inte sorgen

Förlorade också en älskad vän i onsdags. Hon kom in i vårt liv som en glad ettåring, i februari hade hon fyllt 11. Allt skedde helt oplanerat, hon föll ihop efter en promenad, och kom inte upp samt var så gott som inte kontaktbar. 

Åkte i illfart till veterinär som där konstaterade att hennes hjärta inte klarade mer, och jag fick ringa in min man från jobbet och vi lät henne somna in. 

Jag har accepterat att hon är borta, men jisses vad det slår en i magen flera gånger om dagen. Och hela onsdagen bara utspelar sig om och om igen i huvudet på mig. 

Vte inte riktigt vad jag kan säga till dig, mer än jag förstår hur du känner dig, jag förstår din tomhet. Det viktiga är nog att uppehålla sig, och kanske tom se sig om efter en ny kompis. Ingen kan ta den andres plats, men det kan hjälpa till att fylla tomrummet. Men vet egentligen inte hur man ska ta sig vidare, förutom att man gör det. Förlorade min häst som jag haft sedan 2006 för ett år sedan också, pga ålderdom. Men har en ny nu, hon kan aldrig ta hans plats, men hon fyller ut lite av tomrummet han lämnade efter sig. 

Nu har jag en hund till, som vi haft i 3 år, men det är fortfarande obeskrivligt tomt utan den äldre. Det är två helt olika hundar, olika raser, olika drag.