Dumpad via sms, sen blockad.

Dotterns sorg är nästan värre än min egen. Hon är så förtvivlad, gråter och saknar. Jag har sagt att han inte orkade med mig och mitt röriga liv, men att jag vet att han saknar henne med och att det inte beror på henne öht.

Som tur är har hon en jättefin pappa som hon älskar och som hon är hos på halvtid.

Tror hon förstår att det inte handlar om henne. (Har såklart utvecklat ?rörigheten? med att det blev så mycket att ordna med frysen, banken och att jag var sjuk. Att han inte orkade med det). Men vad skulle vara en bättre förklaring att ge till att han bara försvann? (Utifrån hennes välmående)?

Hade varit hemma i två dagar när han lämnade. Nu är det två veckor sedan.

Låter absolut inte dottern trösta mig. När hon blir ledsen och säger att hon saknar honom så säger jag att jag vet och förstår det. Vi har pratat om att man kan sluta vara kär och att det blev så för honom. (Men att det inte alls handlar om att han inte tycker om henne längre, utan mig). Och vi fortsätter vårt liv med allt vi brukar göra - jobb, skola, aktiviteter, filmmys osv.

Hon har idag skrivit ett brev till honom, bör jag låta henne skicka det? (Skriver att hon saknar och älskar honom). Rädd att hon ska bli ännu mer ledsen om hon inte får något svar... Men känns samtidigt fel att inte tillåta henne posta det..?

Inte han som dragit pengar. Någon som kapat kortuppgifterna under resan. Håller på att reda ut det med banken nu.

Har ingen vidare ekonomi... Bor själv, med ett barn och tjänar inget vidare trots heltid. Men hade sparat lite varje månad sedan vi träffades för att kunna ge något fint och hade även lite sparpengar. Vilket jag nu bittert ångrar att jag inte lade på en resa till mig och dottern istället!

Känner mig som världens sämsta mamma som utsatt henne för detta genom mitt värdelösa omdöme. Och tänker aldrig mer en man i mitt liv!

Vi hade träffats i 1,5 år så hon kommer nog minnas honom länge tyvärr. Inte mitt förslag att skicka brev och jag har försökt att avstyra det. Vill inte ljuga för henne, men funderar på att inte posta och säga att jag glömt alt att det är vanligt att brev kommer bort med posten.

Tror ju inte heller att han kommer svara henne, då han inte alls haft med henne i tanken i sitt sätt att avsluta relationen.

Separerade från dotterns pappa efter ett 15 år långt förhållande där kärleken helt enkelt blev mer av en vänskap. Vi är fortfarande goda vänner.

Har verkligen rannsakat mig själv och jag var ju stressad och med det lite irriterad - men kan inte känna att det är rimligt att bara sticka, göra slut och ghosta mig för det...

Vet inte om det finns någon ny. Men funderat lite på om hans ex (som han gjorde slut med för 2 år sedan) kan ha hört av sig. Han försökte få tillbaka henne fram tills vi träffades, men hon ville inte ha med honom att göra då.

Känner mig bara så dum! Skäms att behöva berätta för alla (familj, vänner, kollegor) att han lämnade mig efter resan (som de vet jag bjöd honom på). Hur kunde jag inte upptäckt någonting på 1,5 (nästan 2 år)?!

Han fick resan redan i våras, men jag var tydlig med att han kunde avboka om han ville/inte kunde ta semester eller annat. (Allt gick att avboka, såväl flyg som hotell och hyrbil). Sa också att han gärna fick ta med en vän istället för mig eftersom resan egentligen inte var något inom mina intressen.

Känns väl mest dumt - även om jag inte behöver förklara - att alla runt mig visste om att jag gett honom resan och att det egentligen inte alls var ett resmål/slag av resa som jag ville åka på utan helt och hållet något jag gjorde för honom, vilket alla tyckte var så fint. Så nu skäms jag över hur naiv jag varit och inte förstod att han inte alls älskade mig

Resan kostade ganska exakt en månadslön för mig. Tror han känner mig såpass väl att han vet att jag aldrig skulle kräva betalning för resan, som var en present.

Han var som vanligt på resan. Sa hur mycket han älskade mig, pratade om att vi gemensamt skulle börja spara till nästa resa, tog massor av bilder ihop osv.

(Tyvärr täcker inte min hemförsäkring vitvaror. Men maten kan jag få ersatt).

Låter nästan exakt som min situation nu. Chock är verkligen rätt benämning på beskedet och dagarna därefter. De närmsta runt mig som vet är lika undrade som mig. Det är som en helt ny, kall person ersatt den man jag/vi kände.

Tack för alla tips om hantering av dotterns önskan att få avsluta relationen genom att ta kontakt. Vi har nu pratat och bestämt att fundera ett tag till på om det är en bra idé. Så hoppas att hon ska glömma bort det och sen inte bry sig om ifall det skickas.

Ja, självklart! Och det utreds. Troligen någonstans kortet användes under resan där uppgifterna kapats.