Att önska sig en dyr present

Brukar du alltid köpa det som önskas? Blir man sura i din familj om någon köper något annat? En önskan är inte det samma som en beställning och tror man det så är det där felet ligger.

Tillverka en julklapp till personen med papp och flirtkulor och målarfärg.

Åldring?
Om beteendet förändrats och är oväntat kanske något annat ligger bakom?

Köp ett presentkort med valfri summa till butiken där plånboken finns. Resten får personen lägga ut själv. 

Kallas självberättigad. 

Jag tycker som ovan, köp ett presentkort på 300 kronor till affären som säljer plånboken sen får den lilla prinsessan lägga ut resten. 

Man behöver ju inte få allt man önskar sig. Som barn kunde man ju önska sig presenter som var alldeles för dyra och som man aldrig fick. Förstår inte den vuxne detta så har han ju problem.

I rättvisans namn ger gamen oss ganska dyra presenter men det är ju dennes val och inget vi nånsin har bett om eller uppmuntrat. Tycker dock inte att det berättigar gamen att kräva dyra presenter tillbaka.

Nånstans längs vägen har nån lagt ribban för dessa dyra julklappar. Ni får väl säga stopp denna jul och komma fram till en rimlig summa som passar alla att ge för.

Det var ett lite udda beteende.
Vad menar du med vad som hände med att bli glad för en tröja? Har personen blivit det förut och ändrat sig? Är personen lite förvirrad ocn har tappat grepp om pengars värde?
Om personen alltid varit sån är det väl en egenhet hen har som bäl bara är att leva med. Alla har vi våra egenheter. Men givetvis behöver ni inte köpa den dyra klappen. Köp något annat som nintror personen kommer gilla.

Men går det inte prata rakt ut med personen då? Tala om att ni inte vill ha så dyra presenter och aätta en gemensam övre gräns som känns ok för alla?

eller så säger ni bara: "ja ok, då är vi snåla! För oss är 6000 kr typ hela månadens matkostnad, så ursäkta oss om vi kanske prioriterar det istället för en plånbok till dig" 

Följande dök upp i mitt huvud:
Är ni förmögna så gamen tycker att 6000spänn är en piss i Mississippi för er del?
Bjuder gamen på en hejdundrande fest som kostar gamen skjortan, och därför vill ha igen summan i presenten?

Annars hade jag gett bort nått skit rent ut sagt. En blomma eller en trisslott. Plötsligt händer det..

Hade då aldrig köpt något så dyrt till någon.

Eller jo mina barn men då hade de inte fått mer än den julklappen.

Har en kompis som gör liknande: inte fullt så dyrt men ändå att man reagerar på önskemålen.

Jag har aldrig köpt det hon önskar i princip.

Är det tvunget att ge varandra julklappar då? Känns ju som hela glädjen med att ge bort en present försvinner i ditt fall.

Vi i våran familj kör nu bara på att ge barn, syskonbarn (vi har 7 st totalt och fler kommer det bli) , vi partners kommer ge varandra (hemma i ensamheten) och så ska jag köpa/göra nått till min mamma. Resten kör juklappsleken, jag är inget stort fan av det men då slipper man lägga så mycket pengar på julklapparna till diverse släktingar. Och så får man vara tydlig att man inte kommer ge julklappar förutom till barn och man inte vill ha några heller.

När man "önskar sig"(kräver) så dyra grejer och även ge bort dyra saker kan man lika gärna köpa den saken själv tycker jag och strunta i att ge julklappar. Så säg till tycker jag för detta låter helt sanslöst att bete sig såhär.

Köp en annan plånbok för 200 kr. Visa alla fina fack och fickor den har för att berätta hur bra den är! 

Jag förstår faktiskt inte problemet. Ni får dyra presenter av vederbörande(och varför då inte önska vad ni själva vill ha i den prisklass det är tal om här, du skriver ju att både ni och åldringen har möjlighet att själv köpa dessa saker till sig själv som man vill ha, så varför inte köpa det åt varandra istället i julklapp, skulle det vara så hemskt?), ni har gott ställt och har råd men ändå vill ni inte ge plånboken och inte gärna parfymen heller kanske. Men nu väljer ni trots allt att köpa parfymen, motvilligt som det verkar . Jaha men gör det då och stå för ert val och ta konsekvenserna. "Gamen" har faktiskt rätt att tycka vad han vill om er så kallade omtänksamhet och givmildhet.

