estilo skrev 2019-11-21 09:23:46 följande:
Jag förstår dig fullständigt. Men föräldrar behöver lära sina barn att ta tag i sina liv i tidig ålder. Den här killen kämpar för att få betyg E som är det lägsta man kan få. När jag var ung så spelade jag Playstation 1 hela dagarna och lyssnade inte på mamma när hon tjatade att jag ska ut, göra läxor, hjälpa till hemma. Det hon gjorde var magisk hon valde att gömma min Playstation 1 jag grät i flera dagar och vad ledsen men sen hittade jag en hobby vilket var fotboll.. Jag var sämst på det men sen blev jag så bra att jag var blev av 16 bästa spelare i min ålder som fick representera örebro län.
En annan gång.. mamma tyckte att vi sov för sent och detta förstörde för oss för vi va så trötta på dagarna. Så det hon gjorde var att stänga av internet och ta med sig boxen.. Vi skrek ut vår ilska mot henne men nu när vi är äldre så älskar jag henne så mycket för de sakerna hon gjorde för oss. Utan dessa saker hade jag varit en misslyckad person som skulle hata min mamma nu.. Ett barn behöver vägledning speciellt nu när det är så många beroende framkallade saker som uppstår i smartphone, datorn och tv. Det är därför man är bar från 1-18 år för att man behöver föräldrarnas hjälp att sluta med dåliga vanor.
Har man inte studiemotivation så finns det inget någon kan göra för att ge en den genom att hota etc.
Jag hade ingen studielust förrän jag började i högstadiet och det blev lite svårare. Innan var det för lätt så istället för att göra sakerna på lektionerna (tex matematiken) så satt jag och funderade över livet i allmänhet och fick hemläxor.
Min kusin hade väldig press hemifrån att prestera och var väldigt duktig i skolan. Hans sätt att revoltera blev att fullständigt skita i skolan och inte göra ett dugg mer än nödvändigt.
TS behöver förstå sin son och vad som motiverar honom att göra saker. Inte att hota att förstöra/gömma saker etc. Killen kanske är rätt smart men eftersom skolan inte är någon utmaning så känner han inte behovet av att anstränga sig? Eller så kanske han har någon form av inlärningsproblematik som man skulle behöva jobba med för att det ska bli roligare. Bara för att TS skulle plocka bort datorn eller vad det nu är så kommer sannolikt inte TS son att magiskt börja intressera sig för sport!
TS pojke är en omtänksam pojke som hjälper till med småsyskon etc. Men eftersom han inte är intresserad av fysisk aktivitet eller supersocialt liv så "räknas" inte alla de bra, omtänksamma sakerna han gör.
Att du var en "skitunge" som ung och som inte lyssnade på din mamma alls är något helt annat.
TS är besviken på sin som för att han inte passar in i mallen över hur han "borde" vara (=social sportnörd som har lätt för sig i skolan och som är intresserad av "rätt" saker).