Jag är mångmiljonär. Tyvärr vill jag inte ha saker med dålig kvalitet längre, jag blir mest irriterad på sådant. Oftast brukar jag säga att jag har allt jag önskar mig, och det jag inte har råd med, det kan jag inte förvänta mig att få heller. Vi byter sällan julklappar med, det är mest till barnen (upp till typ 25år).

Till jul och födelsedagar brukar jag försöka komma på lite enklare saker som jag önskar mig, t.ex. något speciellt verktyg eller liknande som saknas. Eller en flaska hygglig sprit, eller lite schysst choklad. Dvs något som inte blir så dyrt.

Klart man emellanåt får dåliga presenter, men man får ju tacka och ta emot i alla fall.

Jag har dåligt med tid och gott om pengar. Hittar jag en bra present så köper jag den även om den är dyr. T.ex. köpte jag en fin kabinväska i aluminium av ett premiummärke, till en nära vän. Men jag skulle aldrig förvänta mig att få något sådant själv i present. Men det är ok.

Ts, din släkting är en uppfostrad tölp helt enkelt.

Jag hade inte bytt julklappar med en vuxen som betedde sig sådär i huvudtaget faktiskt. Kallar folk snåla och ger tillbaka grejerna herregud, en trumpen nybliven tonåring beter sig bättre än så.

Det är bara en person som du har nämnt i den här tråden som ger och önskar dyra presenter så jag förstår inte varför du ska blanda in andra där jag antar att ni är båda sidor nöjda redan och ni är överens. Inget orättvist alls förutsatt att de här andra personer också ger er dyrt men inte får det tillbaka. Var skrev jag att ni ska kräva av varandra?

Det kanske är bäst ni inte ger några presenter alls då eftersom du verkar anse att det kommer eskalera i pris och vart ska det sluta osv. Nu har ni valt att acceptera att parfymen för 1800 är OK. Var ska det sluta? Nu måste ni ju enligt dig lägga er på samma prisnivå för de andra också.

Som någon tidigare i tråden skrev, det är rätt enkelt. Ni säger att ni tycker att det är trams att som vuxna människor hålla på att köpa presenter till varandra, annat än kanske något symboliskt. Ni säger att ni absolut inte vill ha några dyra klappar av henne längre och att ni inte heller kommer att fortsätta köpa dyrt. Poängtera att syftet med julen är att umgås och ha trevligt - inte prylar. Understryk att ni inte vet några andra som håller på på det här viset, vuxna slutar ofta helt med julklappar. Föreslå att ni i fortsättningen bara firar jämna födelsedagar. Och sedan håller ni det stenhårt: ni tackar nej till presenterna hon ger er om de är för dyra, och ni ger inte heller henne något dyrt. Köp en flaska fint vin, en fin bukett el dyl nästa ju. Upprepa budskapet stenhårt: - Vuxna människor ger inte varandra dyra presenter. - Vi tänker inte. - Vi kommer inte ta emot. - Så är det bara nu. 

Jag har haft motsvarande problem med min mamma, fast i hennes fall köper hon mängder av små skräppresenter. Hon har själv rätt risig ekonomi så för henne är det en stor utgift, men sedan förväntar hon sig också att få tillbaka, om man säger så. Jag har sagt att hon för köpa EN LITEN sak till mig och EN LITEN sak till min man, mer kommer vi inte att ta emot. Sedan köper hon iofs massa skräp till vår son, det är svårare att göra något åt - så jag brukar ändå ge henne någon lite finare present. Men det har lugnat ner sig rejält jämfört med innan, skönt. Tricket är att med en dåres envishet bara upprepa budskapet: - Vi tänker inte. - Vi kommer inte ta emot. - Så är det bara.

Lycka till!